Dagen då vi inte blev diskade

Mot bättre vetande tävlade vi på lördag. Jag var inte i särskilt gott skick. Yra däremot hade samlat energi hela veckan. Vi startade som tredje och det var visst ganska bra för oss. Ingendera hann gå upp i varv. Första banan är jag mest nöjd med faktiskt. Trots att två ribbor kom ner, var den handlingsmässigt den bästa. Tiden var också helt ok. Vi förlorade knappa två sekunder åt vinnaren. Andra banan var den sämsta. Igen rev Yra ribbor tog ett kontaktfel på Aet och fick dessutom en vägran. 20 fel och en massa missförstånd, men vi blev inte diskade. Sista banan var en hoppbana. Nu hade jag fått nog av rivandet och tänkte att nu skall ribborna hållas, men det gjorde ju handlingen mindre flytande när jag måste "vänta" att hon hoppar ordentligt. Det var rätt struligt och trassligt och inte alls snyggt, men vi tog oss igenom utan fel. Vi förlorade c. 4 sek. åt vinnaren och det räckte bara till en 17. plats. Tre resultat i alla fall av vilka en var en nolla. Inte så illa faktiskt.

Sniff

Jag är sjuk. Så sjuk att vi missade tävlingen på söndag. Så sjuk att vi bara varit inne hela veckoslutet, förutom en halvtimmespromenad på lördag och en alldeles för lång promenad idag (kändes som vi aldrig skulle komma hem igen). Nassa är en ganska hispig liten sköterska även om hon menar väl, men Yra sköter väl om mig och är ganska söt också.

It's alive!

Min dator alltså, hurra! Medan vi levt på stenåldern har vi hunnit både träna och tävla. Träningarna har gått lysande, tävlingarna helt åt rumpan. På träningarna hålls hon i starten, gör fina 2 on 2 off-kontakter och vilket handlingsalternativ jag än väljer går det att genomföra. På tävlingarna tjuvstartar hon, flyger över kontakterna, fäller ribbor, muren eller hela hinder och skriker medan hon gör det och som helhet är det helt enkelt pinsamt. Varför får jag inte ordning på detta?