Midsommar

Glad midsommar! Vi firade traditionsenligt i Tuorla på aglititybanan. Folk fattar väl inte hur man är funtad när man väljer att springa omkring med sina hundar och ett par som inte ens är ens egna på midsommarafton, men jag kan med en viss lättnad konstatera att jag minsann inte är den enda.
Vi åkte iväg mot Pikis (Piikkiö) på fredagmorgon och kom fram i god tid. Det var tur det för sen blev det bråttom. Mini- och maxi-klasserna skulle gå banan samtidigt och sen skulle jag tävla på båda banorna och sen byta om. Tack vare Maris hjälp lyckades det.
Nala segade sig igenom första banan och blev sen diskad. Ringo gjorde samma bana rent med 0,25 s övertid. Sen Yra; hon blev diskad genast, tog bommen istället för tunneln och sen blev det ännu lite fjams. Jag var visst lite ofokuserad.
Sen var det bangång igen. Nalas andra bana gav visst resultatet 10 och en massa övertid. Ibland får hon uppfarten men sen segade vi igenom slalom igen. Dessi blev diskad på samma ställe som Yra på maxibanan. Det gick bara lite långsammare, men hon drog iväg till bommen hon med. Yras sista bana och jag skulle ge järnet hade jag bestämt och det gjorde jag också lite väl mycket. Glömde vad hindren heter osv., pressade på alldeles för mycket dvs. disk. igen.

Efter en relativt lugn kväll kunde vi ta det lugnt på morgonen och sitta och äta morgonmål i all sköns ro, medan regnet öste ner. Sen skulle vi ha en liten gosestund med Yra och hon skulle få vara i sängen, när vi nu bodde på värdshus och allting. Yra gosade med stor iver och lyckades träffa mig i näsan, ordentligt! En stund såg jag stjärnor och sen blödde jag näsblod som jag aldrig gjort förr. Vår granne trodde jag slagit ut tänderna. Som tur var fanns det kylda alkoholhaltiga-drycker kvar och de funkade bra också utvärtes som kallkompress. Jag återhämtade mig och när det var dags att tävla igen sken solen och vädret var super.
Nalas första bana; grym fart för det mesta och ingen fart alls på slalom, igen. Sen var det Ringos tur och vi gjorde det! Nolla och blev tvåa och Ringo fortsätter sin karriär i tredje klass! Han är kul Ringo, han kan alldeles massor, men han bjuder inte till själv alls utan han gör exakt så mycket som man själv jobbar. Det var superroligt att föra honom för han gjorde mer eller mindre exakt det som jag hade tänkt mig.
Sen Yras tur igen. Jag fick gå banan precis innan vi skulle starta och sen var det bara att köra. En ribba kom ner genast i början, men annars funkade min plan super. Vi var båda mycket mera fokuserade idag. Innan slalom funderade jag på att bromsa henne lite, men tänkte att hon nog klarar ingången i allafall. Hon hade mycket mera fart än jag hade väntat mig och klarade det alltså inte. Slutet av banan funkade igen så bra att jag är mycket nöjd med vår 10.
Nalas sista bana var fin, riktigt fin. Hon var så duktig och hade så roligt och det gick så fort, tom. slalom gick raskt. Tyvärr gjorde hon en tunnel åt fel håll och blev diskad, men hon hade garanterat klarat idealtiden på den här banan, (skall ännu kolla det på videon) synd att det gick så för en femma räckte till vinst på den här banan.
Sen gjorde Dessi samma bana, fick en femma på slalom och lite övertid, men blev ändå andra. Inte så illa.
Yras sista bana var veckoslutets sista och jag ville göra en nolla, jag ville SÅ göra en nolla. Det funkade bra ända tills jag efter tunneln insåg att nu är jag felplacerad, hon kommer att ta bommen istället för hoppet och så gick det också-disk. igen. Skit! Mari hade kollat att då vi var på gungan som var hinder 12 av 20 så visade klockan 9 sekunder. Farten var alltså på sin plats och vi fällde inte en enda ribba på banan. Så nära men ändå så långt ifrån! Suck, hur ska vi få ihop det? Kanske semester och att vi slutar försöka så förtvivlat mycket hjälper.
Det var alltså inte en så tokig midsommar. Hundarna fick springa i skogen och simma och pröva på flyball. Att trycka på en platta för att få en tennisboll att ploppa upp ur en "maskin" var ju som gjort för Yra. Vi har dock tillräkligt många hobbies som det är nu. Nala försökte också men trots att hon stod helt och hållet på plattan var hon för lätt för att få bollen att flyga. Jag hann också shoppa lite. Nala fick ett nytt halsband med nitar för att passa hennes nya attityd och Yra fick några nya flytleksaker. Nassa fick dessutom en "avkylningsmantel" vilket var det äckligaste hon någonsin varit med om. Nu är det två mycket trötta huffisar här. Yra speciellt rycker till varje gång hon byter ställning. Hon har antagligen den där känslan man får ibland precis när man somnar och musklerna slappnar av och det känns som om man faller. Nati nati.

Kort träningsrapport/allmänt klagande

Det var agility på tisdag. Banan verkade svårt och det var den också, men överraskande kul att göra. Några andra överraskningar var tex. att Yra "irto" så bra att hon gick runt många hinder istället för att bara hoppa rakt. Matte hann bättre till flera ställen än vad hon räknat med, oho! Och att Yra gjorde slalomingången utan problem. Tidvis lyckades matte få förningen att glida på utan ryck och pauser och utan att stanna upp och försäkra att Yra faktiskt gör det hon ska. Problemet är bara att ribborna ryker så det yr om det. Så nu är dilemmat; skall jag strunta i att hon fäller ribbor och hoppas att de börjar hållas bara hon vänjer sig vid att jag kör på eller gör det bara att hon tror att det är ok att fälla om man har bråttom? Det är frågan det.
Det var däremot klart från tidigare att Yra inte väntar tillräkligt på kontakterna. Jag skulle inte vilja börja nipotta om dom nu när dom annars är säkra och snabba, men vissa banor är bara sådana att man inte hinner om hon inte säkert står där och väntar. Även detta är alltså en fråga som måste funderas på. För alltid kan man inte göra som igår då jag använde ett kraftord (som börjar på P) med sådant eftertryck att jag nästan skrämde slag på tränaren.
Idag tränade vi lydnad i trädgården med otroligt dåligt resultat. Noll rätt på vittringen. Det gick bara inte och tillsist hade hon hunnit smaka på alla pinnar så att det inte längre var nån idé att fortsätta. Fot var också segt. Platsen höll hon helt ok, men idag brydde hon sig inte om att väja då jag svängde, suck! Till sist stred vi om att hon inte ville korrigera grundpositionen. Hoppas verkligen att det beror på att hon kommer att börja löpa snart för så här taskig attityd brukar Yra aldrig ha.
För att pigga upp oss gjorde vi tricks då vi kom hem. Först lärde jag dem båda att röra med nosen i en kula som jag riggade i ändan på en pinne. Med hjälp av detta lärde sig båda ganska bra att göra pupu-tricket dvs. sitta och lyfta frambenen. Nala gjorde självklart först; flat-var e svansen-hur ser man ut när man är arg-och sen pupu. Hon är helt galet söt. Yra hann också lära sig att stå på bakbenen framför mig med ryggen åt mig. Tur att någonting i allafall lyckades i dag.

Suck

Så var det med dom tävlingarna. Nala disk. och Yra 10. Det är inte riktigt så illa som det låter. Nalas bana var i princip felfri, utom att sista tunneln blev gjord åt fel håll, men sånt händer. Hon var på inget sätt extremt snabb, men hon lunkade nu på i sin egen takt, ganska säker och utan några skrämselattacker, gjorde kontakterna helt ok osv. Det enda som var uruselt var (igen en gång) slalom som två minuter tidigare hade gått med god fart på träningsplanen, men de e nu så som de e.
Yra var överraskande fokuserad och handlingen funkade tom. ända tills jag på det 15de hindret fick lära mig att man inte kan ta emot Yra på andra sidan ringen för då kommer hon förbi. Sen gick slutet bra utom att jag slarvade på näst sista och än en gång fick henne att fälla en ribba. Vi förlorade bara c. en sekund åt vinnaren och det är rätt otroligt med tanke på att vi fick stanna upp, gå tillbaka och göra om ringen från noll fart. Så det är väl som Kata sa; vi är nästan jättebra. Matte bara tappar nerverna på att det är bara nästan hela tiden. Hur svårt kan det va'- på en skala?

Voi, (ni kan räkna ut resten)

Stor frustration! Varför får vi det inte att funka? Vi tävlade idag i Riihimäki och det blev bara fel hela tiden. Vi började med hoppbana. Yra rev första hindret, morr! De var våra enda felpoäng på banan, men en mindre snäll domare hade kunnat ge fel för vägran lite här och där. Skräp också! Sen var det dags för agilitybana och här fick vi faktiskt fel för vägran två gånger, dessutom rev Yra två hinder, varav ena var den sista. Inte bra med andra ord. Jag får inte det att hålla ihop en hel bana. Jag skulle vilja skylla på att vi var i Riihimäki där vi aldrig gör nåt resultat eller på att jag var sjuk igår och Yra därför gick på för höga varv, men det är inte riktigt sant. Vi bara inte klarar det. Imorgon skall jag tävla med Nala det blir man glad av. Åtminstone blir man inte besviken för med Nala får det gå som det går.

På spåret

I dag var det dags för spårning. Tänkte att det trots allt är en ganska lugn gren efter veckoslutets utsvävningar och mera jumppa för knoppen än för kroppen. Vårt spår blev ganska kort eftersom terrängen inte var riktigt som jag hade tänkt mig. Lade en pinne på halva vägen och en i slutet. Spåret fick vänta drygt en timme.
Började bra, men sen trasslade jag in linan i en gran. Yra väntade dock lugnt och fortsatte fint så fort jag kom loss. Hon hittade nästan genast första pinnen, men hade för hög fart så jag fick bromsa lite, lite för annars hade hon nog fortsatt utan att lyfta. Korrigerade fint och lämnade också pinnen nätt. Därav godisbelöning, men den större belöningen var nog att få fortsätta spåret. Sista pinnen hann hon lyfta just som jag tänkte att här nånstans borde den nog ligga. Duktiga lilla blå!

Ännu mera allt möjligt

"I´m so excited, and I just can´t hide it, I´m about to loose control and I think I like it..." De va Yras åsikt om vallning de. Nu har hon då "sytty" dvs. hiffa vad idén med får är. Men när Yra väl kommer igång är det ju ett större projekt att få henne att lägga av eller ens lyssna, ens lite. Eller hålla käften när andra vallar. Matte hade ett ganska stort horn i pannan när dagen var över, men är ändå glad att hennes vallhund faktiskt är intresserad av får och att hon inte går av för hackor. Nej minsann, det krävdes två personer med stavar för att få stopp på henne i ett skede och på sista varvet en medelstor raivare från matte (framsteg alltså).


För att inte livet skall bli tråkigt tävlade vi idag. Yra gick rätt het innan hoppbanan, men hölls mer än väl i starten. Jobbade fint men hindren 5-10 var matte lite sen, ganska sen, sen, mycket sen, jätte sen och till sist helt för sen och Yra hoppade längdhindret snett. Slutet gick bra men sista ribban kom ner för jag var igen så långt efter. Ställvis riktigt bra och bakombytet funkade.
På agilitybanan var problemet att Yra väntar så bra i starten (trodde väl aldrig att det skulle va ett problem). Jag gick till andra hindret och drog i väg till Aet för att hinna valsa så Yra hade sån drive på andra hindret att hon rev. Sen gick det jättebra, gjorde ett blindbyte, duktiga jag! Men sen var farten på bommen alldeles för hög och Yra ramlade ner riktigt fult. Slutet snyggt, helt supersnyggt bakombyte fast jag säger det själv, men resultatet HYL eftersom jag tog om bommen.
Tidvis gick det riktigt bra, men helheten klaffade inte i dag heller. Det känns otroligt att Aija sa att när man ser Yra nu på banan så skulle man aldrig kunna tro att hon har haft några som helst problem med starterna. Då är det bara två månader sen som varje tävling slutade med "itku-potkuraivare" för att Yra tjuvade. Duktiga vi som fixade det.

Veckans träningar

Veckan började med spårning. Gjorde ett spår med en pinne på halva vägen och leksak på slutet. Yra lyfte pinnen fint och fortsatte fint med spåret. Hon tappade dock på ett ställe där det var vått, men hittade ändå tillbaka igen. Slutet gick bra fast hon tydligt var "orolig" för att tappa spåret igen.
På tisdagen var det agility. Vi var det sista paret och det var tur för banan var skitsvår och vi undvek en massa fel tack vare att jag sett vad dom andra gjorde. Efter Aet och bommen fortsatte banan så att hunden måste vänta annars hade man ingen chans. Yra tog nog kontakterna men väntade inte tillräkligt länge ifall jag inte stannade henne och bad henne vänta, så det kändes skit. Banan krävde också minst två bakombyten och dom "tökkir" ju alltid. Nu lyckades som i alla fall om än inte med överlopps stilpoäng. Som plus kan man säga att hon hittade bommen fint trots tunneln som gick under och vände snyggt efter L-tunneln. Till slut kom vi igenom banan med bara ett fel (ett hopp åt fel håll och det behöver ju Yra inte veta), men trots allt kändes det som om det fattas en hel massa grundkunskaper igen.
Onsdag var mellandag och bara fritt spring i skogen, men på torsdag tränade vi lydnad med Katja. Jag testade lite allt möjligt för platsen är ganska orolig och Yra har varit ganska känslig för störning på sista tiden.
Vi började med fot. Yra höll platsen bra så jag klickade för bra kontakt. Sen tog vi lite spring och speciellt det att hon inte får rycka iväg. Funkade bra. Tog lite svängar också. Helom med godis hjälp gick riktigt bra, men åt vänster är det svårt, jätte svårt, hon fattar inte alls att väja.
Inkallningens både stop och ligg var snygga fast avståndet var ganska kort så hon fick inte upp farten så mycket, men bra så.
Hoppapporteringen gick också bra. Lite hjälp behövde hon om jag kastade riktigt snett, men annars bra.
Till sist rutan. Nu utan platta och vi har långt kvar. Hon tar väldigt mycket hjälp av konerna och hittar inte riktigt mitten utan stannar gärna mellan de två främsta. Nåja, det här är nytt ännu så det får väl ta tid.

Nala tränade också lite. Hon är så pikiliten jämfört med Yra. Men hon gick fot riktigt fint och stop och ligg lyckades riktigt bra. Inkallningen är ju hennes bravur annars också.
Nala är nu "cool" med bordercollies. Behövde inte morra eller skälla eller något. Kom bara ut ur sin box och gjorde sin grej och gick tillbaka. Hon vet hur dom funkar, sidu.