I dag var det dags för spårning. Tänkte att det trots allt är en ganska lugn gren efter veckoslutets utsvävningar och mera jumppa för knoppen än för kroppen. Vårt spår blev ganska kort eftersom terrängen inte var riktigt som jag hade tänkt mig. Lade en pinne på halva vägen och en i slutet. Spåret fick vänta drygt en timme.
Började bra, men sen trasslade jag in linan i en gran. Yra väntade dock lugnt och fortsatte fint så fort jag kom loss. Hon hittade nästan genast första pinnen, men hade för hög fart så jag fick bromsa lite, lite för annars hade hon nog fortsatt utan att lyfta. Korrigerade fint och lämnade också pinnen nätt. Därav godisbelöning, men den större belöningen var nog att få fortsätta spåret. Sista pinnen hann hon lyfta just som jag tänkte att här nånstans borde den nog ligga. Duktiga lilla blå!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti