Visst, kan Yra agility

Jihuu! Den första nollan i andra klass är nu inskriven i tävlingsboken. Vi var i Hyvinge och tävlade och Leena Rantamäki-Lahtinen var domare. Banan var "lätt" dvs. inga svåra svängar, men istället fick man springa så mycket benen höll. Började med hopp-längd-bommen-hopp rakt efter varandra. Helt omöjligt för Yra att hålla sig i skinnet, men jag var förberedd så det gick bra. Det enda stället som orsakade problem var det enda stället där jag skulle valsa. Då fick Yra ett skällanfall. Resten av banan var det bara att ånga på. Jag var långt efter hela tiden, men hon vägrade inte en enda gång och alla ribbor hölls uppe och kontakterna var fina. Hahaa, vi blev andra!
Den andra banan var i princip samma bana i omvänd ordning. Nu tjuvade Yra alldeles rysligt och missade därför tredje hoppet. Efter det tänkte jag att jag bara för ledigt och låter det gå som det går. Yra "irto" riktigt bra, tyvärr valde hon hinder som hon tyckte såg kiva ut så vi blev grundligt diskade. Men det gjorde ingenting för vi hade roligt tillsammans.
Medan vi tävlade var pudlarna hos Mumme & Muffe. Nova hade haft ett anfall medan vi var borta. Tur att dom har sett henne krampa förr så det var ingen panik, men Nova har haft väldigt många anfall nu på en kort tid.

Nova ger sig aldrig

Nova har mått riktigt dåligt så vi var hos veterinären både måndagkväll och tisdagmorgon De har tagit en massa tester för att reda ut varför hon magrar och tappar päls. Jag var tvungen att åka på jobb på tisdag så det var meningen att Nova skulle bli kvar hos veterinären hela dagen och att de skulle ta prover på henne med jämna mellanrum. Lilla Noppa-skruttet har fått nog av veterinärer i sitt liv så hon tänkte definitivt inte stanna kvar. Jag hann vara på jobbet en halv timme innan dom ringde och bad mig hämta hem henne. Jag kunde tydligt höra varför för Nova gallskrek, inget skäll eller gnäll, utan skrik á la tiotusen småflickor. Alltså åkte jag och hämtade hem henne. Det var inte första gången hon blev hemskickad på grund av dåligt beteende. Nova finner sig inte i vad som helst. Min envisa lilla gumma.
Efter en hysteriskt hektisk dag åkte jag ännu till Kivistö med Yra. Trots att det var så kallt att kontaktlinserna frös i ögonen är agility ett undermedel mot stress. Yra var i toppform. Det var lillebror som tränade oss så vi fick göra hela banan igenom först. Och vi klarade det faktiskt med en vägran och en tillbakavisning på A:ets kontakt plus lite skäll från Yra för att jag stod ivägen. Inte stilrent men dock. Sen tog vi flera upprepningar på olika sätt på de ställen som var svåra. Vi fick faktiskt allting att fungera riktigt bra utom bakombytet på slutrakan. Så dagen slutade väl trots allt.
Idag har vi tränat kontakter inne. Jag byggde ett litet kontakthinder av en hylla. Att göra kontakter i så här litet utrymme är inget problem för Yra. Därför gjorde jag så att Yra stod på kontakten och fick lämna den bara då jag sa OK. Hon fattade otroligt fort och fast jag tillsist hoppade och ropade kom och tule och allt vad jag kom på och viftade med leksaken, så väntade Yra på OK innan hon kom. Fiffiga lilla hund! Det här ska vi träna mycket nu så att vi får det överfört i praktiken. Hon har så väldigt bråttom bort från kontakterna så hon slarvar lite. Nu ska hon ha ett tydligt kommando för när hon får komma bort för det har varit otydligt hittills. Nu ska jag bara klara av att vara konsekvent och det kan bli svårt.

Purina

Yrppan har tävlat igen. Det var nästan -20 grader men det hindrade ju inte oss. Några lysande resultat blev det dock inte.
Första banan var en hopp-bana. Började med hopp-ring-hopp. Yra kan inte hålla sig i skinnet i en sån situation. Satte tillbaka henne tre gånger i starten. Sen var jag tvungen att släppa henne så att jag bara hann förbi första hindret annars hade domaren slängt ut oss. Hann därför inte göra den vals jag hade tänkt innan fjärde hindret utan tänkte göra en niistopersjättö, men den gick åt fanders. Sen var vi ganska långt av olika åsikt dom några följande hindrena varav en vägran. Till slut kom vi överens, men för hård fart ledde till ett fel vid slalomingången. Sen var jag alldeles för sen vid slutrakan och vi fick en vägran till. Allt detta ledde till lite övertid och vi fick definitivt inga stilpoäng.
Andra banan var en agilitybana. Lättare start så vi behövde inte bråka om den mer än engång. Därför gick början bra. Hon gjorde gungan riktigt snyggt, Men bakombytet efter tunneln ledde till en vägran, trodde jag, men tydligen inte. Sen gick resten av banan felfritt, trodde jag igen, men vi fick två fel på kontakterna. Skulle våga lova att hon tog dem, men det kan ju hända att det var på uppgången eftersom det var A:et båda gångerna och hon har en tendens att hoppa ganska högt. En sista vägran kom på hoppet innan slalompinnarna då timingen på min vals inte var helt super. Men det gjorde ingenting. För en gångs skull var vi på samma bana Yra och jag. Men nog är det kämpigt. Det känns som en brottningsmatch hela vägen. Yra går på så att man tror att hon skall slå knut på sig själv. Vi har i allafall kommit i mål nu dom senaste starterna och inte blivit diskade och det är ju bra, men nollorna är nog ännu långt borta. Nästa vecka gäller det igen.

Hemmadag

Idag hade vi hemmadag. Inga träningar och ingenting annat heller. Vi gick en tur på isen eftersom det ännu var ljust när jag kom hem. Det var riktigt skönt åt ena gållet men på hemvägen hade jag vinden i ansiktet och det var iskallt. Nala hade spring i benen, massor av spring i benen. Yra hade normalt mycket spring i benen, men mest vaktade hon mig. Nova ville inte springa alls, men hon hittade en djupfryst mört så den åt hon opp. En mer eller mindre lyckad promenad alltså.
Här hemma tränade vi lite trix. Nova apporterar nuförtiden fint, men hon letar inte efter kapulan. Jag måste visa var den är och sen går hon nog efter den. Jag kan inte tro att hon ser så dåligt den är max. 50 cm ifrån henne. Nåja det är en stor ödmjukhet Nova visar då hon apporterar så jag skall väl vara nöjd. I hemlighet tycker hon nog att det är lite roligt också.
Jag skulle fortsätta våra ohjattu nouto övningar med Yra, så jag övade först samma sak med Nala. Det är som att göra Yras övning i förminskat format och jag har en chans att förbereda mig på vad som komma skall. Det visade sig dock vara en stor utmaning för Nala att lyfta de stora kapulorna.
Den är ju rätt stor faktiskt. Efter lite bodybuilding gick det i allafall. Nala fattar alldeles otroligt fort så här när hon är hemma och känner sig trygg.
Yra fattade lite långsammare. Jag har fått rådet att jag skall titta på den kapulan jag vill att hon skall hämta och hon skall följa min blick och sen när hon gör rätt så skall jag klicka. Yra drog den överraskande slutsatsen att hon skulle hämta diverse saker bl.a. ett ben och en handske och lägga dem brevid kapulan. Hmm... ett problem jag inte hade förutsett. Efter en stund tog jag bort allt överlopps krafs och gjorde om hela grejen och hon fattade. Nu är det sömn som gäller.

Kyrkslätt

Joo...det gick liksom inte så bra. 15 fel på första banan och disk. på andra. Första banan var totalt kaos från början till slut. Men vi kom iallafall i mål och att vi bara fick 15 fel är att mirakel. Trots våldsamma övervarv på första banan fick jag ordning på Yrbollen inför andra banan. Början gick bra men sen hade jag lite för bråttom och hon kom förbi ett hopp. Snygga slalompinnar sen och en takaa-kierto innan jag glömde vad jag höll på med och därav disk eftersom jag skickade in henne i fel tunnelända. Sen följde A:et och några hopp och gungan där vi såsade på helt oförsvarligt tills jag äntligen fick ordning på mig själv. Slutet var riktigt snyggt. Kan bara konstatera en enda sak: Skärp dig!
Mari och Ringo och Dessi hade en strålande dag: Tre nollor med lite övertid och massor med mat att ta hem.

Förberedelser

Idag tränade vi i Juvamalmen. Byggde en liten bana på stora sidan som blev helt kiva. Först tränade vi poispäinkäännöksiä på lilla sidan. Det funkade riktigt bra! Tränade också slalomingångar och det var inga problem där. Får hoppas att det håller i sig. Sen tränade vi på banan på stora sidan. Där hade hon svårare att vända bort från mig, men det gick. Däremot hade vi svårt att få ribban att hållas uppe då Yra skulle gå runt hindren. Det var konstigt för hon klarade det bra på tisdagen och det här var ett ställe där vi inte ens hade bråttom. Vi lyckades tillsist och klarade faktiskt hela banan felfritt. Vi avslutade med lite lydnad dvs. fritt följe som faktiskt var super! Efter att ha gått en skogspromenad åkte vi till Kyrkslätt för att titta på tävlingarna och smala lite inspiration för i morgon. Hoppas att inte goda träningar betyder att tävlingarna går åt skogen.

Agility med Yra

Igår var vi igen och träna. Denna gång i Kivistö och riktigt med lärare och allt. Det är nu helt enkelt så att jag inte lär mig ifall inte nån står och skriker åt mig. Lite fjärilar i magen hade jag med tanke på att vi har haft ganska lång paus. Början var en hopp-"hässäkkä". Yra är ju bra på sånt. Sen skulle man gör takaakierto och in i tunneln. Till min egen stora förvåning hann jag faktiskt göra en vals innan det hoppet och sen niisto-persjättö. Du milde! Jag som är smidig som en älg och vig som ett kylskåp! I övrigt gick banan riktigt bra. Ett ställe där Yra skulle vända bort från mig gick inte riktigt som det skulle, men hade nog inte fått fel för det i en tävling. I övrigt gick det bra. Några ribbor kom ned då min förning var för sen. Hon tog alla kontakter om än inte riktigt så precis som jag skulle vilja, men klart bättre än på tävlingarna. Yra "irto" på slutrakan som aldrig förr, jihuu. Jag var inte så hopplöst långsam som i Riihimäki så samarbetet funkade riktigt bra. Lite hoppade hon upp på mig och nafsade efter leksaken i fickan, aja baja, men det bjöd jag på då hon bara försökte tjuva i starten en gång och sen trodde. Dessutom fick vi jättefin feed-back. Början av banan var "sairaan makee" enligt Juha och han sa att hon svänger super och vänder i princip i luften. Jag är faktiskt riktigt nöjd själv både med Yra och mig själv. Det känns riktigt bra och det bådar väl illa för veckoslutet, får se.

Inneträningar

Igår var vi och tränade inne i en ny hall. Man får ta alla chanser man har när vädret är så här kallt. Först tränade vi kontakter. Redan mycket bättre. Yra behövde påminnas om att de skall göras ordentligt. Sen gjorde vi en enkel träning med tre hopp i bredd och övade takaa-kierto, välistä-veto och allt vad det nu kan heta. Riktigt fint jobbade lilla fröken. Vi lade ännu till en tunnel och hon sökte den fint och "irto" beundransvärt. Matte var mycket nöjd.
Nassa tränade också och jag vet inte om det berodde på att det var verkligt varmt i hallen eller vad det var, men hon hade grym fart på. Vi tog ganska svåra svängar och ändå hölls farten trots att det var ett främmande ställe. Skall nog vänta med att tävla med henne tills det är varmt för jag misstänker att hon börjar bli lite stel i sina överrörliga leder.
Nova gjorde också några hopp och koncenrarade sig sen på att betee sig dåligt. Dom hade en disk där hallen ägare satt och där fanns godis ock lite annat sånt så hon murvlade fräckt på och låtsades att hon inte hörde när jag ropade på henne. Så snäll och duktig som hon annars är så när hon bestämmer sig för att uppföra sig dåligt så då är hon verkligen fräck.

Tävling i kylan

Idag var det tävlingar i Riihimäki. Dryga tjugo minusgrader. Man är inte riktigt klok som åker iväg i sådant väder. Det var bara en start för tvåorna så Nala var också med.
Det var Yra som var först ut. Banan var riktigt kiva inte för svår, men med vissa utmaningar. Den första var att få Yra att hållas i starten. Hon tänkte tjuva men jag hann sätta henne tillbaka. Sen gick allt åt skogen. Jag var hopplöst för sen i allt jag gjorde. Så Yra bromsade före vartenda hopp, vilket i sin tur ledde till att ribborna föll. Jag behöver verkligen träna. Slutresultatet var 20 felpoäng och 9 sekunder under idealtiden. Får verkligen se mig i spegeln denna gång.
Sen var det Nalas tur. Det andra hindret var bommen och där kom domaren väldigt nära och det är ju så himla otäckt tycker Nala. Resten av banan koncentrerade hon sig på att hålla koll på var domaren fanns. Därför tog det 72 lååånga sekunder att komma i mål. 0 fel men vi blev ändå sist. Sånt händer.
På kvällen var vi och tränade med Katja och tjocka släkten i en varm och skön hall. Vi började med lydnad. Först tog jag apportering med Yra. Hon gjorde som hon brukar dvs. hon springer för hårt på "klabben". Fick tips om hur jag ska få henne att lyfta den lite nättare.
Sen tog vi hoppet. Tanken var att jag skulle få henne att hoppa längre ifrån så att hon inte sätter sig precis på andra sidan hindret för då kan hon inte hoppa tillbaka. Vi tränade det med en target, men som vanligt var problemet att hon apporterar det. Idag äntligen gick det upp ett ljus för henne. Jippii! Vi gjorde tre superfina hopp. Hon satte sig fint och långt ifrån. Och kom snyggt tillbaka. Helt super!
Sen tog vi fjärren, men där har hon för roligt. Slarvar och väntar inte på kommando. Vi behöver träna den lite mindre.
Sist tog vi ligg i grupp. Yra hölls fint men gick igen ner på höften. Skräp, vet inte hur jag skall få henne att låta bli.
Sen tränade vi agility. Jag tränade bara kontakter. Vi behöver igen förstärka dem för hon slarvar lite nu efter sjukledigheten. Det gick riktigt bra. Vi tränade också på slalomingångar. Lyckades riktigt bra. Fick henne att tänka och inte bara ånga på. Vi klarade dessutom att göra blindbyten efter käpparna vilket jag inte vågat göra tidigare så det var extra bra.
Nala tränade också lite slalom och nu gick det fint. Bra fart trots att det var många främmande i hallen. Kanske det blir bättre också på tävlingarna bara vi får lite mera träning.
Jag tränade också med Cloud. Det är länge sedan vi gjort något tillsammans och ändå kommer hon ihåg allt. Det är som vi aldrig haft någon paus. Hon är så söt och genuint glad. Jätteivrigt höll hon på fast hon fyllt tio för länge sen. Hon drar så lätt i leksaken, jämfört med Yra, och hon är så liten. Lilla Cloud, hon är verkligen en hund som får en på gott humör.

Vinter

Det är fortsättningsvis iskallt vinterväder. Jag har själv varit flunssig och hundarna tycker att jag är en urtrist typ. Idag gick vi därför en lång promenad delvis ute på isen. Det kändes lite farligt men vi höll oss där andra hade gått och alla njöt. På väg hem ringde Mari och frågade om vi ville följa med dem till skogen och just då kändes det som en bra idé. Sammanlagt var vi alltså ute i drygt två och en halv timme. Största delen av den tiden fick hundarna springa fritt och alla tre var nöjda. Nova orkade riktigt bra hänga med, men stackars Nala blev till sist väldigt kall. Det var trots allt c. -12 grader. Nu efteråt känner jag själv att jag borde ha tagit det lugnare. Här är två bilder som jag tog ute i skogen.

Tävlingar

Igår var det dags för våra första tävlingar på en lång tid. Jag hade hyrt hallen två timmar under veckan för att vi skulle komma i form, men det hjälpte inte. Vår prestation var minst sagt pinsamt dålig.
Första banan började med fyra hopp, takaa-kierto och valser som ju passar oss. Tyvärr drabbades jag av hjärnsläpp i starten. Jag lämnade Yra och gick till första hindret och skulle säga stay pånytt men av någon anledning kallade jag på henne. Därför var jag sen till tredje hindret med en vägran som följd. Sen gick de följande hindren helt bra, men på åttonde hindret rev hon, strax därefter tionde hindret och till sist valde hon Aet istället för gungan, så vi blev diskade. Vi fortsatte till slut i allafall via tunneln och slalompinnarna där hon hade för hård fart, men sen "irto" hon fint på slutrakan. Ingen höjdar bana alltså, men Yra var på gått humör så jag riktigt väntade på följande bana. Vi tog lite lydnadsövningar i pausen och Yra jobbade jättefint. Hon var koncentrerad och lugn.
Den andra banan började med en raksträcka med tre hopp sen slalompinnarna i samma riktning men c. 1,5-2 m till höger. Hade tänkt kalla på Yra mellan andra och tredje hindret, dra henne åt höger och göra ett bakombyte vid slalompinnarna. Det borde hon klara, hon har gjort det förr. Men min koncentrerade, lugna hund tog sin vanliga tjuvstart, sprang ända till pinnarna där hon snurrade en stund och skällde. Vi gick av banan. Skit och många andra fula ord! Vi är tillbaka där vi var i oktober. Sjukledigheten har nollställt allt det vi lärde oss strax innan. Jag måste få henne att sluta tjuva för det går inte att rädda en bana när hon är i det sinnestillståndet. Därför kan det hända att vi åker ända till Riihimäki om en vecka för att gå av banan efter första hindret.
Det är i allafall skönt att vara tillbaka och kunna tävla och träna igen. För Yra var gårdagen rätt tung för när jag steg upp idag vid halv tio-tiden stannade alla tre hundarna kvar i sina sängar. Först när telefonen ringde ungefär en kvart senare dök Yra upp och såg rätt mosig ut, lilla skruttan.