SG 2011

Jepulis, så var det dags för Stadi Games igen i år. Riktigt samma fiilis var det ju inte i Kånala, men tillräkligt bra i alla fall. Veckans träning hade gått så där, så man visste inte riktigt vad som skulle komma. Det var trots allt överraskande bra det som kom. Lördagens agility bana nollade vi! Jihuu! Det händer så där varannan månad. Lite skit var det dock att Yra-pyra tjuvade och rätt många ribbor blev kvar och gungade bl.a. tidtagningsställningen vi det sista hindret svajade en lång stund efter att vi kom i mål. Tidsmässigt förlorade vi 2 sek. åt vinnaren och blev nionde.
För första gången nånsin hade vi en chans att göra en dubbelnolla, men den utländska domaren gjorde det inte lätt för nån. Jag gjorde det själv omöjligt genom att göra ett framförbyte där jag inte borde. Fick Yra att fälla två ribbor bara genom att vara korkad. Sen diskade domarn oss genom att blåsa fel när han själv konkade iväg med ett hinder. Trodde själv att Yra hade väjat för honom, men min lilla blå gör hindret så gått det nu går när bara en ribba och en vinge finns kvar det ser man på videon. Ok sen glömde jag banan lite på slutet också, men varför inte skylla så mycket på andra som man bara kan.
Idag började vi  med hopp. Jag är riktigt nöjd med loppet. Tror vi hade typ fjärde-femte snabbaste tid, men en ribba rev vi. Helt mitt fel. Annars höll vi ihop paketet riktigt bra och Yris jobbade som hon skulle. Fint Yra! Sori att jag klåpade.
Sista banan var agility och den utländska domaren. Banan såg mycket värre ut än den var. Faktiskt liknade den mycket de vi gör i Kivistö på tisdagar. Sen snubblade vi ju igen på min egen tankeverksamhet. Säkert hundra gånger konstaterade jag under bangången att jag måste göra att veck mellan 1:a och 2:a hindret annars för linjen mot bommen och inte mot hinder 3. Tror ni att jag gjorde nåt veck? NÄ! Vart tror ni Yra hamnade? På bommen=disk. Dumma mej! Nå sen, några hinder senare, skickade jag iväg Yra med tunnelkommandot dit där ingen tunnel fanns. Vilket Yra också ljudligt påpekade. På resten av banan, där min egen handling höll ihop gick det riktigt bra faktiskt. Det var rak ingång till slalom så där missade Yra lite pga. för hård fart. Men jag är ändå nöjd. Speciellt med att trots att ribborna var på 65 cm så hölls alla tom. muren. Mari tog allt på video så de kommar att finnas att se så småningom. Snyggt jobbat lilla blå!

Livet på landet

Veckan var så full av program så lite avslappnande skärgårdsliv var verkligen inte fel. På måndag var det lydnads träning. Det gick väl så där halvbra. Rutan kommer vi framåt med men vittringen stampar fortfarande på stället. På tisdag var det agility. Vi koncentrerade oss på hoppen och att inte fälla ribbor och Yra skärpte sig lite.
På onsdag jobbade jag sent så då var vi ute och sprang. På torsdag spårade vi. Gjorde bara ett kort då det var första gången på en åker och det gick ok. På fredag var det ännu en agility-grej och sen fick vi äntligen åka ut till Bastö och slappna av.
På lördagen gjorde vi ingenting faktiskt. Det betyder ju inte att Yra tog det lugnt, men vi ansträngde inte våra hjärnor. Jag försökte anlägga en trädgård av vilda växter. Resultatet ser man här:



 
Idag gjorde jag fyra korta spår. Alla slutade med en pinne och två hade ett hörn. Tanken var att träna speciellt "jana" och att märka pinnarna. Yra klarade inte janorna särskilt bra. Har hon inte fått upp spåret efter 3-5 meter får hon panik och börjar snurra runt med näsan i vädret. Nå, det blev bättre för varje spår. Hörnen och pinnarna gick fint. Mot förmodan lägger hon sig ner vid pinnen också i skogen. Allt väl alltså.
Sen gick vi hem och tränade rutan och nu gick det riktigt fint både med och utan target. Sen tog vi inkallningens ligg som hon helst vill skippa, men jag var sträng och hon fick ge sig. Tog också fjärren med nytt kommando för att hon skall sätta sig bakåt och jag märkte att jag också måste ha ett annat handtecken för det. Nu visade Yra i alla fall tecken på att förstå att det är en skillnad. Helt bra träning alltså.
Nala tog det mest bara lugnt och solade sig.

Vem sku ha trott de'?

Efter två dagar av tävlingar tyckte jag att Yra hade sprungit tillräkligt så jag lämnade hundarna hemma och sprang helt själv. Otroligt! Tyvärr kom det bara dålig musik på radion och jag hade stygn nästan hela vägen så det blev inte den himmelska upplevelse jag hade intalat mig att det skulle bli, men ändå. Bra jag!
Tävlingarna i Kyrkslätt följde inte heller det gamla konceptet. Nu klarade jag av handlingen riktigt bra faktiskt fast jag säger det själv. Inga tjuvstarter att tala om heller. Finemang! Några resultat blev det inte trots allt, eftersom Yra (för att jämna ut min goda handling) rev olovligt många ribbor. En på den första banan, där vi annars hade en riktigt bra tid, typ tredje eller fjärde snabbast. Två på den andra banan. Här hade vi den snabbaste tiden av alla! På den tredje banan kom igen två ribbor ner plus att hon slog i ringen riktigt ordentligt så att de fick reparera den en lång stund. Man skulle ju tro att hon förstod akta sig lite mera på den fjärde och sista banan, men sidu nej! Två ribbor plus muren fällde hon. Mårr! Gick igenom henne hemma och jag känner faktiskt inte att hon skulle vara stel eller spänd i musklerna, men kanske hon ändå är det. Ett annat alternativ, eftersom det är fråga om Yra, är att hon hade väldigt bråttom för att jag var i form och då fäller hon lätt. När jag sen inte tog i på direkten och korrigerade så antog hon att det var helt ok att inte göra hoppen ordentligt. Vi får se på träningarna och vidta åtgärder.
Igår i Luk råkade vi träffa Satu och Koda och gick en rejäl promenad med dem. Lustigt nog var det basenjin som håll ihop "flocken" och kollade att alla var med. Min lilla vallhund surrade på för sig själv och litade på att vi kom efter. Pyttesvart var delvis mycket trött och just när man började misstänka att hon hade ont nån stans så tog hon en liten spurt igen. Vet nu sen?
På lydnadsfronten är vi i det läget att t.o.m. vittringen börjar arta sig. Tyvärr är rutan nu i stadiet; Va? Vilken ruta? Om jag sätter nosen i marken hittar jag nog nånting. Aj inte? Om jag bara fnattar omkring och ser jätteglad ut, blir du nöjd då? Matte är inte nöjd, speciellt inte med sig själv.

Yrigheter

Vi tränade lydnad på måndag. Koncentrerade oss mest på rutan, som ju verkar bra så länge man håller sig på sådant avstånd att hon vet att targeten ligger där. På sådant avstånd att hon inte ser targeten har hon ingen aning om vad rutan-kommandot betyder utan hittar nu på något t.ex. börjar spåra åt ett helt annat håll. Nåja, följet och metall apporten var bra så skit samma.
På tisdag var det agility. Relativt lätt bana för mig att hitta rytmen på så då funkade Yra också bra. När min handling är säker så "irtor" hon hur bra som helst,  vilket ger mig tid att hinna till dom svåra ställena. Hon är också säker på hindrena vilket gör att jag kan ta mer distans. Jag överbetonade kontakterna eftersom vi kommer att ha en liten paus i den egna träningen och jag vill inte att hon börjar slarva. Slutrakan behövde hon ingen handling på alls eftersom den var hela fyra hinder lång och jag lämnade leksaken i mål. Hon drog iväg som ett skitigt streck. Vi gjorde en dubbelnolla eftersom vi klarade av banan felfritt dom två sista gångerna. Heh heh.
Igår sprang vi igen. Jag har lite ont i knäna av allt joggande och är tydligen i nånsorts formsvacka, men vi sprang ändå vår längsta länk hittills. Vet inte vad det kan ha varit i km, men vi sprang i 25 min. så rätt långt borde man väl ändå ha hunnit.
Idag gick vi ett varv runt Fölisön. Yra badade ju ren för läng sen i smältvatten, men nu såg hon havet på nära håll för första gången den här våren. Hon blev enormt upplivad och rusade ut i vattnet så långt kopplet räckte och stod sen där och såg helt salig ut. Pölliga hund. På hemvägen åt jag en glass så det kändes riktigt somrigt. Slutsträckan hem genom parken gick Nala riktigt illa igen, men väl inne drog hon och Yra flera hepulivarv runt hushållet så vet nu sen vad som är på tok.

Vappen

Denna valborg mötte Nala sin överman; en mycket liten fröken vid namn Tilda. Stackars Nala har tillbringat största delen av helgen under skåpet i mammas och Hannus badrum eftersom det var det mest Tilda-säkra ställe hon kunde hitta. Nala tyckte att Tilda var så skrämmig så hon inte ens morrade åt henne utan låg bara stilla och tålde ifall ingen hann komma emellan tillräkligt fort.
Yra hade mera kul med Lisa ute på gården. Vädret var riktigt äkta vappenväder; sol, regn, hagel och lite snö.