Tokopläjäys

Det drog vi till med helt plötsligt efter att lydnadsträningen i flera veckor begränsat sig till basgrejer hemma i vardagsrummet och lite fjärrbyten och följe på agilitytävlingarna. 
Yra var SÅ igång, så vi började med apportering så hon skulle bränna av lite energi. Och apporterade gjorde hon; både trä och metall, med och utan hinder. Hon lämnade också kapulorna snyggt utan att släppa i förtid. Well done!
Sen lite inkallning med både ligg och stop. Inga problem här, stannade och la sig snabbt trots att mattan var hal. Yra hade ännu för mycket energi kvar för att klara av fjärren. Då bytena sker en halv meter upp i luften är det svårt att få henne att inte komma framåt. Därför bytte jag hund.
Nala var så glad över att få träna så hon drog lite pentuhepuli. Sen apporterade hon i grym fart, kom in till sidan i sladd och hamnade för det mesta bakom mig, men det gjorde inget. Sen tog vi inkallning, här kom hon in till sidan rätt, men av nån oförklarlig anledning sprang hon i sick-sack. Det gjorde inget det heller. Följe och ligg och stop från march tyckte Nala var jobbigt så vi skippade det och överick till att göra target. Det var hemskt roligt och ifall jag skulle ha varit missnöjd med bara en tass på targeten så visade Nala att hon också kan lägga hakan där. Finemang!
Eftersom vi måste öva så tog vi lite vittringsapportering med Yra. Vi har stampar på samma ställe. Yra hittar nog alltid rätt, men farten är för hög, hon råddar med pinnarna, lyfter fel, släpper, lyfter igen. Hon har alldeles för bråttom och halkar och snubblar på pinnarna. Totalt kaos alltså, men ändå hittar hon rätt till slut. Man blir bara helt utmattad av att se henne hålla på.
Vi avslutade med lite tricks. Baklängesslalom mellan min ben börjar så småningom arta sig. Att tvinna baklänges runt mig motsolsar hon kunnat länge, men medsols är det konstigt nog jättesvårt. Hon kan svänga åt det hållet då hon gör baklängesslalom, men inte då hon bara skall runt. Backa kan hon jättebra och vårt nya catch me-trick funkar helt huippu.
Vi är antagligen världens mest oseriösa lydnadstränare, men vi hade jätteroligt!

Nytt och hittills obekant problem

Det är ett problem om det har hänt mer än en gång. Yra "irtor" för bra. Vem sku ha trott de? På den positiva sidan kan man konstatera att det gick mycket bra att ta ordentligt avstånd både från kontakterna och slalom och att skicka iväg Yra till tunneln från två hinders avstånd. Däremot var hon på två hinders avstånd också då hon inte skulle vara det. Shägädä-fägädä! Matte måste nu igen lära sig någonting nytt dvs. att i bättre tid informera Yra om kommande svängar. Annars finns risken att hon inte bara drar i väg utan flyger över hindren för långt och det förlorar man en massa tid på. Nu krävs ett nytt kommando som bromsar upp henne lite. Att hyssja, som många gör, betyder nej till vardags så det funkar inte. Att använda namnet funkar inte heller numera när hon vet så väl vart hon ska. Måste komma på nåt annat. Matte hinner inte riktigt med i Yras utveckling, men annars är det här ju ett positivt problem.

Det säkra för det osäkra

Man kan aldrig vara säker på att inte nån tar ens mat. Därför vaktade Yra sin matsäck i tamburen igår, hela kvällen och såg så här skraj ut. Men hon har ju orsak, hon bor ju med Nala som är hutlös nog att bita Yra bara för att hon ligger i min famn. Så visst kan ju Nala (4 kg) fara iväg med matsäcken (15 kg) hon tar ju det mesta andra som är Yras.

Ja vi gjorde det!

En dubbelnolla, jihuu! Det började inte så bra med en totalkatastrof på första banan då jag lyckades göra ett framförbyte rakt, och då menar jag rakt, framför Yra, stackarn! Vi krockade ordentligt, men utan skador som tur och Yra påpekade högljutt att jag borde sluta klanta mig. Jag höll helt med.
Nästa bana var hopp och mycket svårare än den föregående. Speciellt starten var tricksig för oss då det ända alternativet var att gå ända till tredje hindret för att få in en vettig linje. Hurra Yra hölls där hon skulle! Sen hörde jag tydligt hur hon slog i längdhoppet och resten av banan var jag hoppläst sen i alla svängar och Yra var tvungen att rädda mer än en situation. I mål kom vi i allafall och vi hade faktiskt inte fått nåt fel! Tiden var ju hopplöst långsam, men räckte till en femte plats.
Sen sista banan var igen agi och den kändes helt do-able. Ända svåra var efter Aet med hopp-hopp-tunnel där jag valde att göra ett bakombyte med risk för att Yra skulle välja fel tunnelända. Men det funkade bra. Vår pakkovalssi blev sen helt för vid, vilket kostade en del tid. Gungan flög hon över, inte jättefult, men hon tog inte den perfekt som i Kyrkslätt igår. På slutet lyckades jag göra ett helt snyggt framförbyte. Det harmade lite det där med gungan, men annars var jag nöjd med banan. Igen blev jag förvånad då jag skulle hämta tävlingsboken och det visade sig att de inte ville ge den eftersom vi skulle upp på prispallen för vi hade gjort en nolla! Jee! Vi blev andra och förlorade bara 0,40 sek. åt vinnaren! Att göra två nollor samma dag och ännu efter varandra har känts som ett oöverkomligt hinder, men nu bara gjorde vi det. Inte helt förstklassig handling av mig, men helt otroligt bra jobbat av Yra! Hon är super, min lilla blå!

Oops

Oj voi, inga nollor idag. Yra tjuvade första starten och vi gick av. Som tur var det två banor kvar. Andra banan och fröken hölls ödmjukt i stratgropen. Sen pressade jag på lite för mycket och åstadkom en vägran. Efter det gick det igen bra och vi kunde testa hållbarheten på kontakterna och visst höll ju dom. Olovligt många hundar flög över gungan, men inteYra. Hon gjorde en snygg 2on2off även om hon såg ut som om hon undrade varför jag röt så häftigt. En femma alltså med inte så bra tid då vägran och väntandet på gungan och Aet gjorde sitt. Sista banan var hopp och trots mig fick vi bara tio fel. Yra fick lov att rädda mer en en sväng när jag inte sen heller gjorde som jag planerat för att jag hade planerat helt fel. Huh huh!
Efter tävlingarna blev Yra rädd för en reklamvimpel, grymt skrämmig, och när hon sen skulle lugna ner sig märkte hon för första gången att Kyrkslätts hallen också innehåller annat än hinder. Där fanns tex. en massa människor, bord, stolar, andra hundar, ett kafé osv. Konstigt, sa Yra, det har jag aldrigt tidigare märkt.
Hon är go' lilla blå när hon tänker.

Lite snö på sommaren

Så brukar det vara, så eftersom det inte finns nån snö alls just nu måste vara sommar och då kan man simma! Vi promenerade på Fölisön idag. SKITKUL! tyckte Yra. Helt sika lång väg och skit kallt och dessutom hade vi en helt raivostörande bordercollie med oss, tyckte Nala. Yra hade valphepuli hela promenaden vilket gjorde att den kändes oändligt lång för mig och Nala. Först var hon nog bara upplivad av havsvinden, sen av alla ekorrar hon såg och eftersom det ju verkade vara sommar så doppade hon sig flera gånger i havet vilket inte lugnade ner henne alls. Sen roade sig Yra med att först bli efter så långt linan räckte och sen springa ifatt oss och hoppa över Nala och sen springa tills linan tog slut. Detta om och om igen. Galet pinsamt tyckte Nala. Nala blev flera gånger helt hypnotiserad av gässen som stod och svajade så egentligen var hon inte så mycket bättre själv. Två timmar av konstigt beteende gör ändå sitt så jag ser framemot en lugn kväll.

Oj, ännu en nolla

Vi styrde mot Riihimäki tidigt på morgonen, bara lite försenade, men vi hann fram. Vi startade som andra vilket inte passar mig särskilt bra, jag vill ha lite mera tid med Yra innan. Vi krånglade oss igenom banan med 20 fel, tre ribbor och en vägran till tunneln. Yra kändes jätte seg, hon hoppade inte alls som hon brukar utan kraftlöst på något sätt. Senast det var så här var vi i Åbo och det var första gången i år som hon hade BOT-jackan på. Vet inte om det var det men jag lät bli att klä henne mellan starterna och ser man på agilitybanan gjorde vi felfritt! Vi blev femte för tiden räckte inte till idag. Mest för att mina egna ben nu i sin tur var helt kraftlösa. Som tur skötte Yra sin del galant och "irto" fast jag inte kom nån vart. Sista banan var hopp igen. En äkta ös på för fullt-bana. Yra hade klarat den bra men jag försökte lite väl mycket och klantade bort ett framförbyte efter slalom så disk. Men annars var jag riktigt nöjd. Det verkar konstigt det där med jackan för den funkade jättebra förra vintern, men Yra var faktiskt helt spagetti på första banan, men hade sen inga problem med resten. Enligt Jenni såg det ut som om Yra rörde sig konstigt, så det är nog inte bara jag som inbillar mig. Vi får kanske pröva oss fram lite.
Som extra bonus hölls Yra bra i starterna igen! Hon försökte tjuva på träningen på torsdag så jag kom åt att korrigera, vilket var bra att kunna visa att jag blir riktigt arg om hon lyfter på magen. Också i dag försökte hon stiga upp men la sig igen när jag sa till och när jag väl var där jag ville vara kunde jag tom. berömma henne utan att hon kom utan lov. Javisst är lilla blå duktig!

Oj, en nolla och en till!

Det kändes riktigt, riktigt lockande att stanna hemma idag med live streamen från världsmästerskapstävlingarna istället för att tävla själv. Men iväg for vi. Jag var riktigt omotiverad och trött och gnällig som bara jag kan vara. Så till den milda grad faktiskt att jag blev tillräkligt arg på mig själv. Tillräkligt för att jag skulle bestämma mig för att i dag blir det baske mig inget tjuvande, inget halvtaskigt handlande, ingen bullshit. Och sen gjorde vi det! En nolla på hoppbanan. En sväng gjorde Yra åt fel håll så vi måste ta en lite längre omväg. Därav bara en åttonde plats, men vi förlorade bara 2,5 sek. i tid. Jess!
Andra banan diskade vi redan vid femte hindret. Och sen gick det inte desto bättre efter det. Just när det äntligen kändes lite bättre så är vi tillbaka i samma gamla tjafs igen.
Tredje banan var den enda agilitybanan idag och nu blev jag arg igen och tog mig själv i kragen. Det var den bästa bana Yra och jag någonsin gjort! Äntligen skötte jag handlingen så att Yra inte behövde göra mer än att springa och det gick undan det! Noll fel, andra plats, (förlorade bara c. en halv sek. åt Rhett) och SERT-A! Denna gång ett som tillhör oss på riktigt!
Tack vare den andra nollan gick vi vidare till Friskies cup finalen, vilket gjorde att dagen blev väldigt lång, drygt tio timmar och fyra starter. Dessutom krockade finalen med Large-finalen i VM, så jag kan ju skylla vår disk. på det, men faktum är att vi redan hade överträffat oss själva idag så vem bryr sig. Vi gjorde två nollor på samma dag, Yra hölls säkert i starten varje gång, vi hade roligt tillsammans och Finland fick silver i VM! Mer hade varit för mycket! Puss på dig, lilla blå!

Äntligen

Man måste vara glad för att ens ha lyckats på träningarna. Var på mentalträningskurs där jag lärde mig att man skall tänka att man gör fel inte att man misslyckas. Det var lite svårt efter senaste tävlingarna då Yra bl.a. fick för sig att gå runt precis alla hinder även oxern, sen gjorde en så luftig gunga att den aldrig ens rörde i marken och tog bara ett steg innan hon hoppande genom ringen och som kronan på verket tjuvade sista starten. Morr! Tisdagsträningarna gick annars bra, men jag fick inte in rytmen och ribbor regnade i tätt. Men nu idag äntligen hade vi samma karta Yra och jag. Yra gjorde bra kontakter, min handling var tydligen i rätt rytm, hon sökte slalom ingången fint fast den var svår och vi hade grym fart och ändå höll jag ihop det och Yra tog svängarna precis så lysande som hon kan. Hon är nog rätt perfekt änå min lilla blå!