Borgå

Vi for dit och sen kom vi hem. Yra hann hoppa några hopp men sammanlagt inte ens så många att det räckte till en hel bana. Det var inte bra.

Tisdagsträning-torsdagsträning

Tisdagens träning var ok. Yra var bra och jobbade duktigt trots att matte flera gånger märkte att; oho, här sku ja ju int vara. Farten var bra och jag kan föra nu på ett helt annat sätt när Yra tittar framåt och inte på mig. Tyvärr har jag en del att lära mig för timingen är ju helt annorlunda. Dessutom har jag lite svårt att bedömma hur tiukka "tässä"-kommandona kan vara. Ibland har de ingen verkan, ibland vänder det henne för mycket och olovligt ofta gormar jag mitt under hoppen och får henne att fälla. Enda riktigt risiga stället var efter Aet där (farten var helt sanslös) det var muren-takaakierto-framförbyte-takaakierto-blindbyte. Sidu när man har svårt att behärska sin egen motorik och man samtidigt måste jobba hårt eftersom Yra bara vill flyga iväg så är resultatet inte så bra. Påminde mig om den gamla "goda" tiden när varje hinder var en brottningsmatch. Som helhet var det dock helt ok träning. Fick rådet att träna självständighet på slalom och kontakterna. Jepp, jepp det har vi ju inte gjort hittills.
Idag tränade vi självständigt kontakter, slalom och takaakierton. Inga som helst problem.
Nala vilar ännu sin rygg och den tycks inte bli bättre. Misstänker att det nog inte bara är spända muskler. Inflammationen hon hade på ryggkotorna i samband med ehrlichiosen för några år sedan spökar i mitt bakhuvud. Hon får vila över veckoslutet dvs. riktigt vila och har det inte lättat blir det antingen fyssare eller veterinär eller både och.

Olycksaliga Nala

Orsaken till Nalas o-bra tävlingsform visade sig vara mycket, mycket spända ryggmuskler. Voi voi. Nu är ju Nala inte den som frivilligt låter sig hjälpas. Därför har jag försökt massera henne själv utan större framgång. Hon är så pytteliten så jag vet inte hur jag skall ta i henne. Blir nog tvungen att boka tid hos fyssaren och ta risken att hon vägrar låta sig behandlas.
I tisdags tränade Yra agility. Det gick bra. Före och efter den mittersta tunneln hittade jag tusen och ett sätt att föra fel, ha fel timing, ha knut på mina egna fötter, glömma att jag har en hund med mig osv., men Yra var det iget fel på.
Söndag morgon tränade vi också. Temat var kontakter i hög fart. Vi gjorde bommen där hon skall stanna och Aet där hon inte behöver stanna. Bommen gick fint, men Aet mindre bra. Inte för att hon gör fel, men hon har liksom inget system, ibland kommer hon lägre ner än andra gånger. Jag vill att hon passar in sina steg så att hon tar avstamp med baktassarna c. 10 cm upp på kontaktfältet. Då ser det snyggt och säkert ut. Försökte klicka för rätt, men det fick henne att bjuda 2on2off. Mera träning alltså.

Nala o-gör agility

Nala skulle tävla idag. Vi var taggade, släkten var på plats och humöret var uppe. Banorna verkade lätta så nu skulle vi göra det, men nej. Nala drabbades av sin egen nalighet. Hon försvann nånstans i sin egen värld och flummade omkring och snusade efter domarn. Först efter fjärde hindret kom vi igång och sen gick det rätt bra förutom en fel tunnelända. Andra banan började bra vi höll faktiskt riktigt bra fart ända till sista tunneln, men därifrån kom hon av nån anledning ut tillbaks. Tredje sista hindret var slalom och dit höll hon bra fart, gjorde ingången självständigt och sen 2/3 in i slalom stannade hon! Tvärstannade! Lilla Nala, vad är det som händer ibland? Vi segade oss igenom till slut i allafall med 10 fel och väldigt mycket övertid. Vi skall nog ha tävlingspaus en tid. Det är liksom inte riktigt värt pengarna (trots att vi håller till på banan för hela slanten). Fast Nala var ju nog glad och riktigt snabb på uppvärmningshindren så på så sätt så pinar jag ju inte henne. Bara det gick att få ordning på dom där konstiga anfallen av frånvaro hon drabbas av.

Hih hih!

Vi kom igenom hela banan på tisdag! Jippii! Flera gånger hade vi bara ett fel. Jihuu! Ganska mycket var lånat från söndagens banor så där hade vi en liten fördel, men vem bryr sig. Det gick så fort, det var så smidigt, det var så kul! Jag går och myser. Min super lilla blå!

För en gångs skull blev vi inte diskade

Vi var igen i Hyvinge. Två agility banor och en hopp stod som vanligt på programmet. Banorna var svårt och jag var inte den enda som tyckte det. Det var i alla fall roliga banor där man inte kom i mål ifall inte allting klaffade. Resultatlistorna talar sitt tydliga språk.
Första banan började bra men sen var det hopp, ring och Aet i raklinje. Aet skulle man alltså inte till utan man skulle in i en tunnel på sidan om. Strax innan det var Yras tur krockade en hund med ringen riktigt ordentligt. Därför lät jag Yra hoppa ringen innan jag började vråla och då var det ju för sent hon hann röra vid Aet. Resten av banan var jag nöjd med trots att Yra vägrade när jag försökte göra ett bakombyte vid längdhoppet som var vänt mot väggen. Det var inte överraskande men jag ville försöka eftersom vi ändå redan var diskade.
Andra banan fin början, men sen gick det som senast. När jag tog emot henne bakom ett hopp och sen skulle vända tillbaks försvann hon bakom ryggen på mig. därför blev det en vägran och sen diskades vi lite senare när jag käskyttä för hårt och hon gjorde ett hopp åt fel håll.
Sista banan var hopp och den allmänna stämningen var att alla ville hem för den banan var "omöjlig". Det hjälpte inte annat än att köra för fullt. Vi kom igenom banan! Två ribbor och muren föll av för hög fart. Yra hinner ju inte hoppa ordentligt utan laddar bara på i dödsförakt känns det som och en vägran fick vi då jag var för sen och vi tänkte krocka. Men vi kom igenom banan med 20 fel och jag kan med gott samvete säga att mer kunde jag inte ha gett.
Alla banor var sådana där man fick köra för allt vad tygen höll och i Yras fall är det ju rätt hiskeligt fort. På ren svenska kan man säga att hon "irto" och var "estehakuinen". Kontakterna var helt lysande förutom en bom där hon stanna lite för sent. Slalomingångarna var det ingen tvekan om och trots att det krävde brösttoner hölls hon i starterna. Vi hade rätt kul med lilla blå.

Yras lydnadskurs

Hade liksom bestämt att vi skulle satsa på färre grenar med Yra och det vi skulle minska på var lydnaden, men sen ordnades det en kurs och sen anmälde jag oss och sen måste vi ju liksom gå. Det jag speciellt hade anmält att jag ville träna var följet och Yras allmänna överivrighet. Fröken var ju i sitt esse. Energi för sju och framtassarna hölls inte alls i marken. Jag förberedde mig för förödmjukelsen, men jag blev inte alls mobbad. Det konstaterades att Yras grundpostion är jättebra så länge jag står stilla, men hon fattar inte att hon skall hålla den också när jag går. Som råd fick vi att varje gång hon "keulii" stannar jag och rör inte mig igen innan hon rättat sin position. Inga kommandon eller korrigeringar, väntar bara att hon bjuder det rätta. Funkade helt sjukt bra där i allafall. Fick också rådet att använda godis istället för leksak som belöning. Leksaken gör att hon går på övervarv ifall hon inte hinner/får leka av sig med den, vilket ju i Yras fall tar en timme minst.
Sen tränade vi ruta och att Yra skall hitta mittposition utan target. Efter lite vims i början började hon bjuda riktigt bra. Hon pallade faktiskt med att då hon kom fel så sa jag inget utan väntade att hon skulle korrigera sig själv. Tricket var att få belöningen till henne i rutan innan hon hann ändra ställning igen.
Vad lärde vi oss alltså idag? Jo, Yra ska tänka själv, hon klarar det faktiskt utan att stressa. Tvärtom blir hon mycket motiverad av problemlösning. För hon är en smart hund och hon bjuder på en massa hela tiden. Typ medan jag fick feed-back av skolarna så jumppade hon på med allt möjligt. Vissa i publiken trodde nog att hon bara var valp ännu fast hon ju borde vara i mogen ålder.
Med dagens träning i tankarna är vi rätt långt ifrån tävligsklara, ljusår ifrån faktiskt. Å andra sidan kom jag igen på vilka Yras starka sidor är. Hon är roligt min lilla blå.

Skogspromenader och träning

Igår gick vi en skogspromenad innan träningen. Det var riktigt skönt och faktiskt inte så mycket folk i skogen fast det var helg.
Sen var det träning. Byggde en bana med motsvarande problemställen från tävlingsbanorna. Först sväng runt "hörnet". På tävlingen gjorde Yra svängen så snäv så hon tog avstamp praktiskt taget under andra ribban och fällde därför. Igår svängde hon flera gånger åt fel håll, WTF! Fick göra ett ordentligt veck för att få svängen att funka. Varifrån får hon dom här underliga, stick 90 grader år fel håll, infallen? Vi lyckades tillsist i alla fall. På raksträckan höll hon nosen framåt som tur. Sen tränade vi några bortåtsvängar och sylkkäre. Jag fick kämpa ordentligt för det är fråga om några cm eller tusendelssekunder för att det skall lyckas. Håller jag henne för länge hinner hon svänga varvet runt.
Sen tränade Nala lite eller vimsade på en stund, hur man nu vill se det. Glad var hon och fort gick det.
Yra tränade ännu lite lydnad. Nu håller hon igen bättre kontakt i följet, men är i stället lite sned. Det här är det mest irriterande med lydnad. Varje gång man får nåt delområde att funka så faller ett annat i bitar. Arrgh!
Efter träningen gick vi ännu en promenad med Nevada. Nu kunde Yra springa med men leker tillsammans gör mor och dotter inte.

Yras tävling

Yra inledde också tävlingssäsongen, men inte lika bra som Nala. Orkar inte ens tänka på det. Det var bara kaos och samarbetet funkade inte alls.

Nala är en duktig hund

Duktig nog men inte så hemskt snabb. Den första banan började med hopp-påse-gungan-hopp-slalom. Inte precis hinder där Nala får upp farten. Riktigt bra kämpade hon ändå på. Tyvärr kom hon inte riktigt ihåg att jag var med så flera svängar blev olovligt vida. 5,01 sek. övertid var ändå bra eftersom den bana Nala gjorde säkert var 100 m längre en den domarn hade tänkt sig. Vi blev faktiskt tredje och fick stå på prispallen.
Andra banan kom jag ihåg att låta henne ruska på sig, nysa och allt vad hon nu behöver göra innan hon startar. Kom i gång fint men på bommen började hon misstänka att domarn tittar skitigt på henne. Sen var det bordet som Nala först måste snusa på innan hon hoppade upp. Det kunde ju ha varit nåt skumt. Resten av banan gick finemang. Denna gång blev det 5,02 sek övertid så om inte annat så höll vi i allafall vår nivå. Fjärde plats dessutom.
Inte så illa av Nala. Glad var hon och snabb då när hon kom ihåg och vi har ju halverat vår övertid sen senast så kanske vi skall tävla lite till igen nån gång.