Helt bra för att vara dåligt

Efter att ha tränat fyra gånger på fem dagar var det igen dags att tävla. Det kändes som att jag hade lärt mig något så jag hade rätt bra feelis. Speciellt skulle vårt nya startsystem testas och det gjorde det också. Tack och lov för domare med långt tålamod. Yra måste nämligen föras tillbaka tre gånger innan hon fattade att nu ger jag mig inte utan hon skall ligga i starten. Trots att hornen nog kliade under pannbenet tappade jag inte nerverna utan jag stod på mig. Så vi kom alltså iväg bara för att klåpa på slalom(tredje hindret) och sen klåpa rätt många gånger till så vi blev diskade. Resten av banan funkade riktigt bra och det var faktiskt jag som förde och Yra som följde och jobbade som ett proffs. Jäkla slalom som är så osäker. Andra banan samma tjafs i starten, men eftersom jag visste att domaren inte visslar ut oss genast så hade jag ännu mera tålamod och behövde bara föra tillbaka Yra två gånger. Den här banan fick jag inte linjerna att löpa riktigt lika bra men vi klarade oss ända till slalom (igen) där jag tog i lite för mycket, Yra krockade med mitt ben och sen kom hon på fel sida om ingången. Korkat av mig. På de två sista hindren fick jag dessutom hjärnsläpp och valde den absolut krångligaste och långsammaste handlingsmöjligheten. Slutresultatet var en tia, misstänker att vi eventuellt fick ett fel för bommens uppgång, det är det enda jag kan tänka mig. Men igen kändes det som om jag hade någorlunda kontroll. Sista banan och en viss liten blå låg kvar i starten! Det kändes som en vinst bara det. Det var antagligen därför jag sen efter bommen måste inse att mitt val att använda bara "veto" istället för "puolivalssi" inte räckte till och Yra tog hoppet från fel håll=disk. De två följande hindren gick också åt fel håll innan jag fick ordning på handlingen, men Yra märkte nog inte det. Sen gick det bra, tom. slalom funkade nu och efter en halvtaskig kontakt på gungan röt jag till på Aet och Yrppan gjorde en skitsnygg 2on2off kontakt. Två disk och en tia är nu inte hemskt mycket att hurra för resultatmässigt, men det kändes faktiskt som om vårt samarbete funkade bättre nu än tidigare och att jag hade mera kontroll. Det tycker faktiskt inte bara jag utan jag lär skall ha sett lugnare och mera behärskad ut också utifrån sett. Kanske vi faktiskt har lärt oss någonting. Jag skall bli mentalt tränad på fredag är det meningen så kanske det hjälper det också i fortsättningen. Lilla blå är faktiskt rätt häftig när hon (och jag) håller huvudet kallt.
Pyttesvart, min lilla morrhoppa, har varit på överraskande gott humör de senaste dagarna. Hon gick förbi två hundar i skogen utan koppel, morrade bara lite och anföll inte alls. Sådan välvillighet från Nalas sida är ovanlig. Hon har blivit trimmad och ser ut som en liten stickinsekt. Hur kan hon vara så mager igen? Jag har minsann inte minskat på fodret och dessutom har hon tagit det rätt lugnt då Yra har tränat så mycket. Jag kan ju inte mata i henne bara fett och större portioner klarar hennes mage inte av. Hur som helst så är hon nu för tillfället pigg och glad, pälsen är i gott skick och hon har energi som sju, så kanske en blygsam matchvikt på fyra kilo är det rätta för henne.

Här är vi ännu

Har bara inte haft så mycket att skriva om. Under Syysskabat fick jag nog av Yras tjuvstartande så vi håller på att öva in en helt ny rutin för starterna. Dessutom har vi en ny regel på träningarna; då jag får feedback av tränaren måste Yra ligga ner, i motsats till hoppa-upp-och-ner som det var tidigare. Detta för att öva in lite självbehärskning. Dessutom har vi lyckats skaffa oss slalom-problem. Yra är nu av någon anledning alldeles otroligt osäker i slalom, både ingångar och att hållas kvar. Det kom från ingenstans och blev ganska akut fort så det jobbar vi också bort nu.
För övrigt har vi tränat nu tre gånger i veckan i medeltal och eventuellt också lärt oss något. Yra har jobbat fint på kontakterna och stannar och hålls för det mesta. Har ju inte testat tävlingssituationer, men på träningen går det bra och jag belönar varje gång för att förstärka effekten.
Idag lärde jag mig (tror jag) nånting om framförbyten och speciellt i vilken riktning jag skall röra mig. Lyckades gör några riktigt fina serier, som verkligen kändes flytande och snabba, men hade gärna gjort fler så det riktigt skulle sitta i ryggraden. Dessutom lärde jag mig något om rytm och hur jag i vissa situationer genom att vänta får Yra att "irto" bättre. Det var klart som korvspad när vi gjorde det på träningen, men jag är inte säker på att jag ser motsvarande situationer under t.ex. bangången och kan ta dem i beaktande. För en gångs skull fick också jag beröm av tränaren, för att jag lärde mig snabbt, och inte bara Yra som minsann också var duktigt. Nass lorvar på och är vår lilla maskot och terrorist.