Nala med tofsen

Nala har tofs igen i pannan. Hon har tofs på svansen också, men den märks inte så mycket pga. hennes knorr. Nu ser hon lite mer ut som en flickhund.
Yra hade BH-träning idag i Tali. Nytt ställe igen, men det gick helt ok. Inkallningen var bra, men sen att flytta till sidan var helt asig. Sen fick vi pröva på hindrena. Det branta Aet och 1-metershoppet. Aet var skitkul tyckte Yra. Nu blev det äntligen lite fart på träningarna. Vi prövade först på ett som inte var fullt så brant. Det gick super tom. med apporten i munnen och min lilla agilityhund tog "kontakten" också. Sen tog vi det riktiga Aet och det är ju nästan som en vägg. Xtremeduudsan hade inga som helst svårigheter utan tyckte bara det var kul, hade vett att inte ta kontakten för det hade nog knäckt hennes framben. Sen tog vi ännu hoppet, ett med borst för att hunden inte skall kunna ta sats från krönet. Det var också jättekiva tyckte Yra.
Efteråt åkte vi ännu till Gräsviken för att träna lite agility. Tog kontakter, alla funkade jättebra idag, inget tjuvande bort. Slalomingångar, som var så där, hon väljer gärna det andra mellanrummet. Klickade för rätt så vi gjorde lite framsteg tror jag. Som avslutning tränade vi på att skilja olika hinder. Jag hade satt tunneln under bommen och hon skulle på bara kommando skilja på vilket hon skulle göra. Det gick otroligt bra, men så hade vi heller ingen fart. Har hon fart på kommer tunneln nog alltid att vinna tror jag.

Lite av allt

På måndag var det spårningsträning. Det öste ner, need I say more. Men det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder och mina kläder var bra. Jag gjorde ett ganska långt spår åt Yra med en namiburk på mitten. Hon startade med väldig fart, tappade spåret när hon fick vittring på nami burken från luften, men slutet gick ok. På onsdag gjorde vi spår på egen hand. Ett långt med leksak i slutet. Det gick bra. Och sen flera korta med pinne i slutet. Första pinnen hittade hon inte alls.
Andra pinnen hittade hon fint, men med lite tur. Tredje kom hon på efter vansinnigt sicksackande. Fjärde pinnen gick bra, då hade hon "normal" fart och hann tänka också. Yra var alltså Yra, med tiden lär hon sig väl att tänka först och göra sen. Efter spårningen gick vi en länk i skogen med Mari, Dessi och Ringo och sen drog vi igenom BH-provet. Det gick över förväntningarna. Hon reagerade mycket på att dom smällde med någonting inne i bollhallen men bättrade bra mot slutet. Platsliggningen var ok, dvs. hon var inte på väg någonstans, men hon la sig helt med ena höften i marken och såg ut som om hon led av allvarlig depression. Vet inte vad det är för fjams.
På tisdagens agilityträning fick vi springa! Vi klarade mycket som jag inte trodde vi skulle klara tex. lagerhandling. Men grejen var att för att man skulle få banan att funka så måste man lita på sin hund, vilket jag inte gör (med all önskvärd tydlighet). Jag vet att det går åt skogen om jag stannar upp och försäkrar mig om att hon gör rätt och sen är jag för sen till nästa hinder, men vad kan man åt sig själv. När det gäller att springa som små djur är ju fördelen klart på Yras sida, men tyvärr kan hon inte läsa siffror så det hjälps inte annat, det är bara att kuta. Som tur var Juha där och skrek åt mig. Så det visade sig att jag inte är så långsam som man kanske skulle tro. Däremot är jag smidigt som en älg och vig som ett kylskåp. Att Yra är snabb och vig visste vi redan.
Nala har lagt sig till med att spela vallhund åt bordercollies. Hon är mycket övertygad om att hon har koll på alla och att de gör som hon säger. Om det nu ger hennes liv innehåll så ok. Hemma har hon ju nog rätt bra koll på vad Yra får och inte får göra. Idag skulle Yra tex. inte ha tennisbollen tyckte Nala. Nyttan av det var att Yra snabbt insåg att hämtade hon inte bollen åt mig, så hamnade den under vinbärsbuskarna. Vår apporteringsträning gick alltå massor framåt. Man kan alltså hyra in Nala som "apuohjaaja", om man har en hund som inte vill apportera.

Åskväderstävling

Idag har det väl varit den sista riktigt varma dagen på ett tag och på eftermiddagen drog det ihop sig till åska precis då vi var på väg till Ojanko och tävla. Yra märkte ingen åska för hon såg bara agilityhinder och det skadade ju inte att det blev molnigt och lite mindre hett. Det var bara c. 10 deltagare och maxi2ornas starter var efter varandra så det gick dessutom undan rätt fort.
Dagens första bana var riktigt kul, inte för svår, men lite måste man kunna. Yra var riktigt duktig, vi hade den snabbaste tiden, men som så ofta förr rev hon muren. Fem fel och en fjärde plats.
Den andra banan var mycket lik den första. Början gick bra, men halvvägs var det dags för slalom, många hade fått fel här pga att hundarna hade för hög fart. Bromsade upp Yra med att sakta in själv och hon klarade också ingången, men då jag sprang fatt henne la hon av på hälften. Efter det tappade jag helt greppet och det hela slutade med Disk.
Det var i allafall kul att tävla med Yra i dag, vi är tillsammans på banan nu och det känns jättebra. (Yra väckte också ett visst intresse bland proffsen i publiken, hih!) Jag måste bara fortsätta kämpa, de felfria banorna är så nära nu men ändå så långt borta. Men med tanke på hurudant vårt tävlande var i början av året har vi ju nog tagit jättesteg framåt.

Någonting nytt igen

Idag var Yra för första gången på riktiga spårningsträningar. Det var riktigt kul och annorlunda. Hon har ju spårat förr och gjort det bra, men jag var osäker på om jag lärt henne rätt. Vi hann göra två spår, ett kortare och ett lite längre. Det första spåret var faktiskt ganska kort och Yra var på ett nytt ställe med nya människor som tittade på oss så det tog en liten stund förrän hon fattade att hon skulle sätta näsan i backen. När hon väl om igång gick det riktigt fint. Sen gick vi de andra hundarnas spår och till sist fick Yra göra ett längre spår som hade åldrats dryga 30 min. Nu visste hon vad hon skulle göra direkt. Jag tog henne ändå i grund position och lät henne gå först på kommando. Yra körde på som ett litet lok på räls, rask fart ända fram till leksaken. Vi lär ska vara så bra att vi kan börja tävla (utom att hon inte ännu kan lyfta pinnar och så är det ju dom där andra momenten också...)!Hih! Matte är SÅ stolt över sin lilla blå!

Bra dåliga tävlingar

Vi har fyra starter bakom oss den här helgen och egentligen är jag helt nöjd. Yra startade som ett proffs! Inget litet tecken ens att hon skulle tjuva. Inte fast jag gick tre hinder ifrån, inte fast hon gallskrek och gick på övervarv, inte fast jag vände mig om och sa hyvä med hög röst, hon hölls som fastspikad. Det känns helt otroligt, nu kan vi äntligen börja koncentrera oss på själva banan. Tror att vår nuvarande starttaktik är bra för Yra. Efter att vi värmt upp går vi bara och väntar på vår tur. Ingen lydnad, inga tricks, ingenting. Fast hon skriker och drar får hon ingen uppmärksamhet alls, jag håller bara i så hon inte stör andra, men jag går inte med i hennes upphetsning. Faktum är att 3 gånger av 4 den här helgen så fann hon sig i sitt öde och satte sig vid min sida.
Bana ett igår var vår bästa. En enda ribba kom ner då hon låste följande hinder (tunneln) mitt under hoppet och jag faktiskt såg att hon tog ner hoppet mitt i, helt Yras eget fel faktiskt. På slutrakan hoppade hon alldeles för långt ifrån ringen och fastnade ganska illa i ljumskarna, men kom vidare och fick varken fel eller ont. Det var faktiskt en riktigt bra bana. Vi hade överlägset snabbaste tiden och blev trea.
Andra banan fick jag inte riktigt grepp om, kändes jättesvår att föra. därför fick vi 10 fel, först för att jag drog Yra förbi ett hinder och sen för att jag inte vågade släppa in henne i tunneln i tillräkligt god tid. Helt och hållet mina fel och Yra kändes bra.
Första banan i dag var vår sämsta. Yra hetsade upp sig helt otroligt innan (men hölls trots det i starten) och efter att jag slarvade vid ett hopp, tappade hon helt nerverna och det blev bara kaos av alltihop.
Jag hade inte världens bästa "fiilis" inför den andra banan, men vi klarade av att skärpa oss. Jag vågade lita på att vi har fått ihop en fungerande startrutin och faktum var att det nu funkade. Yra kom ner på jorden igen och jag också nästan. Saldot från banan var en fälld ribba i en sväng där hon trots mina försök att ge henne tid "håsade". Dessutom lyckades jag "valssa" rakt framför henne två gånger och vad kan en liten hund göra annat än stanna och få en vägran. Resultatet blev alltså 15, men det kändes jättebra att vi klarade av att samla oss.
Här kommer några snygga bilder på Yra-pyra, hon hoppar minsann inte med god marginal hon inte!

Flera starter och frisbee

Kunde inte låta bli att åka till nASTa-cup trots att jag mådde som jag mådde och vädret var som det var. Yra hölls i starten utan problem trots att banan började med en fem hinders raksträcka. Men eftersom det alltid kommer nya problem när man fått ett annat avklarat så tog vi fel på kontakterna. Voi p-kele, säger jag. Aet kom hon helt över och på bommen väntade hon inte på ok. Tränade efteråt och det behövdes faktiskt brösttoner för att hon skulle göra ordentligt. Den lilla grisen. Vi blev i allafall andra trots tio felpoäng, eftersom det inte blev mer än två resultat. Vi hade tiden 31,47 då idealet för tvåorna var 47 s. Så det var ju helt okej.
Idag var vi på frisbee kurs. Yra springer ju efter vad som helst så där hade vi inga problem. Att få håsafia att hämta tillbaka en frisbee när hon visste att jag skulle kasta den andra visade sig vara ett större. Annars hade vi alla basfärdigheter, hon fångar från luften, släpper på kommando och kan snurra runt mig. Men eftersom hon sen lämnar frisbeen i väntan på något roligare så kom vi inte längre. Tror att läraren blev lite irriterad för han trodde nog först att vi skulle vara riktigt bra, men som det lätt är med Yra så är hon jättebra förutom att...nåt litet problem. Vi har frisbeen hemma nu så vi kan träna och jag ska träna själv på att kasta så blir det nog bra. Hon är rätt rolig min lilla blå.

Inte en enda ribba!

Tränade igen i Kivistö igår då det var tisdag. Hurra, hurra! Inte en enda ribba tog Yra ner. Några gånger hörde man att det var farligt nära. Yra är mycket ekonomisk, hon lämnar inte en millimeter överlopps emellan och då gäller det både ribban och vingen.
Banan började med ring, hopp och gunga - i rak linje. Man kan lugnt säga att gungan gick fort, nej förresten inte lugnt utan med hjärtat i halsgropen. Hon är helt orädd den hunden! Mina försök att bromsa henne innan gungan hade ingen effekt eftersom hon visste att det var dit hon skulle. Hon tog kontakten suveränt alla gånger utom en, så hon vet väl vad hon håller på med, men du milde den fart med vilken hon smäller ner och sen fortsätter. Efter gungan kom det tre bakombyten, som funkade riktigt bra! Hurra, äntligen lossar det! Sen längden och ett hopp där det dessutom var ett hopp emellan mig och Yra. Kauko-ohjaus i högsta grad alltså och funkade super. Sen var det "avokulma" till slalom och jag var dessutom tvungen att göra ett bakombyte och här kämpade vi länge, fick det till slut att fungera en enda gång utan fel men med noll stilpoäng. Sen var det tre hopp i serpentin dvs. de var vinkelrätt mot oss och hoppades vänster-höger-vänster. Jag är helt mållös över hur Yra "irto", ingen tvekan alls. Sen tunnel och efter det tre hopp som alla skulle gås runt. Prövade det här på två olika sätt. Först med "pakkovalssi" och sen med att skicka henne och det visade sig att vi fick samma tid på båda sätten. Så var det bara Aet och de tre serpentin hoppen kvar fast den här gången skulle man gå runt dem alla och jag kan bara konstatera att vi inte hade särskilt stora problem.
Jag är helt jättenöjd med träningen nu. Jag tycker att Yra går framåt med jättestora steg. Hon håller fokus på hindren på ett helt annat sätt och det gör att jag inte behöver brottas med henne hela tiden. Farten är emellanåt helt sjuk och jag hoppas bara att hon har lärt sig rätt teknik så hon inte har sönder sig själv. Nuförtiden stämmer verkligheten sällan överens med det jag planerar under bangången. Så ju bättre hon blir desto sämre blir jag. Ingenting jag lärt mig med Nova, Nala och Cloud funkar med Yra så när det går åt skogen gör det det ordentligt. Men det är så kul att se hur hon njuter.
Lydnad njuter vi ingendera av för tillfället så vi ska ha paus nu några dagar.