Börjar med Yra. Förra helgen tävlade vi utan nämnvärda resultat. Gick av sista banan för att hon tjuvade så rejält. Träningarna däremot har funkat bra. Jag känner att jag vågar vara modigare med henne, pröva nya lösningar och vi lär oss båda en massa. Kontakterna funkar jättebra på träningarna, inte riktigt så bra på tävlingarna, men jag jobbar på det. Summasumarum är det superroligt att köra med lilla blå just nu.
Idag tävlade vi igen. Första banan var en nolla. Helt ok, blev tvungen att rädda en sväng så tiden var inte så bra, men annars funkade det. Andra banan; ville såååå ha den där dubbelnollan. Men nej, jag ville för mycket. Yra rev ett hinder. Efter det tvångsbromsade jag henne på bommen, ville inte i misstag heller låta henne slarva då vi ändå hade en femma. Bommen funkade bra, men sen kom ännu en ribba pga. av att vi var lite osynkade efter bomhässäkkän. Sista banan kändes bara fel redan under bangången. Jag tyckte inte att jag hittade några bra lösningar för handlingen. Försökte kämpa upp mig och banan började bra, men sen skippade Yra bommens kontakt och jag tappade fokus helt och hållet. Hade varit bättre att inte alls starta, men jag lärde mig i alla fall något. Att "tvinga" Yra att ta kontakten funkar inte alls, hon tar åt sig för mycket och undviker den nästa gång. Måste fortsätta med positiv förstärkning, vara speciellt noga på träningarna då hon är uppe i varv och öva mycket så att vi får in tillräkligt med bra prestationer så att det sen sitter i ryggmärgen, hoppas jag. Yris är en mjukis.
Idag sa mina agilityskor definitivt upp kontraktet, bara ett halvår gamla, morr! Eftersom jag har mina prioriteringar i ordning så köpte jag ett par nya på vägen hem. Salomons terränglöpningsskor som jag hoppas är bra. De är högre än de gamla pga. att de har mera stötdämpning så de kan vara lite instabila. Nå men de lär ju vara rätt bra att jogga med om de inte funkar på banan.
Dimma har tränat både det ena och det andra. På söndag åkte vi till Åbo för att träna för Janita. Kan inte påstå att mitt förtroende var på topp efter att kolliderande och stökande som pågått. Agility gjorde vi inte så mycket heller, men äntligen fick jag en förklaring på varför hon stökar så mycket. Dimma jagar mig på banan och då hinner hon ju inte utföra de uppgifter som hon borde. Nu skall jag alltid släppa belöningen och fortsätta springa och Dimma måste plocka upp leksaken först sen kan jag leka med henne. Har testat detta nu på träningarna och hon verkar redan lite mera fokuserad. Vi gick igenom en del annat också men så ytligt att det mest blev frågetecken. Kort kan man säga att jag mera borde fundera på var jag måste vara på banan och när Dimma sköter jobbet själv. Dessutom jag skall ohja ponnistuspaikka, inte hindret. Problemet är bara att jag inte kan läsa en bana så att jag kan planera detta på förhand utan jag märker det sen när det är för sent. Dessutom har jag inte en aning om var Dimmas ponnistuspaikka är, vilket nu leder till att hon hoppar långt eller dyker under ribban. Dyka under skall jag enligt instruktionerna hindra med att rigga en extra ribba under den riktiga och om hon fäller en ribba skall jag aldrig fortsätta. Annars lär hon sig att det är tillåtet att slarva. Hur jag skall få henne att samla sig inför hoppen har jag ingen aningom. Vi har en massa jobb framför oss med andra ord, men också en hel del motivation. Ett är säkert och det är att med Dimma kommer jag inte att få någonting gratis
