Dimmas senaste

Detta kan Dimma:
Gå i koppel; mycket förvånande, men hon traskar på som ingenting.
Klä på och av koppel; har krävt lite övning men det blir hela tiden bättre.
Leka med Yra; men båda kunde vara lite försiktigare.
Komma när man ropar på henne.

Vi har försökt träna lite, men Dimma förstår inte att lek och godis kan vara belöning. Att leka med Yra är för tillfället mycket roligare än att leka med mig, aj aj det måste vi ändra på. Lustigt nog gillar hon beröm en hel del så det satsar vi på nu. Att åka bil och att vara i sin valpinhängnad gillar hon inte det minsta.
Igår var vi på promenad med Ringo och Dessi. Dimma knallade på i grupp som om hon alltid hört dit. Visade imponerande tecken på vallningsinstinkt, men terriers är lite svåra att valla för vem som helst. Hon är duktig min lilla valp.

Nala ogillar ännu Dimmas existens, men börjar vänja sig vid att hon hör till flocken. Yra älskar redan Dimma över allt på jorden och har gladeligen gett upp sin plats i flocken för henne. Great! Har varit tvungen att ta ihop med henne mera under dessa dagar än vad jag gjort under de senaste nästan fyra åren, men det är som om hon glömt allt hon nånsin lärt sig. Trots detta tränade hon väl på måndagen och gjorde faktiskt tre stycken lyckade vittringsapporter inne idag. Hon växer nog upp hon med.

Dimmas dag

Dimma inledde alltså dagen med våldsamt härjande med Yra. Sen sov hon. När hon vaknade höll vi vår första träning. Det var meningen att Dimma skulle förstå sammanhanget med klicker och godis. Tror hon kopplar klickern med mina fingrar mest av allt. Resultatet var att det gick åt två plåster för att stilla blodflödet. Vitsi hon biter hårt. Sen sov hon igen. Efter det övade vi att åka bil, vilket hon inte gillar och så var vi ute i Brunakärr, vilket hon gillar mera. Hon kommer jättefint när man kallar på henne. Nån hade gömt Yras gummiring, vilket var otroligt upprörande. Yra har inte riktigt kommit över det ännu. Nala har inte kommit över att Dimma släpade omkring henne från kopplet. Livet är hårt. När vi kom hem fick alla sig en dos maskmedel och Dimma tömde för första gången sin matkopp. Hon behöver nog bara äta tre gånger till dagen. Det är jobbigt att med valpar för alla inblandade utom valpen som är hemskt nöjd med sig själv.

Hej, jag heter Dimma

Dimma flyttade hem på lördag. Få se vad det blir av henne. En liten tuffing är hon i allafall. Självständig och ganska orädd. Hon struntar i Nalas försök att kommendera henne och leker hur häftigt som helst med Yra som tror att hon också är 8 veckor. Hon är rätt go' med sin skära nos.

Min lilla håsafia

Visst är hon lite hektisk ibland, men hon har inga problem med att varva ner.

Oj, vi gjorde två nollor!

Startade mot Åbo kl. 5.30 idag, det är helt sjukt! Varför stannade jag inte kvar i sängen och sov som normala människor gör? Vi hade tre starter av vilka Yra tjuvade den andra så den bryr vi oss inte om, men den första agilitybanan och hoppbanan nollade vi! Det här trots att jag också var med. Jag lyckades komma ivägen för Yra före vartenda hinder. Som tur räddade Yra flera situationer. Tiden blev ju inte den bästa, men den duge,r så nu har vi skrapat ihop mästerskapsnollorna för nästa år!
Hoppbanan verkade kul, men som jag nu inte var mitt skarpaste jag, så ändrade jag handlingsalternativ på tre ställen efter bangången. Vet inte om det var därför vi blev bara 10:de, men jag hade definitivt inte planerat väl.

Igår var vi och hälsade på Nalas hela släkt. Det var roligt att se dem alla igen. Speciellt mamma-Diva 13 år! Hon och Nova liknade varandra så mycket. Nala uppförde sig väl och kom bra överens med alla, det gjorde inte Yra som satt i ett hörn och morrade, välbekant med pudlars mörkare sidor som hon är.

Grattis Yra 4 år!

Lilla blå fyller fyra år idag! Hon har firat med det hon tycker mest om; agility alltså. Det gick fort och det var kul. Lite grillad kyckling fick hon också. Puss och kram!

Vielä on kesää jäljellä

Släng dig i väggen Tomas Ledin, sa Yra. Solen skiner så då badar man. Bara pessimister tycker att sommaren är kort och över bara för att det är november. Hon är hemskt söt den där valpen, sa tanten som råkade komma förbi. Jepp!

Bilden är tagen med mobilen och därför urusel.

Less is more

I Yras fall betyder det; mindre päls-mera fart. Dessutom har hon varit riktigt duktig. Vad sägs om 2on2off och väntan på kommando på gungan medan jag gjorde blindbyte? Allmänt fina kontakter och slalompinnar även i övrigt både tisdag och torsdag och självständigt jobbande speciellt på torsdag. Tyvärr är matte lite ur led så Yra får sköta lite väl mycket själv. Men hon gör det bra, min lilla blå!
På lördagen fortsatte vi med lydnaden. De moment vi kan bra håller sig på god nivå dvs. inkallning, apportering. Fot är lite hoppsig just nu men det är det alltid i mellanåt. Fjärren funkade bra med "takapalkka". Vittringsapporteringen gjorde vi inga framsteg med. Vi stampar på stället.
Nala tränade också ivrigt och gjorde, för första gången sen sin sista lydnadstävling (2007), ligg i grupp! Hon kunde inte heller nu gå rakt framåt, men det gör inget. Hon kommer in i sladd när vi gör inkallning och är all over the place i största allmänhet. Hoppade åtta gånger fram och tillbaks över hindret innan hon kom på att jag kanske hade instruktioner att ge. Sen gjorde hon både hoppet och apportering över hindret felfritt. Nala kan alla moment, men precision är inte hennes starka sida så ska vi nånsin tävla igen får vi nog hoppas på att pyttesvart får rätt många poäng för söthet.