Mycket mera agility

Skam den som ger sig, istället för att sluta med agilityn tränade vi mer än vanligt den här veckan. På tisdagen var vi i Kivistö. Banan var helt sjukt svår men det gick inte så illa i alla fall. Bla. skulle man vända 180 grader åt vänster från slalompinnarna fastän ingången var sådan att man var tvungen att vara på höger sida själv. Med förra veckans krock tydligt i minnet krävdes det rätt mycket för att jag skulle våga vända tillräkligt. Men det gick till slut.
På onsdag var det Agry träningar vilka gick helt ok. Bakombyten är inte Yras starka sida det visste vi ju redan. Men fick vi in ett riktigt snyggt på slutet.
På fredag var det Kivistö igen en extra gång eftersom vi fick "låna" en föreningskompis tur. Samma bana som på tisdagen så jag visste vilka dom svåra ställena var. Vi hade sån tur att det bara var en annan i vår grupp och Juha kom ihåg var vi hade haft svårigheter så vi fick riktig privat undervisning. Vi gjorde korta banan i korta bitar och kastade bollen för att få Yra att "irto". Mari kom dessutom och filmade våra träningar så videorna finns på hennes sidor. Dom hör till kategorin "en blondin tränar". Att kasta boll och springa är tydligen helt oöverkomligt för undertecknad. Jag lyckades kasta bollen i taket, träffade mig själv nästan i huvudet en gång, glömde helt bort att kasta, huh pinsamt. Stackars Yra har inte det lätt med en sån här råddboll till förare. Det som är bra att se är att hon verkar mycket mera koncentrerad än vad hon känns. Måste börja lita lite mera på henne. Dessutom har vi gjort nånting rätt med kontaktträningen. När träningen var nästan över kastade jag bollen åt henne och lät henne leka medan Juha gav mig feed-back. Då gjorde hon sin vanliga runda kring hallen och gick sen och lade sig på A-ets kontakt, 2-on-2-off, och låg där och tuggade på bollen. Hon har alltså lärt sig att kontakterna är något positivt, jihuu!
Efteråt fick Yra simma lite. Jag kastade en tennisboll åt henne som hon hämtade till strandenkanten varifrån Nala plockade upp den. Kanten var rätt hög och hal men Nala ramlade som tur inte i. Tre kast hann vi med innan Yra hade lyckats bita sönder bollen. Då la vi av för det ligger redan en hel del av våra leksaker på Vanda ås botten.

Aldrig mera agility

Aldrig mera agility. Så känns det i allafall nu. Vi hade träningar igår och det var det värsta jag har varit med om hittills. Yra gick på som aldrig förr. Visst har hon varit vild och i farten men igår var hon helt huvudlös. Hon sprang på mig i full fart snett bakifrån. Hon såg ju mig hela tiden men hon hade så bråttom till påsen (dit det inte var meningen att hon skulle) så hon bara rammade mig. Jag flög helt handlöst och har ett svullet ben som minne. Nu räckte ju inte en kollision till att få Yra att lugna ner sig. Lite senare hade hon så bråttom ner från A-hindret så hon hoppade rakt ner från krönet! Det gjorde ont för hon skrek till, det var ju självklart den tass hon skadade tidigare i sommar, men Yra körde banan till slut vad sku hon annars ha gjort. Tassen gjorde inte ont länge, men det gör däremot mitt ben så vi skippade träningarna idag. Jag skulle inte kunna springa och för tillfället vågar jag inte ens träna med henne. Så som hon går på så kommer hon att skada sig ordentligt. Vi tränade toko idag i stället och det gick förvånansvärt bra. Hon var för engångs skull riktigt koncentrerad, ivrig men inte för ivrig. Speciellt fjärrens sitt-ligg byten var snabba fast jag var långt ifrån. Tack och lov var det en bra träning så orkar man fortsätta igen.

BGS mästerskapstävlingar

Vi har varit på Bastö under helgen. BGS mästerskapstävlingar dvs. IsoMestariTurnaus gick av stapeln på lördag. Med tanke på att det egentligen bara finns två hål, fyra klubbor och relativt sparsamt med utrymme är det inte illa att vi lyckades spela en hel runda dvs. 18 hål. Vinnare i årets tävling var ju självklart Miku och undertecknad blev som väntat sist. Jag var sist hela tiden utom vid ett skede då Max och jag delade sista platsen. Men jag är glad i allafall.


Trots att turneringen tog rätt mycket tid hann Yra ändå med en hel del. Hon hade så bråttom till Bastö på fredag kväll att hon hoppade från båten långt innan vi var iland. Hon blev hängande på kanten av bryggan med bakbenen sprattlande i luften ändå tills jag hann iland. Som tur tycks hon inte ha gjort sig illa. Vi tränade både agility och lydnad på lördag. Nala var riktigt ivrig och glad. Jag gjorde hela ALO-programmet, utom platsliggning, och det gick fint. Synd att det inte går att tävla med henne. Nova gjorde några tricks också efter att hon noggrannt kollat att jag säkert hade godis åt henne. Hon jobbar inte för ingenting hon. Yra ångade på som vanligt men det mesta gick bra. Hon låg på plats själv medan jag var i gömman och hon hölls bra och lade sig inte på höften, jess! Inkallningens stop var superbra, likså apporten. Fria följet fick vi kämpa med en del för hon hade redan belönats med leksak för stoppet så hon gick rätt het, men det blev bättre mot slutet. Hoppet är det stora problemet nu för hon vill lägga sig istället för att sitta. honn korrigerar det själv sen men det är ju för sent. Det är bara att öva mera.

Vi var på agility också under veckan. Yras första träningar efter sjukledigheten och det gick undan kan jag lova. En massa fel fick vi också pga att hon inte orkade vänta på kontakterna som hon nog annars tog fint. Det positiva var att hon bara fällde en enda ribba under hela träningen. Juhas kommentar efteråt är väl bara att ta som en komplimang den också även om den nog svider en del; Ihan hyvä, tänään sä et hidastanu koiraa melkein ollenkaan. Great!

Går det bra på träningarna så går det åt h-te på tävlingarna. Vi skulle tävla idag med Nala i Esbo och allt var fel. Nova hade ett anfall igår och då ska ju Nala försvara henne från allt ont i världen. Allt som kom emot på två eller fyra ben var farligt. Dessutom var det fruktansvärt hett, min mätare visar på dryga 30 grader, så det gick inte att leka igång henne heller. Summan av allt elände var att Nala smög runt banan. Hon använde alla lugnande signaler hon kunde; snusade och gäspade och hade sig. Vår tid blev väl drygt 80 sekunder plus några felpoäng. Elände! Eftersom den mest utsökta tortyr man kan tänka sig är att ta Yra till en agilitybana och sen inte låta henne göra ett enda hinder gick hon på rätt höga varv. Nova orkade inte röra sig en centimeter i hettan så jag bestämde mig för att göra slut på eländet och åkte hem innan den andra banan.

Mera elände blev det när vi skulle träna "tunnare" med Yra på kvällen. Det har gått som smort hittills men idag hade hon alldeles för hög fart. Hon rusade på pinnarna så dom flög åt alla håll och hämtade sen första bästa. Jag skickade henne pånytt för att hämta den rätta och då kom hon med två på samma gång. När inte kvaliteten duger försöker man med kvantitet. Jag bestämde mig för att avbryta hela träningen. Hon blir ibland så där att hon belönar sig själv med att härja på. Då hjälper inget annat än att ta ifrån henne möjligheten att träna. Efter flera bra träningar måste det väl komma ett sådant här bottennapp emellanåt men just nu är feelisen inte så bra.

Duktig Nasu!

Nala gjorde en felfri bana igår på träningarna!