Ändringar och meningen med "takapalkka"

Yras löptid har äntligen börjat så det blev inga tävlingar för oss. Jag åkte i alla fall dit för jag tänkte att det kunde vara kul att bara titta på i lugn och ro för engångs skull. Det var det inte alls. Jag kunde i alla fall köpa nya pinnar för vittringsapporten så nån nytta med att åka var det som tur.
Istället för att titta på andras hundar åkte jag hem till mina egna och eftersom det är helt fantastiskt fint väder så ville jag springa lite. Hittade ett par fungerande hörlurar så jag kunde lyssna på musik medan vi sprang och det rullade på riktigt bra.
Väl hemma gick vi ut på sandplanen och tränade lydnad. Följet var riktigt bra idag. I långsam vill rumppan lite släpa, men annars bra. Är speciellt nöjd med att Yra höll kontakten hela tiden trots förbipasserande, barn, hundar och bilar. Sen tog vi, sitt, ligg och stå från marsch i blandad ordning för att träna på att urskilja kommandon. Var lite långsam, antagligen för att hon var lite osäker på om hon gjorde rätt, men är nöjd med att hon verkligen lyssnade. Och sen den stora smällen. Efter tre år har Yra äntligen förstått meningen med takapalkka. Man skall liksom göra först och sen när matte säger "fri" så får man ta belöningen som ligger bakom en, hurraa! Använde det här för fjärrens sitt-stå byten och oj så bakfötterna hölls på plats, finemang!
Som socker på botten, vittringsapport med nya pinnar. Åt godis en stund för att varva ner och sen skickade jag henne att leta så att jag själv stod, inte satt, brevid. Idag använde hon nosen genast från början och hämtade rätt varje gång. En gång gick hon direkt på en pinne och lyfte den, men märkte genast att det var fel och släppte och letade med nosen rätt utan att stressa upp sig. Måste väl ha trott att hon "sett" vilken det var. De andra gångerna jobbade hon bra, men hon litar fortfarande inte genast på att hon hittar rätt utan vill gärna dubbelchecka, därav lite onödigt "sählände" bland pinnarna. Nala försökte också följa lite men det hände så mycket runt omkring så hon blev hemskt förvirrad.

Eftersom jag nu inte har något annat att göra så gjorde jag lite ändringar i bloggen. Den gamla vinterbilden bakom rubriken var definitivt föråldrad. Den nya är nu inte så bra men det är grymt svårt att få en bild på båda två. Hundarna fick dessutom egna sidor också. Skall finslipa innehållet senare. Här är två "arresteringsbilder" på sessorna.

Int sen heller

Träningarna på tisdag gick bra. Träningarna på torsdag gick också bra. Inofficiella på fredag vann vi. Sen for vi till Kyrkslätt och gjorde tre HYL. Det finns inte tillräkligt fula ord för att jag skall få utlopp för min frustration.

Detta har hänt sen senast

Vi har varit barnvakter. Det gick bra. Nala var inte så förtjust förståss, men vallhunden tycker ju om barn. Ända tills de börjar valla vallhunden. Då blir det lite förvillande.
Två dagar var hundarna hos Katja då jag var på arbetsresa. Yra var nöjd och det gjorde henne gott att ha lite sällskap i samma storlek. Pyttesvart hade hållit ordning och reda i hushållet och njutit av det. Stackars Nur hade nog inte orkat med henne flera dagar.
Igår tävlade vi i Riihimäki. Sist och slutligen var resultatet inte alls så eländigt. Första hoppbanan blev bara pannkaka, men på agilitybanan blev resultatet 15 (två vägror och en ribba) och på den andra hoppbanan kom två ribbor ner dvs. 10. Kontakterna på agiltitybanan var riktigt fina. Vägrorna berodde på att matte inte riktigt var på det klara med var på kartan vi befann oss. Ribban var ett typiskt Yra-slarv. Hoppbanans rivningar var, tycker jag, slarvfel de också. Den första kom efter en tunnel, så jag hade lite försprång, och då hinner hon ju inte hoppa ordentligt. Sen rev hon också muren och där fanns det ingen orsak utom att hon igen håsa.

Banan kan man se via linken nedan

www.youtube.com/watch?v=UOmuBDsuBCw