Gott Nytt År!

Mellandagsledigheten gick inte riktigt som planerat då Dimma bröt av en tand och den måste dras ut. Fröken var nog inte alls så medtagen och sjuk som veterinären sa att hon skulle vara, så en hel del har vi faktiskt varit ute och sprungit i skogen, men allt jag hade tänkt hinna med själv blev ogjort.

Helt oplanerat åkte vi iväg och vikarierade Armas på deras träningar på fredag så Yras agilitypaus tog slut. Det var hon mycket glad för. Träningen gick riktigt bra. Framförallt höll mitt knä. Yra var duktigt och inte alls uppe i så höga varv som man kunde ha tänkt sig. Vi fick riktigt bra tips för hur vi kan använda etupalkka. Problemet har nämligen varit att Yra istället för att sträva mot belöningen stannar och börjar stirra. Knepet var tämligen enkelt; man lägger belöningen tex. bakom en nummerskylt eller annat litet synhinder. Då vet Yra att det finns där men hon kan inte stirra på nåt hon inte ser. Jag fick också hjälp men hur jag skall hitta rytmen själv.

Idag var vi ute i skogen och tränade sen helt kort lite lydnad. Yras följe är otroligt mycket bättre utomhus än inomhus. det var riktigt bra idag faktiskt. Fjärren faller däremot helt i bitar ute. Mer träning alltså.
Nala försökte helt lite träna, men kunde inte för det var för kallt om rumpan.
Dimma tränade också följe. Först bara att komma till sidan och sen lite följe med godis. Hon kan ju inte ännu, men det är kul att hon tar träningen på så stort allvar. Mari fick några snygga bilder som jag hoppas att jag får snart, men här är några jag tog själv.

GOD JUL!

Ha en riktigt skön jul allihopa!

Önskar,
Nala, Yra och Dimma

Allt möjligt

Vi har hållit på med allt möjligt. Alla tre har tränat. Nala är inne i en svacka igen och vill inte riktigt, men måste i alla fall för annars får jag dåligt samvete för att jag försummar henne.
Dimma har tränat lite allt möjligt. Hon kan nu sitt, deck och tass. Kan röra i targeten och kan sätta alla fyra tassar i en burk. Target kan hon så bra att hon rörde också Ringos target i rutan fast hon inte skulle. BCn gillar att brassa med sina kunskaper. Dimma vallar också terriers nu på allvar, lägger sig tom. i mellanåt.
Yra har tränat agility. Jag var riktigt urusel på måndagen, fick revansch på torsdagen och var sen igen dålig på tävlingarna på lördag. Sista banan kom vi igenom med 15 fel så vi kan inleda julpausen någorlunda nöjda. Lite orolig är jag för att Yra fäller en massa ribbor igen, men annars funkar hon i alla fall bra. Bara jag kunde samla ihop mig själv också.
Idag var vi vädret till trots i skogen. Jag tror det är femte dagen i rad det regnar och det var väldigt blött. Det tycker Yra är kul. Nala hatar det, men Dimma ville följa Yra ut i pölarna. Lite gjorde hon det också och var sen lite bekymrad över att hon blev blöt. Vi var väldigt smutsiga då vi kom tillbaka till bilen. Efter oss kom det dock ett gäng med fyra Bearded collies och jag insåg att jag har det ganska lätt i alla fall.

Här är några bilder från en vecka sedan då vädret var lite bättre.

Visst är Nala söt!

Dimma är en fiffikus

Vi har tränat. Nala har tränat tricks så att hon inte skall känna sig förbisedd. Nu har hon lärt sig att snurra runt med framfötterna på en burk och bakfötterna i marken. Dessutom kan hon visa var mitt lillfinger och min tumme är. Mycket användbar kunskap. Helst vill hon dock visa var hennes egen svans är. För det är ju det stora mysteriet i Nalas liv; att svansen alltid är där bak hur man än vänder sig. Hon har dessutom visat vad som avlägset kan tolkas som vänlighet mot Dimma.
Yra har tränat mest agility. Sammanfattningsvis kan man säga att vi börjar komma upp till en nivå där allt är möjligt bara min handlig håller. Hon "irtor" fint, är estehakuinen och ibland kan jag tom. göra blindbyten utan att ribban faller. Bara jag är i tid alltså.
Dipadapa har tränat hon med. Hon är lite kinkig med vilka leksaker hon gillar, men en mjukis utan fyllning är favo. Hon kan både sitt och deck-kommandona nu på riktigt. Så bra man nu kan kunna om man är nio veckor gammal. Har en aning om vad touch kommandot betyder. Idag då hon var så ivrig med sin nya leksak tränade vi eteen och visst irto hon ju till leksaken. Sen tränade vi att gå runt en kon. Det gick bra det med. Hon har också börjat förstå att hon måste sitta för att få mat och att man inte får hänga i Yras öron när vi är ute och går. Det senare bryr hon sig inte alltid om och ordet nej struntar hon totalt i. Hon är dessutom så långt ifrån rumsren som en hund bara kan vara. Men det går framåt i alla fall. Det roliga med att träna med Dimma är att fem minuter räcker för att hon skall måsta ta igen sig i en timme så då får man lite lugn och ro.