Gott Nytt År!

I det här skedet borde man visst gå igenom året som gått och göra upp planer för det nya året. Jag säger bara "can't be bothered" och "tilanteen mukaan mennään".

Gott Nytt År!

Jullov

Så var då julen firad. Vi tog det lugnt. Julskinkan smakade gott, men inte för gott och alla höll sig mer eller mindre i skinnet. Hundarna fick fina reflexkappor i julklapp. Nalas var tyvärr för liten för Nala har gått upp nästan ett halvt kilo i vikt, hurraa! Kappan gick att byta ut mot en större.
Vi har firat jullov med att sova länge och springa fritt i skogen. Idag var det dags för träning igen. Vi började med en promenad för att Yra skulle få leka lite med andra i sin storlek. Hennes mamma sa till henne på skarpen redan i början och sen ville inte Yra vara med utan backade bara hela tiden framför mig. Surpuppa. Nala lekte i stället med Revyy så mycket hon nu iddes.

Sen träning. Hade planerat en kort bana med bom och gunga och lite hopp och två tunnlar. Idén var att få ordentligt med fart och sen hålla Yra på kontakten olika lång tid och se hur hon klarade det. Det gick ju galant, skit också! Alltså hurra, men tanken var att jag skulle få upp Yra i så höga varv att det motsvarar en tävlingssituation och jag skulle komma åt att korrigera fel. Nåja, det var väl inte en onödig övning i alla fall. På söndag för vi förhoppningsvis se motsvarigheten i verkligheten. Förutsatt att vi kommer ut på banan utan tjuvstart.
Nasslan skulle också lite träna. Mest hoppsade hon omkring, glad ihågen, snusade lite emellanåt och gjorde ett och annat hinder ifall det riktigt råkade vara i vägen. Farten var ju bra speciellt på slalom, men ingen kontakt till mig och hon svarade inte på handlingen överhuvudtaget. Det var nu en sån dag.
Sen gjorde Yra lydnad. Rutan funkade bra trots att vi har haft paus med den och att jag hade glömt att ta med en target. Inkallningen var nu sen vad den var. Hon vallar mig och kommer inte direkt till sidan. Stå, ligg och sitt från marsch var alla bra. Inkallningens ligg gör hon dessvärre inte alls. Hon har slutat smyga men lägger sig inte utan blir i nånsorts krypställning. Stå är däremot bra nu. Sen gjorde vi en meters hoppet med vår nya 650 g kapula. Jösses, den är stor. Började med 80 cm det gick fint så jag lyfte till 90 cm. Då slog hon i ordentligt med baktassarna. Sänkte till 80 igen och lät henne göra det två gånger innan jag lyfte till 90. Nu gick det bra så jag slutade där. Fem hopp på den höjden är tilräkligt. Tar nog och tränar på lite lägre höjder så hon vänjer sig vid att ha mera tyngd. Avstampen gick bra, men man märkte att hon kom brantare ner pga. tyngden. Den sista stunden fjamsade vi bara och gjorde lite trix.

God jul!

Jag har fått några aha-upplevelser denna jul. Att egenhändigt göra julklappar är visserligen kul, men det lönar sig att reservera gott om tid så man slipper knep-och-knåpa rumppan av sig. Tips om hur man gör snygga paket med flera olika sorters papper låter som en god idé tills man ser reultatet. En ren pudel är trevligare och gladare än en inte så jätteren. Och sist men inte minst; man kan lära sin bordercollie göra mycket, men presenter packar dom inte in. Däremot öppnar dom gärna redan inslagna som inte är till dom och trasslar in hår i tejpen. (Nala fastnade hel och hållen).

Vi inledde julfirandet med att träna i Juvamalmen. Ludidjuren gav matte en julklapp i förväg och var båda mer än duktiga. Nassa var sjukt snabb. Yra var det som vanligt också och som extra bonus komtakttränade hon som ett proffs. Sista halvtimmen gjorde vi blandat lydnad och HTM. jag lovar att jag inte skall lägga en femte gren på Yras hobbylista men att blanda in nya skaer fick henne åtminstone idag att göra lydnagsmomenten ordentligt.

Nu väntarsnart julskinkan och ett nytt prov på självbehärskningen för oss alla tre.

GOD JUL!

Nalas tävling

Idag var det då dags för den stora dagen. Banorna kändes ok och Nala också. Ganska avslappnad och nöjd, inte alls hysterisk eller osäker. Den första banan började bra; tre hopp och Aet sen måste Nala snusa och snusade sig igenom slalom som en snigel i slow motion. Sen fick hon helt plötsligt kontakt med verkligheten igen och resten av banan gick bra förutom att hon gjorde ett extra varv runt sista hindret. Fem fel och +15 sek som alla gick åt till slalom. Nåja bra så, hon var i alla fall på gott humör.
Andra banan och nu skulle vi köra fullt från början. Nala var glad och hoppsig i början och tog ingen stress av att vi måste vänta rätt länge. Mellan första och andra hindret måste hon stanna och nysa. Så kan det också gå. Sen kom gungan (ett hopp emellan) sen påsen och slalom. Nalas tre o-favorit hinder. Farten var alltså inte svindlande, men Nala var ändå med hela tiden och slalom var inte helt usel. Sen kom hon igång igen och resten av banan höll vi igen sådan fart att vi kunnat ge de andra motstånd om vi bara hållit den från början. Nollbana, men 9 sek övertid. Vi var de enda som nollade banan, men vi blev visst sjätte eller nåt pga att vi var så långsamma. Rättare sagt lade ner så mycket tid på att inte göra nånting i början.
Jag förde Dessi också på båda banorna. Första banan tog vi en femma och lite mindre övertid än Nala, andra banan diskade vi. Dessi hoppade från halva Aet vilket fick oss lite ur gängorna och sen klåpade jag till det på slutet. För att korrigera katastrofen på Aet gjorde Dessi en super kontakt på bommen i stället.
Det var riktigt roligt att tävla med Nala igen. Speciellt för att hon var på så gott humör. Kontaktträningen har gett resultat för särskilt bommen var nu mycket snabbare än tidigare. Inga kontaktfel fick vi heller. Dessutom följde Nala min handling mer än hon brukar. Gjorde bakombytet bättre än vad Yra gör och hon svängde bättre än tidigare. Slalom är vårt stora problem. Nala gör den bra på träningen och också då vi värmde upp, men på banan klarar hon inte av den. Fast övertygad om att vi behöver mera tävlingserfarenhet för att få upp farten redan i början har jag anmält henne till följande tävling i början av året.

Ledigt veckoslut

Detta veckoslutet har vi varken tävlat eller tränat. Istället har vi gått så långa promenader man bara kunnat, eftersom termometern visar dryga -12 grader. Yra bryr sig inte om att det är en halv meter snö. Hon fryser inte särskilt lätt och drivorna hindrar inte hennes framfart. Nala har det besvärligare hon bottnar inte i drivorna och kallt blir det lätt om tassarna fastän hon fick en ny röd jacka.

Bytte ut temat på bloggen. Åskväder i antågande kändes inte särskilt aktuellt längre. Istället kanske juligt rött och hundarna som leker i skogen är mera säsongsanpassat.

Snön vräker ner, tiddelipom

Jag är tyvärr inte lika positivt inställd till snön som Nalle Puh men jag gör mitt bästa för att inte tappa humöret och tänker att konditionen bara blir bättre av att man gräver fram bilen coh sen gräver ner den tillbaks när man kommer hem.
På tisdagen tränade vi i samma stil som vi tävlade dvs. det var ganska kämpigt. Mest hade jag problem med mig själv. När jag svänger tillräkligt många gånger slår jag sån knut på mina egna spiror att jag sen inte kommer någonstans. Det hjälpte inte att Yra drabbades av något konstigt närberoende och inte ville "irto" överhuvudtaget. Satt som en saltstod i starten, men det tröstade inte mig.
Idag tränade vi själva. Temat var självständighet. Leksaken i slutet av varje sträcka fick Yra att slarva alldeles otroligt med ribborna, men självständigare blev hon ju nog definitivt.
Nassa var igen så duktig! Behövde ingen nami alls utan slogs med leksaken och gjorde kontakterna snabbt. Det var hemskt roligt, men bara en liten stund så att vi slutade när det var som mest kul.
Vi avslutade med tottis och idag klarade Yra hela 1 meters hoppet med kapula och utan problem. Hurra! Hoppade med bra teknik och god marginal. Det är nog en helt sanslös vägg hon skall över med tanke på att hon hoppar mer än dubbelt sin egen mankhöjd. Vi imponerade lite på uppfödarn tror jag. Veckoslutet är tävlingsfritt för vår del så jag skall gå och titta när Yras mamma deltar i nordiska mästerskapen i HTM. Träningen idag såg i alla fall bra ut.

Tävling i Borgå

Iväg i snöstorm och elände. Det tog nästan en timme att komma fram, men ska man tävla så ska man. Hade bestämt mig för att vi nog kan och vi kan det bra. Första banan kändes lätt så vi skulle köra för fullt. Utom att Yra tjuvstartade så där va det.
Andra banan kändes också lätt. Yra väntade så jag kunde göra början på det "snabbare" sättet dvs. kunde vara längre ifrån. Handlingen funkade precis som jag hade tänkt det. Yra snubblade på nåt sätt på bommen och fick fel där och fällde visst sen följande ribba, var väl lite ur balans, men annars var jag jättenöjd. Vi var en sekund snabbare än vinnaren så det var synd att vi fick fel som på sätt och vis inte var nånderas fel, men "elämä on".
Sista banan var hopp och verkade enkel. Nu skulle starten funka och vi skulle ge järnet. Jepp. Yra försökte tjuva, satte tillbaks henne, men då stack hon direkt! Fanskap och h-vete! Gjorde två hopp och tunneln. Hur kan man vara som f-bannat tjockskallig? Det var minsann inte oklart vad jag ville att hon skulle göra. Rätt åt henne att det blir tävlingspaus. Hoppas det harmar riktigt ordentligt att Nala kanske ska få tävla. Har inte bestämt mig ännu men tror nog att jag anmäler Nassa trots att det är inomhustävlingar. Hon har varit riktigt bra nu på träningarna så jag kan inte låta bli att hoppas. Det skulle vara så roligt om hon kunde tävla så som hon tränar. Vi skulle inte vara världsmästarklass, men skulle nog klara idealtiden och man skulle på riktigt få föra henne utan att ändå behöva kämpa så in i norden.

Yra SERT-A!

Jippii, jippii, men vi tar det från början.
Första banan var kul, började med tre hopp och muren i rak linje och sen tunnel, hade så gärna gjort den men... Upprepade försök att tjuva, nafsade efter mig vid tredje hindret och vägrade sen muren. Jo nej. Mycket bullshit kan jag ta, men här går gränsen. Yra var otroligt förvånad över att vi gick av banan.
Andra banan var en hopp bana. Riktigt kul den också. Trots tandagnisslan hölls hon i starten. Krävdes många arga stay, men alltid bättre än att hon tjuvar. Banan gick bra, jag borde ha litat mera och gett henne friare tyglar då hade vi fått lite bättre tid, men annars var jag nöjd med handlingen. En ribba kom ner. Klassisk Yra; jag var lite före och hon fick bråttom och "hann" inte hoppa ordentligt. Fem fel, men vi förlorade under en sekund i tid åt vinnaren så det får man vara nöjd med.
Sista banan och vi förde igen långrandiga diskussioner om huruvida man väntar i starten eller ej. Befriade henne lite väl tidigt av rädsla att hon skulle tjuva och Yra bokstavligen slängde sig ut på banan. Fällde varken ribbor eller andra hinder, men rytmen var lite off hela banan. Både jag och Yra fick rädda mer än en situation men trots det gjorde vi en nolla. Förlorade c. 4 sek. åt vinnaren och kom på fjärde plats, vilket betydde att vi fick ett agility certifikat! Lite tur hade vi ju nog, men man ska bara tacka och ta emot.

Yra min myra smyger igen

Om tisdagens träningar kan man konstatera att när stämmningen är lugn har vi inga problem, med samarbetet i alla fall. Matte har vissa problem med koordinationen, men det är småpotatis.
Idag tränade vi självständigt. Hade byggt en liten banan med mycke olika svängar. Gick super bra! Tog lite kontakter och småkrafs också, inget att anmärka på.
Nala tränade också samma bana och till min stora förvåning gick det helt super! Nala brukar annars bara kunna springa rakt framåt, men nu följde hon min handling utan att bli för stressad, tvärtom hon kämpade som bara den! Det var faktiskt kul att träna med henne. Det är klart att vi borde bli mycket snabbare, men bara det att Nala har roligt och bjuder till är kul.
Tränade lite med Revyy också, eftersom jag inte kunde låta bli. Förutom bortåtsvängen gick allt bra. Han tar ut svängarna mycket mer än Yra och läser inte heller handling lika som Yra, men annars bra. Han har också problem med att vänta i starten. Börjar tro att felet ligger hos mig, men så kan det väl aldrig vara:)
Till slut tränade Yra PK-hoppet med kapula. 90 cm gick nu galant! Sen tog vi inkallningen, samma mystiska smygande som förra gången, samma ställning med huvudet lågt och stop och däck i slow motion. Till sist eteenmeno. Nu var det inget fel på farten! Bollen var så nära så mitt däck kommando kom alldeles för sent och sprang Yra förbi den! Hade trott att hon skulle ha stannat av sig själv vid bollen trots att inget kommando kom, men nej hon fortsatte fastän hon var förbi bollen. Mycket imponerande. Det här är hennes favomoment för tillfället.