Stugsäsong

Vi inledde stugsäsongen officiellt igår. Yra var överlycklig. Fick påminna henne om att man inte hoppar i båten när den ännu är tio meter från bryggan. Igår var det fint väder och alla gamla pinnar och bollar osv. togs på nytt i bruk. Yra hann också simma ett par gånger.
Idag vaknade vi till två graders värme, blåst och regn. Nala var mindre nöjd, men Yra lät sig inte avskräckas. Nassa fick stanna med mofisen och Tarja medan jag och Yra övade nosanvändning i skogen. Ingen större framgång, hon envisades med att försöka hitta pinnen med hjälp av synen. Jag började redan misstänka att hon inte kan nosa så jag gjorde ett spår åt henne c. 50 meter. Men där var det inga problem. Hon fick upp spåret direkt och följde det med millimeters noggrannhet. Hon höll god fart utan att dra. Jag blev riktigt imponerad.
Jag lyckades inte få upp värmen i stugan hur mycket jag än eldade så vi gav upp och kom hem en dag tidigare än planerat. Nala är mycket nöjd men Yra en aning knäckt. För mig känns det som semestern redan skulle vara slut, men skall försöka använda de sista dagarna effektivt.

Flera starter

Tränade mera starter igår i Ojanko och hurraa hurraa; Yra hölls! Båda gångerna faktiskt trots att jag gick två hinder ifrån. Själva banan blev vi diskade på båda gångerna, men vad gjorde det. Banan var rätt svår, lite i klass med vad vi gör på tisdagarna, men rolig. Yra hade helt sjuk fart på kändes det som i alla fall. Båda gångerna rev hon ribban efter bommen, vet inte om hon hade bråttom eller om hon tappar rytmen då hon stannar på bommen och inte hittar rätt avstamp. Första gången rev hon också oxern, men det berodde mest på orutin. Är som helhet helt nöjd.

Idag tränade vi lydnad hos Jessica:
Platsliggning:
Bara en kort stund. Väntade inte på kommando, men annars nou hätä.
Följe:
Var helt hemsk. Yra på en stor gräsmatta kan inte hålla sig i skinnet. Fick rådet att använda ett kort koppel så att jag korrigera henne då hon glider iväg. Är inte själv riktigt säker. Inte på att det inte skulle fungera utan på att jag kan använda det. Våra grundpositioner var dessutom sneda. Skit också!
Inkallning:
Kom igenom stoppet men inte ligg. Det här borde vi ju ha varit bra på, men det var antagligen gjorde det långa avståndet och den helt hiskeliga farten plus att vi ju inte tar stop alls på BH-träningen sitt.
Sit från fot gjorde hon bra.
Rutan: Först helt clueless, men funkade på kortare avstånd. Fick som jag lite själv också tänkt rådet att ta bort targeten. Hon fattar inte alls att det handlar om rutan utan söker bara plattan. Fint det ska vi jobba på.
Tunnaren:
Voi apa! Vi skall fortsätta att gömma pinnen i skogen och jobba på att hon använder nosen. Det tog tre försök och säkert fem minuters planlöst vandrande i skogen, då Yra hoppades att hon i misstag skulle få syn på pinnen, innan hon kopplade på nosen. Vi har lååångt kvar.
Fjärren:
Hon har börjat röra på sig i stå-växlingarna. Tänker återgå till att träna det inne. Det blir lugnare och precisare så.
Hoppapporten:
Den kunde hon. Spelade ingen roll att det var en främmande apport.
Metallen:
Nou problem! Lite skallrade det i tänderna för hon vill inte hålla i den, men riktigt fint.

Vi har alltså mycket att jobba på. Det är irriterande att följet kan vara bra en lång period och så faller det ihop som ett korthus igen. Och tunnaren, voi söta öde, hon prövar med allt annat utom att använda nosen. Men det roliga med lydnad är dom där stunderna när hon måste tänka själv. Som tex. rutan; hon går in i rutan svamlar runt lite, ingen target, kommer tillbaka, matte säger ingenting, går och ställer sig på kantbandet, nehe inte det heller, lägger sig en bit ifrån mig, ingen reaktion, går sakta in i rutan, kan det vara det här hon vill? Och visst var det det! Problemlösning alltså. Det är kul att se och höra kugghjulen snurra runt inne i huvudet och att se att hon har nerver att fortsätta försöka trots att jag inte ger henne nån hjälp. Jag fick massor med motivation igen att träna.

Hon kom, hon såg, hon segrade

dvs. Nala, i slow-motion. Vi var på nASTa-cup (inoff. tävling) och Nala var den enda som inte blev diskad. En merit i sig, men fort gick det inte, vi var visst 20 sekunder över idealtiden. Många människor som såg på och Nala tyckte det var hemskt otäckt! Trots det vann vi en ckokoplatta och ett presentkort, inte illa för att göra ingenting.
Yra var också med. Vi har tränat starter nu på inoff. tävlingar. På onsdagen tjuvade hon en gång på första banan och två på andra. Jag förde alltid henne tillbaka och tog om tills hon hölls och som belöning gjorde vi en del av banan. Igår hölls hon i starten! Jess jess! Jag gick bara ett hinder ifrån, men hon hölls och tjuvade inte trots att jag sa Hyvä! utan väntade på ok. Jippii! nånting har hänt i hennes lilla hjärna.
Idag tränade vi i Juvamalmen. Vi lyckades men många bra bakombyten, men det andra problemet var återigen ribborna. Tar vi det lugnt går det bra, men gör vi det som en del av en längre serie "läser" hon själv banan och fäller för att hon har för bråttom till nästa hinder argh! Får ta och öva teknik med henne och vara noga med att inte fortsätta om hon fäller.
Efterträningen gick vi en promenad och sen träffade vi en 16 veckors valp på parkeringen. Yra överraskade med att tycka att den var jättekul. Ibland morrar hon åt valpar, men inte den här. Dom lekte en halv timme nästan. En underbar brottningsmatch tyckte Yra och glömde bort att hon inte längre är valp. Nala förstökte i några omgångar påstå att hon är en vuxen kvinna som vet hur barn skall uppfostras men hon ignorerades totalt. Nassa stackarn har svårt att bli tagen på allvar.
Väl hemma hittade jag året första fästing så det är bara att knega iväg och köpa halsband.

Dagen då Nala inte skällde!

Hurra! En hel promenad utan att skrika som en skadskjuten hyena varje gång det kom en hund emot. Några gånger började hon lite morra, men la av då jag sa till. Duktiga lilla piggelin.

Anjas kurs

Jag är himla flunssig så jag stannade under täcket imorse istället för att åka och träna. På eftermiddagen skulle vi på Anja Lehtiös kurs så då var det bara att släpa iväg sig. Den här gången tränade vi päällejuoksu, takaakierto, och välistäveto och sylkkäri. Sylkkären var svår för oss det visste jag att den skulle vara. Hon kommer ju nog till mig, men sen blir det där. Fick ett rätt lätt tips hur vi ska öva så förhoppningsvis blir det väl bättre. Takaakierto var den största besvikelsen. Trodde att vi var bättre på den. Men Yra fällde helt olovligt många ribbor, främst för att hon vägrar luta stirra på mig tom. fast leksaken låg på marken eller Anja hade den. Päälle juoksu klarade vi rätt bra, men fick rådet att använda båda händerna. Det funkar ju rätt bra fast jag använder bara ena, men att använda den andra handen till att dra gör att jag kan ha större försprång. Rätt överraskande var välistäveto det vi var bäst på fast jag ju hade lite svårt att hinna och lite problem med mina egna fötter. Till slut gjorde vi en ring av sex hinder där man kunde träna alla dom här teknikerna och konstigt nog kändes det som att vi hittade rytmen till sist. det stämmer nog som Anja sa att jag måste lita på Yra och köra på så som jag har bestämt mig börjar jag och korrigera och säkra så skiter det sig totalt. Det var alltså en riktigt bra kurs. (Yra hölls dessutom i starten)

Tog några söta bilder på Nala:

Påsk vol.2

På söndagen kom tjocka släkten och crazy-chicken på besök. Påsktipun for omkring med ett jättelikt ägg och gjorde Nala halvstressad. Yra brydde sig inte eftersom hon inte förstår pointen med barn om inte dom har mat eller leksaker. Hönan trivdes dessutom så bra i "byyrin" att hon blev kvar medan hennes föräldrar åkte iväg på ärenden. Vi hade helt kul. På måndagen blev hon storasyster. Grattis, puss och kram!
På måndagen hade vi BH-träning och Yra var helt vimsig. Ingenting gick hem. I platsliggning vände hon sig på sida! Det bådade inte gott före agility-tävlingarna och dom gick just så illa som man bara kunde vänta sig. Hon gick på så höga varv att man överhuvudtaget inte fick kontakt med henne. Tjuvade båda starterna så vi gick av. Svor på att aldrig mera göra agility med henne eftersom huvudet inte håller. Idag åkte vi trots allt till Kivistö. Jag var halvt förberedd på att träna med Nala istället, men eftersom banan började med en "hyppyhärdelli" tog jag i alla fall Yra. Och vad gör den lilla apan? Jo, sitter som ett tänt ljus i starten och kör sedan igenom banan utan fel, första gången ever! Och sen gjorde hon om det två gånger till. Vid några försök fällde hon lite ribbor osv. för att jag klåpade. Men annars var hon helt super. Vet inte om det egentligen gör mig mera knäckt att se att hon kunde vara så himla bra, men att vi bara inte får det att fungera på tävlingarna.

Påsk

Trots påsk och födelsedag osv. har det kretsat mest kring hundarna i allafall. Fredagen gick lugnt; promenad i skogen och sen lite hemmaträning på kvällen. I lördags bar det av till Juvamalmen på morgonen för lite träning. Först agility med Yra. Raksträckor och hög fart och ribborna strittade. Jag stannade så fort hon fällde och det hjälpte. Sen samma bana med Nala och vitsi så det gick undan. Hon höll tom. god fart i slalomen.
Sen lydnad och lite nya saker. Hopp-apportering, no problem. Metallen samma sak. Fjärrens stå, hm... lite vinglig. Måste fundera vad det beror på? Tror att hon vet att hon inte skall röra på sig, men hon har liksom inte riktigt tekniken i ryggraden. Sitt från marsch. Yra ville lägga sig hela tiden. Sen att komma in i följe i farten, det tyckte Yra var kul.
Lite lydnad med Nala också och det var mera kul än snyggt. Hon va jätteglad, men kunde inte alls koncentrera sig för det fanns så många kvarglömda targets som hon måste gå och ställa sig på. Min lilla dabbstaka.
På eftermiddagen var det tävling för Yra i Purina. Först agilitybana. Det gick helt åt fanders. Sa ok mycket tidigare än jag skulle ha behövat, sen flög hon av gungan, kom över bommens kontakt, allmänt schabbel, fel ända av tunneln, mera schabbel, ångade förbi Aet, vägrade, jag slutade föra osv. Jag fick ett påskägg då vi kom i mål, det var en klen tröst.
Sen hoppbana. Tyckte jag hörde att Yra tjuvade så jag började springa, hon hade inte alls tjuvat, men kom nog efter när jag la iväg. Stön, vad ska jag göra med mig själv? Det började alltså lite trassligt men vi fick ihop det till sist. En ribba föll, men annars felfritt! Jag gjorde några dåliga val. Bla. var det rak ingång till slalomen så jag vrålade Yra innan. Hon vände sig om, men gjorde sen feltfritt. Jag tror att jag kunde ha låtit henne blåsa på utan fel, det här alternativet va i allafall inte snyggt. Det tredje sista hindret tänkte hon komma förbi då jag var hopplöst sen, men hon räddade i sista stund. Helt ok sist och slutligen.