GRATTIS NALA 8 ÅR!

Nala har födis idag! Nasse-grisen har fått mojsa sig i sängen en helt liten stund dagen till ära. Nedan några bilder på min lilla veteran.

Lite revanch

Fick jag som tur förra tisdagen då Yra och jag kom igenom en 33 hinders bana nästan felfritt. Yra fällde en enda ribba (den 29nde) helt på grund av att jag i det skedet höll på att förgås och inte fick ur mig ett hoppkommando så hon tvekade lite, men annars felfritt. Vi hade hela träningspasset bakom oss och vädret var åskkvalmigt och hett, banan var krävande och båda var trötta. Men vi gjorde det! Yra var så het så hon ångade efter att hon fått ta sig ett dopp i ån efteråt. Då har man verkligen gett allt. Hon har staka i sig, min lilla blå.
Nu har vi ägnat veckoslutet åt vittringsapportering. Vi har nu kommit till det stadiet att jag är helt säker på att Yra hittar rätt, men sen ändå fortsätter att fjamsa omkring. Om Yra hittar rätt men inte har bråttom med att hämta den åt mig är det fel på belöningen. Vilket ju är sannolikt eftersom jag har försökt lugna ner situationen med att bara belöna med godis. Men med tanke på hur mycket osökerhet det har varit med vittringen, vågar jag hetsa henne? Blir det fel är vi tillbaka vid noll, än en gång. Idag bestämde jag mig för att pröva i alla fall. Första omgången började jag som vanligt; lade henne ner, förde rätt, kom tillbaka och bad henne leta. Hon började bra från höger. Fjärde från höger var egen, vilken hon tog i men valde att släppa och gå och kolla de två sista, lyfte sista men konstaterade att det inte var rätt, gick tillbaka och hämtade egen. Det här är "normisuoritus" för Yra nuförtiden. Idag var belöningen då istället leksak och ordentligt härjande med den. Sen tog vi om det. Nu hade hon full fart, det blev en massa fnattande det höger och vänster, men hon lyfte inte egentligen nån annan än egen som hon sen genast hämtade när hon hittade den. Jätteparty med leksaken igen och nu gick Yra upp ordentligt i varv så nu kom det verkliga testet. Tredje gången tänkte hon inte hållas i skinnet för hon hade så bråttom att hämta, hann självklart inte nosa utan tog en, märkte att det var fel, tog en annan, fel igen och jag bröt. Sa riktigt på skarpen att sånt där fjams vill jag inte se och lade henne ner medan jag bytte ut de pinnar hon rört vid. Sen tog vi på nytt och nu skulle jag få se om  min teori var rätt eller fel. Men OMG vilket helt super jobb hon gjorde! Började från höger, tredje var egen och hon lyfte den genast och hämtade! Jihuu! Hon klarade att jobba trots att hon var så upp i  varv och nu hade hon också motivationen att gör jobbet.
Sen bytte vi gren och tränade slalom eftersom Yra har varit osäker på ingångarna de senaste träningarna och hon har gjort fel lite väl ofta. Men nou hätä klickern till hjälp så verkade det lösa sig igen.
Nala tränade också slalom och vad det gick! Hon är så söt när hon blir så där ivrig. Om hon bara kunde...men det gör hon ju inte.

Visst har vi lite tränat också

Yra främst eftersom Nala gör bara lite och så fort man kastar leksaken till henne så går hon och gömmer den.
Yra har tränat agility på Bastö. Med bara tre hinder och en tunnel kan man mest köra bara finlir. Känns proffsigt att stå i mitten och fjutta henne lite hit och dit hur lätt som helst. Den bittra verkligheten möter man sen i Kivistö på tisdagar då man minsann inte kan stå stilla och skicka Yra åt det ena eller andra hållet. Igår var det speciellt svårt för mig att få nån ordning på mina händer och fötter, för att inte tala om huvudet. Vi kämpade i evigheter med att få slalomingången rätt, men alltid lyckades jag schabbla bort det. Fel hand, fel fot och för sent. Det andra vi sen kämpade med var att efter en tunnel få upp farten för att göra ett blindbyte, skicka Yra över ett hinder och sen göra en "puolivalssi" för att vända henne till nästa hinder. Det var bara för skrämmigt för mig att springa så hårt (mummufart) och vända och springa baklänges. Smidig som en älg och vig som ett kylskåp. Jag var bara SÅÅ dålig.
Yra var riktigt duktig. Framför allt stod hon ut med mig och att upprepa och upprepa samma sak flera gånger utan tappa motivationen. Lite började hon slarva på Aet då vi gjorde det så många gånger och hon visste att det var bråttom till tunneln. Å andra sidan har vi inte tränat kontakter på över en månad så man får vara nöjd med att de ändå håller någorlunda. Ribborna höll hon ganska bra, nån enstaka kom ner, men det var nog mest pga. mig.

Pudelns kärna

Hämnden är ljuv. Eftersom en viss liten släkting fortfarande inte visar några tecken på respekt och dessutom tar mattes uppmärksamhet i alltför hög grad har man som pudel inget annat val än att hämnas. När den ena busen sov dagssömn tog den andra lurvigare busen och släppte ner den förstnämndas bollar från bryggan. Det skall vara en pudel för att tänka ut något så djävulskt.

Elämä on kovaa täällä saaristossa

Speciellt för Yra. Fem dygn räckte för att hon skulle bli så utmattad att hon somnade mitt under lydnadsträningen. Stackarn! Men en trött bordercollie är en lycklig bordercollie sägs det väl. Yra har simmat, sprungit (c. 14h/dygn), tränat (lite), underhållit diverse barn, hållit reda på alla simmare och ätit god grillmat och stekt ägg. Nala har tagit det lugnare, men hon har också simmat och sprungit lite. Nalas största problem är dock en viss minimal släkting och hennes totala brist på respekt för nämnda pudel.

Midsommaren firade vi i Tuorla. Fredagens saldo var 4xHYL. Lördagens (då skärpte vi oss lite) gav mera resultat: Nala; 5 fel och +38 sek. samt 0 fel och +22 sek. Yra; 5 och -9 sek samt 0 och -11,53 sek. Jihuu! Videorna finns på Youtube.  

Här är några fina bilder från Bastö: