Yra främst eftersom Nala gör bara lite och så fort man kastar leksaken till henne så går hon och gömmer den.
Yra har tränat agility på Bastö. Med bara tre hinder och en tunnel kan man mest köra bara finlir. Känns proffsigt att stå i mitten och fjutta henne lite hit och dit hur lätt som helst. Den bittra verkligheten möter man sen i Kivistö på tisdagar då man minsann inte kan stå stilla och skicka Yra åt det ena eller andra hållet. Igår var det speciellt svårt för mig att få nån ordning på mina händer och fötter, för att inte tala om huvudet. Vi kämpade i evigheter med att få slalomingången rätt, men alltid lyckades jag schabbla bort det. Fel hand, fel fot och för sent. Det andra vi sen kämpade med var att efter en tunnel få upp farten för att göra ett blindbyte, skicka Yra över ett hinder och sen göra en "puolivalssi" för att vända henne till nästa hinder. Det var bara för skrämmigt för mig att springa så hårt (mummufart) och vända och springa baklänges. Smidig som en älg och vig som ett kylskåp. Jag var bara SÅÅ dålig.
Yra var riktigt duktig. Framför allt stod hon ut med mig och att upprepa och upprepa samma sak flera gånger utan tappa motivationen. Lite började hon slarva på Aet då vi gjorde det så många gånger och hon visste att det var bråttom till tunneln. Å andra sidan har vi inte tränat kontakter på över en månad så man får vara nöjd med att de ändå håller någorlunda. Ribborna höll hon ganska bra, nån enstaka kom ner, men det var nog mest pga. mig.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti