Dimma på kurs

Det blev ju sen förstås kränä om Yras födelsedagsgodis igår. Alla hade fått broilerbullar med maten (Yra flest förstås), men Nala unnade inte Dimma hennes så hon gick och tog en bulle från Dimma utan att ens äta sina egna först. Dimma gav efter, men det gjorde inte jag så Dimma fick tillbaka sin bulle i alla fall.
Idag var Dimma på kurs. Eller egentligen jag. Temat var takaakierto, poispäinkäännös och sylkkäri, dessa skulle alla göras runt valbart objekt alltså inte med hopp så att man koncentrerar sig på handlingen. Det var jättesvårt för mig och inte det minsta svårt för Dimma. Sen gjorde vi också bakombyten och saksalainen funkade finemang! Sist gjorde  gjorde vi en serie med tre hopp där man skulle få hunden att gå runt utan att använda annan handling än kroppen, händerna i fickorna alltså. Det var skitsvårt, men började så småningom fungera.
Sen hade vi paus och så tog vi itu med slalom. Diagnosen blev att ohjurin inte kommer att ge vår slalom något mervärde. Dimma ogillar dem så mycket att det inte är värt att försöka vänja henne vid dem. Däremot kan hon nästan göra slalom med raka pinnar. Så nu är det meningen att vi skall gå tillbaka till kujakepit, ha dem nästan raka och kräva lite tankearbete av Dimma. Hon skall klura ut att hon måste göra slalom hela vägen och alla mellanrum för att få belöning. Detta för att hon på riktigt redan kan göra det och har rytmen i kroppen. Hmmm... har en känsla av deja vu. Ingångarna kan vi öva med en port var som helst.
Andra iakttagelser som gjordes om Dimma under kursen var att hon helst håller ett visst avstånd till mig, så vi måste på riktigt öva att hon kommer till en belöning i handen och att hon klarar av att jobba nära mig. Dimma tycker inte heller alls om att nånting rör i henne just därför är ohjurina helt onödiga. Dimma hälsar gärna på folk och är social och så, men att nån klappar henne tycker hon inte om. Hon blir varken rädd eller aggressiv och väjar inte undan heller utan låter sig klappas, men gillar det inte. Med tanke på att hon ju själv gärna hoppar på folk (och Yra) så undrar jag om det är nåt hon på riktigt bara inte tycker om eller om det är ett symptom på lite onödigt höga tankar om sig själv?

Yra 5 år!

Lilla blå är redan fem! Under det senaste året har hon helt plötsligt faktiskt blivit vuxen, men Yra är alltid Yra.
Vi firade på bästa möjliga sätt med att tävla. Vi följde ett ganska bekant mönster. Två första banorna var roliga och flytande och snabba. På första kom en ribba och muren ner, på andra muren och så väjde hon för mig på gungan. Sen på sista banan pinsmat dålig handling, inget flyt och definitivt plan b eller eventuellt c eller d på många ställen och sen ändå en nolla! Huvudsaken var i allafall att det var roligt! Nu har jag en hemlis, nämligen broilerbullar i kylskåpet åt födelsedagsbarnet.
Dimma uppförde sig någorlunda och fick träna lite kontakter vid sidan om. Aet börjar se bra ut och så gjorde vi lite på den riktiga gungan med Maris hjälp. Ganska bra faktiskt!
Nala låg i sin bur och tittade på och var förvånansvärt lugn och riktigt nöjd.
Nu ska vi mysa resten av kvällen och pussa och krama lilla blå.

Uppdatering igen!

Efter flera veckoslut av tävlande då det gick superbra, men det alltid smög sig in nåt litet fel kom då veckoslutet då min handling var alldeles super urusel, men vi gjorde ändå en nolla. Vad är juttun? Vi kan vara snabba och tidvis tom. snygga och missa nåt enstaka hinder eller kontaktfält och vara nära så nära vinst. Men sen när jag är helt borta så då krånglar vi oss till en nolla som verkligen inte får några stilpoäng och inte är nära en vinst ens. Stackars Yra som måste stå ut med mig. För att krångla till det har jag börjat lära henne nosetouch på kontakterna. Risken finns att hon får framtänderna i halsen, men förhoppningsvis får vi bort fokus lite från mig.
Dimma tränar också nosetouch och verkar tusen gånger bättre på det än Yra. Vi har inte ännu testat i praktiken, så få se. Senast på träningen var hon helt superbra! Vi hade faktiskt flow. Gjorde iofs. bara hopp (30 cm)och tunnlar, men ändå. Slalom har tagit flera steg bakåt igen. I mina svaga stunder tror jag att hon tycker att de verkar så krångliga att hon bara tänker låtsas om ingenting så att jag skall sluta försöka lära henne och övergå till roligare saker.

Hej och hå!

Pga. tekniska fel har det inte blivit av att blogga på ett tag. Stackars Dimma blev utan ett års foto och allt eftersom det inte lyckades via telefonen.
Hösten har gått stadigt framåt och vi har sysselsatt oss med att träna. Dock inte Nala som fortfarande eventuellt har ont i nacken och därför får nöja sig med att hålla ordning på flocken, vilket ju är ett projekt för sig.
Yra tränar den här hösten i valkkuryhmä, vilket är superbra träning. (Vi är också första reservekipage i TopTeam). Vi kämpar lite med ribborna fortfarande, men det verkar vara ett överkomligt problem bara jag vågar föra och inte mesar. Min handling är nu det vi kämpar mest med. Jag måste våga, våga och lita på hunden och på mig själv. Inte alltid så lätt. Vi har några katastroftävlingar bakom oss, bara två nollor och många nästan helt superba lopp då det verkligen har känts bra, men ändå smygit sig in nåt litet fel. Framför allt har jag lärt mig att att uppskatta Yras starka sidor. Hon kan vara rätt huippu min lilla blå.
Bråkig-brokig tränar också i nuorten ryhmä och i Target Team 1. Hon har tränat hoppteknik och lite annat också. Hon har mycket bättre hinderfokus än Yra hade i samma ålder. Kontakterna kämpar vi lite med för att få bort fokus från mig där och slalompinnarna har varit ett projekt för sig. Dimma har nuförtiden jättebra drive, svarar bra på handling och tvingar mig att vara en bättre förare för till skillnad från Yra så är hon inte så ödmjuk att hon skulle korrigera mina fel. Hon är ganska kul faktiskt och rätt smart för att vara en ångvält.

Dimma 1 år!

Dimma fyller 1 år idag! Puss  och kram lilla gumman.

Nala 9 år!

Lilla Nala blir 9 år idag! Hon har fått en liten ekorre som "kvittrar" när man rör på den. Egentligen är den för katter, men det gör inget Nala tycker den är ljuvlig och den är bara hennes. Puss och kram min lilla skatt.

Juli är en ledig månad i teorin

Vi skulle ju hålla juli fri från agility för Yras del, men eftersom Dimmas grupp skulle träffas kl. 20 i Ojanko och drive-in träningen började kl. 18 så for vi nu ändå. Banan var i princip en hoppbana för bara gungan var med och den också sist. Många raksträckor och raka tunnlar för att få upp farten. För en gångs skull var banan mycket lättare än vad den verkade innan. Yra funkade bra och jag hann i tid dit jag skulle. Största överraskningen var slalom ingången. Pinnarna var brevid en rak tunnel så att tunneln gjordes åt ena hållet och så slalom tillbaka. Jag måste dels göra ett bakom byte vid tunneln, men ändå få Yra att svänga åt rätt håll och sen göra ingången så att jag stod på andra sidan om  slalom ungefär vid halva avståndet. Sillen gjorde det bra! Vi hade kommit igenom banan med en nolla om jag inte sen hade fått problem med rytmen efter slalom varje gång, men annars var det riktiga feel-good träningar. Jag trodde jag var jätte tiukka i min handling, men mina träningskompisar tyckte det var orättvis att jag bara behöver typ viska så reagerar Yra. Lilla blå är nu bara en sån snällis.
Dimma tränade också. Kontakterna har hon nån sorts aning om men hon vill absolut inte klättra över hela bommen. Med dom andra i gruppen gjorde vi en hyppysuora vilket hon ju kan så sen gjorde vi den via en tunnel och det gick lika bra. Hon söker en "icke" synlig tunnelända mycket säkrare än Yra. Efteråt fick hon leka lite med Kick som är malinois och bara en dag äldre. Det var kiva. Dimma är mycket duktigare utan koppel än Yra. Hon håller kontakt med mig är går förbi andra hundar riktigt fint. Yra bråkar ju inte heller, men hon har en tendens att "hillu" iväg om hon inte har koppel.
Nala tränar självständigt och har nu utvidgat sin yl-repertoar till, inte bara utryckningsfordon, utan också katolska kyrkans klockor och, hurra hurra, glassbilen.

Livet i skärgården

Det är hårt det. Dimma kom hem efter 10 dagar på Bastö säkert ett kilo lättare. Stakin. Ändå är Dimma inte alls en likadan gåpåare som Yra. Faktiskt har vissa trott att det är Yra som är valpen i flocken. Nala har tagit det mest lugnt, vilket är bra, men vissa kvällar har hon ändå haltat. Yra och Dimma har tränat lite agility och lydnad. Sprungit i skogen och simmat. Dimma simmar inte, men är inte särskilt rädd för vatten. Däremot förstår hin inte alls varför ingen annan fattar hur livsfarliga båtar, också gummibåtar, är.Yra skulle simma hur mycket som helst, men samma regler gäller henne som oss när vi var små. När tänderna börjar skallra måste man komma upp och vänta tills håret/pälsen har torkat innan man får gå i igen.

Tuorla 2012

Så är då midsommartävlingarna över för i år. Vi höll väl ganska normal standard. Den tjeckiska domaren hade gjort en ganska tricksig bana till att börja med. hade väl inte varit helt omöjlig att klara men nånstans vid halva tappade jag tron på att jag skulle hinna och då hann jag ju inte=disk. Andra banan var en helt vanlig hyppäre, inget konstigt, men Yra rev muren=5. Häremellan firade vi midsommar och fortsatte följande dag. Började med tjeckens hyppäre, den var lite mera krävande, men rolig och jag kände att jag hade både bra fiilis och en bra plan. Många diskade i början för att det inte gjorde som jag tänkte göra så jag var rätt nöjd. Början gick också bra ända tills jag  vid hinder 11 tappade både karta och kompass. Det är ingen kul känsla när hindren inte alls är där man tänkt sig att de skulle vara. Lilla blå är gudskelov en hund som räddar skivan och tack vare henne kom vi i mål med en nolla! Puss gumman! Vi påbörjade andra uppslaget i vår tävlingsbok dessutom. Sista banan var det inget konstigt med heller, men det hade börjat regna och Yra halkade av bommen och valde sen att inte ta de övriga kontakterna heller. Av nån anledning halkar hon nuförtiden väldigt ofta på bommen tror det beror på att hon tror att touch betyder att hon måste vända sig mot mig. Vi måste visst träna lite.
Resan gick bra i övrigt, förutom lite stress på slutet. Nala orkade bra och Dimma är en van resenär vid det här laget. Hon lärde sig dessutom att ge tass och gå "taakse". Hon artar sig hon med.

AgiSM

Yras första mästerskapstävlingar är överstökade. Ganska spännande var det ju nog. Började med hopp bana som inte var särskilt svår. Yra fällde längdhoppet, men annars var det tycker jag en bra bana. Tack vare lite påhejning från lag kamraterna orkade jag kämpa till slut trots att jag visste att vi hade ett fel under. Det lönade sig för vi kom nippnappa till final! Hurra, vi överträffade våra förväntningar! I finalen startade vi som första. Fast jag visste att vi inte hade chanser ville jag ändå gå ut och göra det bra. Tog kanske i lite väl mycket i början och två eller bara en ribba kom ner. Annars höll det ända till slutet då Yra bara lite snuddade vid gungan innan hon flög vidare. Så jee vi gjorde resultat på båda banorna och slutade på 28:de plats. Jag är jättenöjd, vi gjorde så gått vi kan för tillfället. Puss, lilla blå!
Nu måste vi satsa på hoppandet, vi river alltför många hinder. Och gungan, nå lite svineri kan jag bjussa på, SM till ära, men inte sen i fortsättningen.
Dimma var med som resesällskap och uppförde sig förhållandevis väl. Hon hann träffa halva släkten mellan varven. Bl.a. sin morfar som är 15 år. Sin mamma, som definitivt inte ville ha sina valpar tillbaka. Och alla syskon utom en syster. Dimma var rätt trött, hade varit på Bastö på lördagen, och tyckte inte att hennes syskon skulle komma och fjäska och bli krafsade. Hon hade mage att visa tänderna åt en syrra och fick ganska hård feed-back för det av mig, så sen bestämde hon sig för att släkten är värst och ville inte umgås alls. Surpuppa. Lekte nog sen fint med ickebesläktade hundar.
Vi hade en riktigt kul resa, förutom hemvägen då det öste ner. Nala slapp följa med den här gången och fick stanna hos momisen och Hannu och det var hon nog nöjd med.

Stackars Nala

Just som hon mådde så bra så var det färdigt igen. Från att ha varit helt frisk vaknade jag på onsdag av att hon gick omkring krum i ryggen och flämtade. Rörde man i henne så skrek hon. Fick släppa allt och åka iväg till veterinären där det visade sig att hon hade ont i nacken. Eftersom hon inte råkat ut för nån olycka misstänker man att hon har diskbråck i nacken. Det var meningen att hon skulle gå på värkmedicinkur i fem dagar för att lugna ner situationen, men Nala klarar inte av värkmedicinen så nu väntar vi på vidare instruktioner från veterinären. Ser inte ut som om vi skulle kunna åka på några FM tävlingar.

Inte så bra

Men först och främst har jag en ny dator, helt splitterny, och jag kunde tom. installera den helt själv.
Idag tävlade vi och blev diskade på alla tre banor. Berodde helt på att jag var underligt osäker och seg igen. Ja och Yra skall delta i laget i finska mästerskapen i lydnad, oops.

Träning

Dimppadomppa tränade på tisdag. Temat var välistäveto. Jo, ei toimi ei.Struntade fullständigt i min riktning utan gjorde bara vida bågar. Vi fick det att funka någorlunda bra och nu då vi gjorde det i Ojanko så verkade hon ha fattat vad det var frågan om. Gjorde lite kontakter också och det har gått lite framåt det också.
Yrppan tränade för Teemu. Ingen lätt bana som vanligt. Men döm om min förvåning när vi fick jättemycke  beröm  för mina ennakoivat valssaukset som ju faktiskt var just det, ennakoivia. Herrejess, jag har lärt mig nånting! Fast vi inte kom igenom hela banan på en gång så lyckades vi få alla delmoment att sitta och jag gjorde en sokkare på raksträckan! Ett ställe fällde Yra ribborna på flere gånger i rad och sen fällde hon inte mera. Undrar trots allt om inte ett osteopatbesök skulle sitta bra. När hon sen sprang fritt travade hon rent och rakt, men man vet aldrig för vilka tacklingar av Dimma hon blivit utsatt för. Fick leka lite med brorsan Mac efter träningen så det var extra belöning. Jag fick en massa beröm för att ha utvecklats som förare, jei!

Dimma på Bastö

Dimma har varit på Bastö för första gången och bekantat sig med livet i skärgården. Som väntat var båtfärden ingen höjdpunkt. Faktiskt så var det så farligt att hon inte kom ner till stranden med oss fast vi satt och metade. Det var ändå ganska siisti att märka att man kunde springa omkring helt fri hela tiden. Både Nasse och Yra var ju helt lyckliga över att få komma ut igen och Dimma undersökte världen i deras fotspår. Hon simmade tom. en gång, men märkte att hon blev blöt och det gillar hon ju definitivt inte. Emellanåt blev hon så trött så hon måste ta sig en liten tupplur på gräsmattan. Yra har bara en gång i sitt liv frivilligt lagt sig ner på Bastö och det var när det var över 30 grader varmt. Nala frångick sin tradition att alltid hålla vakt vid bastun och var social och hemskt i farten hela veckoslutet.

Yra tävlar och Bråkigbrokig stökar

Yra tävlade på söndagen enligt ett nytt koncept. Man skulle nämligen bekanta sig med två banor hopp och agility och sen tävla agility och hopp med c. 5 minuters fördröjning. Mig passade det super bra. Det tär på min motivation att ha långa pauser emellan och så svårt var det inte att komma ihåg två banor samtidigt. Det två första banorna gick trots det helt åt skogen. Yra lähte helt totalt lapasesta. Första banan bröt vi efter fem hinder, hoppbanan trasslade vi oss igenom, dock inte alls i den ordningen som domarn hade tänkt sig.
Sen var det lite paus och sen två bangångar igen och så fortsatte tävlingen. Agilitybanan nollade vi, jihuu! Vi blev tredje konstigt nog. Yra jobbade helt bra, men jag undrar vad den där joggaren i ljusröd jacka, som syns på videon, tror att hon sysslar med för hon tycks inte ha bråttom i alla fall. Sista hoppbanan började bra sen rev Yra en ribba, jag tappade koncentrationen och resten schabblade jag bort. Vem ids sätta en känga i aktern på mig så att jag sku idas jobba lite också.

Dimma fick träffa sin brorsa och några andra släktingar också. Stora pojkhundar gör Dimma lite svag i knäna, lite tonårsförälskelse i luften. Bilder nedan och Yras bana här.

Punssi, Pirtu, Dimma, Touko, Kosti

Spiiku, Dimma, Touko

Nala tävlar

Kort rapport: Första banan var ute och det gick undan helt bra för att vara Nala tom. slalom var ok, men till sist "irto" Nala in i fel tunnel ända och vi blev diskade. Kul var det i allafall. Andra banan var inomhus och det tyckte inte Nala om så vi var tillbaka i långsam mode med stop mitt i slalom och allt vad det innebär. En nolla blev det i allafall om än med 10 sek övertid, oops. Tredje banan var igen ute och började med en raksträcka på fyra hinder. Jess, perfekt! Vi hade fått upp farten med att leka med bollen annars också och början gick jättebra. Inte ens en snubbling på gungan knäckte Nalas drive. Sen var det igen dags för slalom och jag kämpade för att hon inte skulle stanna upp, men kämpade lite för mycket och det blev strul med rytmen och dit for det. Sen valde Nala ännu att göra startrakan som slutraka, men vad gör väl det, bara det går undan. Men det var roligt och Nala hade roligt så det var värt att vara med i allafall.
Yra gjorde andraklass banan efteråt och vitsi det skulle vara enkelt att tävla med henne i andraklass. Nu är det ju lite för sent officiellt, men det var kul att vetä helt täysii!
Dimma visade prov på sin allra bästa vallning av andra hundar, men gjorde också lite hopp och tunnlar. Bra drive och fokus på hindren, mycket mindre fokus på mej. Dimma tycks tro att man i agility får göra valbara hinder och då i den ordningen hon själv väljer. Nix damen, vi ska nog få ordning på dig också.

Duktiga Dimma

Dimmas tur att träna. Vi gjorde bommens kontakt och OMG hon har en aning om vad man skall göra där! Sen tränade vi "ennakoiva valssaus" och DimDim var riktigt duktig också här. Hade bra drive och svängde fint bara jag var ennakoiva, vilket jag för det mesta inte alls var trots att jag gått en heldags kurs i ämnet.
Yra har gjort tre hela fina vittringsapporteringar-kryss på väggen och dessutom kaukon idag som hette duga. Nala gjorde buskagility med fin fart idag. hon kiertä tom. den stora rosenbusken, vilket hon aldrig tidigare gjort.
Däremellan har de alla tre varit skälliga, bitit sönder saker och jagat eller vallat fåglar, hundar, människor, ekorrar och annat otillåtet. Det jämnar alltså ut sig.

Mera tävling, mindre resultat

Idag i Vihtis. Första starten; Rev första hindret, gick het, tog nippanappa Aet och gungan och drog sen i väg in i fel tunnelända utan att lyssna ett skvatt på mig. När hon sen ännu tog ett käckt skutt från bommen satte jag henne tillbaka och gick av. Inte bra.
Andra starten; jag hade bättre attityd och början gick bra, men sen efter bommen hände nåt. Yra tvekade, var kanske lite osäker pga att hon blivit satt tillbaka innan, så hon höll på att vägra nästa hinder men bestämde sig helt ologiskt att gå runt istället. Disk alltså. Resten av banan försäkte jag få upp lite bättre offensiv fiilis så jag drog henne förbi ett hinder men vi fortsatte och lyckades få in lite snygga svängar på slutet.
Sista banan; nu banne mig skulle vi inte flamsa. Mellan hinder 15(mur) och 16(hopp) var blindbyte det enda vettiga alternativet. Framförbyte omöjligt att hinna göra för mig och bortåtsväng var kökkö för då blev man i praktiken efter hela slutrakan. Jag bestämde att det får bära eller brista, men jag måste våga hinna och inte vara rädd att hon kommer på. Hindrena 3,4 och 5 fick jag fiska och rädda för det här med att bromsa gäller tydligen inte på tävling utan bara då man tränar enligt Yra. Men vi lyckades klara oss både utan rivningar och vägror även om det var nära och inte det minsta snyggt och smidigt. Sen var det bara att dra på mot hinder 15 och 16. Och jag gjorde det! Hann bra och vågade! Men Yra rev muren. Fem fel på helt bra tid. Jag var jättenöjd med handlingen, men vitsi att hon inte tål att jag tar försprång. Alla sa att hon la av hoppet då hon märkte att jag var före. Nåjo, det var mycket bra i alla fall så man skall väl inte gräma sig.

Äntligen ett resultat

Vi lyckades kämpa fram en nolla idag, riktigt med tredje placering och allt. Min kondis var inte riktigt på topp. Bowling till sena natten med jobbkompisarna funkar inte så bra som uppvärmning. Bana ett gick åt fanders ren från början då Yra steg upp i starten och sen nog lade sig ner igen men för nära första hindret. Sen hittade vi varken tunneln eller slalomingången, men gjorde sen en snygg gunga så vi avslutade där. Andra banan gick sen felfritt. Bestämde mig för att min kondis inte tillät att försöka hinna göra den mängd framförbyten som behövdes så jag körde med bakombyten istället. Det funkade bra och hade sett snyggt ut, men kostade lite tid för vi blev tredje. Kontakten på bommen var minsann inte klockren, men vi har gjort så få nollor nu så man får vara nöjd med det man lyckas med.
Hoppbanan började bra, men sen slarvade jag lite så Yra rev två hinder  före tunneln och sen fick jag totalt hjärnsläpp. Jag hade för första gången nånsin inte en aning om vart vi skulle sen? Skit! Fick be så mycket om ursäkt av Yra och gå av banan medan domaren skrattade åt mig. Pinsamt!

Vi tränar igen

Dimma tränade på första maj. Vi gjorde tunnel, hopp, längd, ring och lite slalom. Gick helt bra, mindre spring i benen än senast så hon lähte int' lapasesta så mycket.
Yra var tillbaka med fart på onsdag. Jag hann inte riktigt någonstans, men försökte ändå, så päällejuoksun blev bokstavligen päällejuoksun och allmänt kaos. Till sist gav både jag och tränaren upp försöken att hinna med och jag körde med lite kökkö takaaohjaus som sen funkade otroligt bra. Yra irto som bara vad, vilket ju iofs. är jättebra. Hon gjorde också super slalomingångar och var tekniskt duktig om man bortser från kontakterna. Så, ja, Yra är tillbaka, vi får se vart det leder.
På torsdag tränade Yra kontakter. Nala gjorde kontakter och slalom och var igen snabb och ivrig så, oj, jag anmälde henne och tävla.
Dimma hade target tem träning. Vi tränade både hundar och oss själva och det var riktigt roligt. Dimma hade lite svårt att behärska sin vallningsinstikt och glömde att man måste sakta in om man skall ta en leksak som ligger på marken så hon slog nästan ut framtänderna, men annars var hon riktigt duktig.

We´re back

Yra avslutade sin paus och tränade för sista gången för våren i Kivistö. Att Yra har haft paus har inte gjort mig till en bättre förare. Hade svårt att inte bli frustrerad på mig själv. Yra var dessutom inte i sitt mest lyhörda tillstånd, men hon kanske gjorde klokt i att ignorera mig. Men vi kämpar på.
Dimma tränade igår. Vi gjorde grunderna i gungträningen; hon skulle trycka ner en platta som jag höll upp en bit från golvet. Inga problem med det, men den riktiga gungan vill hon inte gå nära. Tur att vi har ett annat sätt att närma oss på. Sen gjorde vi tunnel. Inga problem här. In i tunneln for hon från vilket håll som helst också då hon inte skulle den lilla grisen. Sen tunnel hopp, med lite filande gick vi ner från tre vända-på-huvet-och.fråga-matte-vart-vi-ska till en. Bra så. Sen tunnel hopp framförbyte hopp. Även med Dimma lyckades jag vara för sen, men med lite filande gick tom. jag framåt i utvecklingen:) Dimma börjar också ha riktigt bra drive, så jag är nöjd.

Absolut inget att rapportera

Yras paus fortsätter så vi har tagit det lugnt. Normalt brukar hon tro att hela hennes liv är slut då hon har paus, men inte nu. Lite lydnad har vi tränat och det går helt ok.
Dimma går på sin valpkurs och vad kan man säga? Inget fel på farten, hon leker bra och klarar av att byta mellan godis och leksaksbelöning. Fokus på hindren eller ens på nåt annat än att valla mig har hon inte just nu. Ute vallar hon allt mellan himmel och jord, med mycket dålig framgång. Prkl!
Nala är fortfarande glad över att ha fått träna en gång. Borde jag anmäla henne till nån tävling?

Mummupudeln tränar

Nala fick vikariera Yra idag i Kivistö. Var mentalt förberedd på att det skulle vara tvärstopp redan så fort hon kom in genom dörren så jag bytte inte ens till springskor. Det borde jag har gjort för Nassa rockade! Vitsi så hon sprang. Hon är ju inte nån hund i världsklass precis, men inte behövde vi skämmas för fartens skull, lite mera nog för att vi är lite orutinerade. Trots att det var många takaakierton, påsen och slalom på banan så saktade hon inte farten utan kämpade på. Niiston stoppar henne totalt, men annars reagerade hon tom på handlingen riktigt fint och tappade inte gnistan fast det gick lite fel. Super-Nasse! Tom. i Nalas fart lyckades jag vara för sen ibland, men det gör mig ingenting för det är länge länge sen Nala och jag har haft så kul ihop. Puss och kram pyttesvart!

Helt officiellt

Kennelförbundet bekräftade i dag Yra FI-AVA-titel så nu är hon champion helt på riktigt.
Vi firade med att leka i Brunakärr. Vi har nu kura på väggarna för Yra var så lycklig över att vi äntligen får upp dörren och ut hennes allra bästa älsklingsleksak gula gummiringen. Det finns en solklar rangordning i vår flock tydligen. Gummiringen är Yras det är inget snack om den saken. Dimma får/vågar bara ha den om Yra också håller i den. Blir den ledig vågar hon bara nosa på den fast hon egentligen också tycker om den. Yra ÄLSKAR sin gummiring och hon har den mest, men bara så länge som Nala låter henne. Nala tycker inte alls om gummiringen, men bara för att bevisa sin point måste hon emellanåt ta den ur Yras mun och föra den under nån buske och lämna den där. Hon är så rar min pyttesvart.

För mycket för att det skall rymmas in i huvu'

Jag har drabbats av total förvirring när det gäller Yra och agility och det är alls inte Yras fel. Vi försöker kanske för mycket är okoncentrerade och stressade. Påskens tävlingar gick helt åt skogen. Vi tog igen en del på måndagen, men eftersom Yra verkar trött så fick dagens träning bli medan vi låter huvudet vila lite. Jag vill inte att vi ska hålla på och bli frustrerade båda två utan ha kul i stället. Vi skall träna roliga tricks istället med världens bästa lilla blå.
Dimmelis valpkurs började igår och vi fick genast hemläxor. Jag var jättenöjd i allafall. Både jag och vår "tränare" Satu var överens om att allt Dimma gör skall hon göra "täysillä". Leksaken i den långa snodden funkar bra och Dimma gjorde snabba tunnlar med hjälp av den. Som nytt gjorde vi också påsen vilket inte var nån större skillnad för Dimma för schabraket var ännu upplyft så hon sprang bara rakt igenom. Sen till hemläxan. Vår target träning har inte gett önskat resultat med godisbelöning. Dimma går ner i varv och blir "hjälplös". Läxan var att skaffa en större target och hetsa henne med leksak så att hon har mera drive och bjuder mera själv. Det har vi alltså tränat idag och det är stor skillnad. Vi tränade ute så att jag hetsade henne och när hennes tassar rörde targeten så kastade jag leksaken framåt. Oj, vad det var roligt! Vi tränade också fritt följ, som har varit ganska lamt, med hjälp av leksaken och vitsi vilken skärpt valp jag hade! Som socker på tårtan kom det ännu två små flickor och ville klappa Dimma så vi fick också öva att vara snällt med barn och lärde sig att dom kan vara så trevliga att man får godis av dem.

Idag åkte vi till Vuokkoset och tränade. Skulle bara träna lite 65 cm hopp med Yra så jag byggde en oval med två tunnlar och fyra hopp. Ville få henne att riva så jag kunde påpeka för henne att så skall man inte göra. Sen sprang vi runt runt och allt som allt föll bara två ribbor. Hopp tekniken ser helt bra ut på videon också. Mer än så skulle jag inte göra med Yra, men sen kunde jag inte låta bli att göra lite kontakter också. De funkade finemang trots mycket sidoavstånd och sen tränade vi också lite poispäinkääntö på bommen eftersom det någongång kan behövas.
Nala tränade också lite för första gången på månader. Hon var helt super ivrig! Vi gjorde lite slalom och bommen och sen samma oval och Nassa var duktig! Tyvärr hoppade hon c 50 cm när hon bara hade behövt hoppa 20. Vet inte om det berodde på att hon är ovan, inte ser eller ännu trots allt är sjuk i ryggen så vi gjorde inte mer, men det var desto roligare.
Dimma tränade självklart också. hon gjorde lite kontakter på den riktiga bommen, men det var lite svårt för den är brantare än plankan här hemma och hon har svårt att hoppa upp från sidan, men en klar idé om vad hon skall göra har hon tydligen så det är ju super. Ovalen gjorde hon också och det gick undan rätt bra. Videon ser man här.

Dimma 6 månader

Dimma är redan ett halvt år gammal! Dessutom klarade vi av att göra en felfri bana med Yra idag på träningen, jei!

Inte tillräkligt

Vi har tävlat, igen. Varit snabbast, igen. Inte vunnit, igen! Så nära och ändå så långt ifrån. Det positiva var att vi var snabba, riktigt snabba, men vi fällde ribbor igen. På hoppbanan fällde vi alla vi försökte komma över och sen bröt vi efter halva banan. Vi gick båda på alldeles för häftigt. Som tur var hämtade vi oss till den andra starten där en liten ögonblickstvekan av mig gjorde att Yra hoppade tillbaka ett hopp. Sista banan var super bra förutom då att Yra rev två hopp. Shit va det gick fort och ändå lyckades jag hålla ihop handlingen. Vi hade riktigt kul ihop. Lilla blå är super duktig! Nu måste vi göra nåt åt ribborna. Sommarsäsongen börjar och de kommer att stå på 65 cm så det kommer att bli en massa rivningar om inte vi får ordning på hoppandet.

Dimmedims rumsrena dag nr 2 och 3

OMG! Två dar i streck, vi kommer att falla högt ifrån när hon väl kommer ihåg sitt sanna jag. Dimma har varit mycket välartad över huvudtaget de senaste dagarna. Gett intryck av att vara sansad och väluppfostrad, tränat lite osv. Igår i Kivistö tog jag in henne en stund i hallen och hon lekte genast med mig och kämpade riktigt ordentligt om leksaken. Det enda lilla minuset var att hon hoppade upp på diskbordet i morse. Nå, nu vet hon att hon kan och att det inte är tillåtet och det vet resten av Mejlans också så mycket höjde jag nämligen på rösten.
Yra har tränat och tävlat. Vad kan vi säga om det? Nå, Yra är väldigt mycket bättre än jag. En femma och två disk på tävlingarna. Första banan var bra, bara längdhoppet föll, de två andra var disk pga att jag igen inte kunde läsa varken banan eller hunden.
Har bestämt att Yra i fortsättningen skall göra kontakter så att då tassen rör marken är det ok och hon får sticka, ett mellanting mellan 2on2off och running alltså. Kommer att vara besvärligt på vissa banor, men är klart och tydligt för Yra och hon har bra drive ända tillslut så det borde göra prestationen snabbare åtminstone i teorin.

Dimmas rumsrena dag

Tjohoo! Dimmis har varit rumsren idag! Vågar inte hoppas på att detta är ett permanent tillstånd och just därför är det värt att fira. Hon är ju "bara" 5,5 månader den lilla grisen.

Varför?

Varför får vi aldrig vinna? Vi gjorde en perfekt bana. Yra fungerade som om hon läste mina tankar och vi var mer än tre sekunder snabbare än någon annan, men sen visade sig att första ribban hade fallit långt efter att vi lämnat starten bakom oss och resultatet ändrades i efterhand till en femma. Det känns rätt bittert faktiskt fast jag försöker hålla kvar minnet av hur häftigt det är när allt bara flyter på perfekt. Lilla blå är bäst i världen.
Vi har tränat kontakter och inte haft några som helst problem med uppgångarna. Nedgångarna ger mig gråa hår. Jag skulle hemskt gärna gå tillbaka till running-kontakter, men det finns ju både för och nackdelar. Dels blir handlingen efter ibland nästan omöjlig om hon inte väntar, men vi har ofta svårt att klara oss tidsmässigt så har vi ändå nån chans om hon väntar? Impulsen att följa med min rörelse är så stark hos Yra så hur hårda metoder kommer jag att måsta ta till för att få henne att låta bli och vill jag "knäcka" henne på det viset. Om vi går tillbaks till running måste de tränas in ordentligt så att hon säkert vet vad som krävs och att hon tar kontakten även om jag tar avstånd. Suck!
Dagens träning gjorde igen sitt för att man skall få dålig fiilis. Som tur är är Yra världens mest positiva hund och så länge hon njuter är väl allt bra. Hemma tränade vi baktasslyft, hon har koll på sin kropp den hunden.
Dimma har tränat hon också. Efter alla leksaker jag köpt och testat visade det sig att en gammal strumpa med torrfoder i är det som får igång Dimma. Hon har varit riktigt duktig. Fortfarande har hon svårt att springa rakt fram om jag springer brevid, får jag försprång går det bättre och helst springer hon själv iväg till leksaken. Vi har också gjort vår första slalomträning med "kujakepit". Hemma tränar vi kontaktfält och idag lyckades vi få med lite mera rörelse och Dimdim var duktig. Denna hunden skall ha 2on2off kontakter!
På lördagen träffade Dimma sin pappa och jag kan bara konstatera att; sådan far, sådan dotter! De är väldigt lika till sättet.
Nala verkar vara bättre i ryggen, men hon är på fruktansvärt dåligt humör för det mesta. Hemma leker hon nog med Dimma, men vill inte träna med mig och utomhus skall man akta sig för henne.

Kiva, kiva träning!

Måndagens träning var inte bra alls. Kom nästan hem med gråten i halsen för det gick så uruselt. Igår däremot gick det jättebra! Banan var rolig, Yrppan var på G (hade Dimmas boll som belöning) och jag var helt i form igen. Lärde mig att göra japanilainen som passade Yris-pyris perfekt och dessutom gjorde jag den efter en tre hinders raksträcka, jihuu!
Innan träningen övade vi belöning med Dimma på uteplanen. Jag hade gjort en leksak av ett gammalt koppel så hon hade belöningen på ett långt rep som hon fick jaga. Hon fick upp helt god fart faktiskt.
Idag har vi tränat "kehonhallinta" hemma. Nala verkar bättre i ryggen nu, Yra gör sånt här som ingenting och Dimma hade svårt att förstå vad det var frågan om men klarade det helt bra i allafall.

Mera tävling och träning också

Idag var det tidigt upp och iväg till Borgå. Resultatet var 5, 10 och disk. Jag är både jättenöjd och lite bekymrad. Nöjd är jag för att det kändes som att Yra och jag i dag var på samma våglängd och att jag vågade föra och ta risker. Men trots att det kändes bra och bara en ribba kom ner så förlorade vi 2 sek. åt vinnaren. Det kändes som vi var helt snabba, men det var vi då tydligen inte. Andra banan förlorade vi inte riktigt lika mycket trots att jag tog i lite för mycket och orsakade ett fel i slalomingången. Yra fällde också nu en ribba då jag utmanade henne lite väl mycket och tog försprång. Den här banan kändes också bra annars.
På hoppbanan kändes det som det verkligen gick undan. Snäva svängar och inga ribbor kom ner. Jag tog ett litet litet sidosteg på slutet och fick Yra att göra ett överlopps hopp, men annars kändes det helt super. Tiden var ändå igen 2 sek för långsam. Och den tiden gick det definitivt inte åt till det överloppshoppet.
Det var jätteroligt att tävla med Yra idag trots att resultet inte var strålande.Inga som helst problem med bommen idag och längdhoppet flög hon också lätt över. Det var snäva svängar och inget tvekande någonstans, men varför räcker inte tiden?
Påvägen hem stannade vi i Ojanko och tränade med Dimma utrustade med pipleksaker i långa rader. Gjorde först en "bana" med två tunnlar och två hopp i mellan. Var så dum så jag tog en svart tunnel och den tyckte Dimma var lite skrämmig. Men vi lyckades få in några helt snygga varv. Sen lite eteenmeno; tre hopp och leksaken bakom. Gick bra så länge jag stannade kvar i starten och inte sprang brevid och distraherade. Det gick mycket bättre då vi tog om samma sak i slutet av träningen. Eftersom någon hade sänkt bommen så gjorde vi lite kontaktfält också. Hemskt konstigt med en riktig bom tyckte Dimma. Engång gick vi över hela bara för att jag ville se hur hon förhåller sig till att klättra och det var inga problem. Vi skall jobba mera med targeten hemma och träna kontakthinder mera sen när babykontakterna kommer fram ur snön i vår. För att vänja Dimma vid att jag rör mig brevid henne gjorde jag en rund bana av tre hopp så att jag var i mitten och hon sprang runt runt. Det gick riktigt bra. Det var speciellt bra för mig som måste hålla handen nere annars började Dimma skutta. Det var en hel del träning för en liten hund, men vi gjorde ganska få upprepningar och höll ordentliga pauser emellan. Dimma jobbade ganska bra idag men jag skulle önska att hon hade lite mera drive. Det kommer väl.
Vi gick en promenad i skogen efteråt så det fick springa av sig, så jag tror att mina hundar har fått tillräkligt med stimulans för ett veckoslut.
Bytte bild i bloggen så att Dimma också får vara med.

Tävling

Vi åkte ända till Åbo för att bli diskade och få 15 och 20 fel. Lilla blå var SÅÅ ivrig och jag hade förvånansvärt bra attityd själv. Fällde några ribbor så där som vi lätt gör när jag har försprång och det tar jag ingen stress över. Att fälla längdhoppet båda gångerna pga att hon själv snålade i svängarna, var inte överraskande (hon gjorde det på onsdagsträningarna också), men nog något hon kommer att få skärpa sig med. Och det stora problemet; hon hoppade över uppgångskontakten på bommen varenda en gång! Fucketifuck! De ända gångerna hon nånsin gjort fel där är då man närmat sig bommen från nån konstig vinkel, men nu var det raka rör varje gång och hon hoppade rejält. Vad är det här nu för skit? Och hur får jag det fixat till imorgon?

Hej doktorn, här kommer jag!

Dimma var hos veterinären idag och fick äntligen sin rabiesvaccination. Hon tyckte det var helt sjukt kul och blev helt vild redan i väntrummet. Doktorn var så trevlig och lekte och bjöd på godis. Dom hade riktigt kul ihop och doktorn gillade nog Dimma ganska mycket också. Det är säkert ganska få av deras kunder som tycker att dom är bäst i världen. Vad är väl bättre än att hon inte stressar upp sig i onödan. Nu väger hon 11,4 kg, min lilla heffaklump.
Yra har äntligen fått träna igen denna vecka. Hon hade grym fart på och jag har ännu inte riktigt repat mig så vi gjorde inte särskilt bra ifrån oss. Men huvudsaken var att Yra hade kul.
Dimma tränade lite tunnel och lite hopp. Var helt entusiastisk. Hennes nya favorit leksak är allt som är gummi och piper. Jag blir fruktansvärt irriterad av ljudet, men vad gör man inte för att få fart på hunden.
Nala har ännu ont i ryggen. Jag försöker hitta nån balans med medicinen. Ger jag för mycket tror hon att hon är frisk och tar en ordentlig match med Dimma och sen har hon riktigt ont. Men man kan ju inte låta henne gå omkring och ha lite ont hela tiden heller.

Hjärngympa i sjukstugan

Listan på krämpor är lång. Nalas stelhet visade sig bero på att ischias-nerven är i kläm så hon är hög på smärtstillande och skall inte röra sig mer än nödvändigt på två veckor. Sen borde det bli bra igen vilket är en del av de goda nyheterna den andra delen är att hon är vid god vigör för sin ålder och dessutom har stor proportion av muskler med hänsyn till sin kroppsvikt som är blygsamma 4,8 kg.
Yra har kennelhosta. Hon mår inte särskilt dåligt av den men nog av att inte få röra på sig. Självömkan når omåttliga proportioner. Som tur är vet hon inte att hon har två veckor av karantän från träningarna framför sig minst ifall ingen annan insjuknar.
Dimma är den enda friska för tillfället men det lär nog inte hålla länge så mycket har hon jobbat få att få smitta av Yra. I väntan på att hon också börjar hosta hinner jag oroa mig för hennes hörntand. Mjölktanden gick ju av och måste opereras bort. Nu kommer den nya tanden alldeles för långt bak och den ser dessutom inte helt normal ut tycker jag. Får se vad vi måste göra för att inte hennes bett skall bli åt skogen. det skulle ju vara helt kul med en hund med tänder speciellt hörntänder, men vad gör man?
Dimma fick komma ut med mig i skogen helt på tumis. När hon är ensam är hon en helt annan hund snäll och lyhörd, funkar som tanken. Vi hade det riktigt mysigt.
Inne tränade Nala och Yra tricks. Att lägga saker i burkar, stänga lådor och skåp osv. Nala var lite durrig, Yra lite väl ivrig, men båda lyckades. Dimma tränade lite lydnad och kontakter. Det är otroligt stor skillnad mellan de två BCrna. Yra upplever allt genom kroppen. Hon lär sig stora helheter snabbt bara det gäller fysiska grejer. Dimma däremot är en akademiker. Hon gör mycket noggrannt små delar och orkar koncentrera sig mycket bättre än Yra. Nästan för bra, jag skulle vilja att träningen skulle vara mera lek ännu i den här åldern.

Mini bråkig tränar

Idag i arla morgonstund (klockan var halv tio) körde jag iväg till hallen för att installera lite agility på Dimmas hårdskiva. Hade kameran med mig och allt. Det var ganska lyxigt att ha hallen nästan för sig själv.
Dilledong tränade först lite raksträcka. Det gick fint. Sen lite snurr runt hinder, framför byte osv. Det gick också fint. Sen lite rak tunnel, det gick som en dans och u-tunnel också då det svängde åt höger. Svängde den åt vänster så ville hon inte alls. Funderade en stund på om det var nåt med tunneln om den verkade för mörk åt det hållet eller vad det var, men bestämde mig för att det bara var nåt hon hade fått på hjärnan så jag var ganska sträng med att om jag säger igen så ska hon igenom tunneln. Som tur var hade jag rätt och nu kan hon också göra tunnlar som svänger åt vänster och är inte det minsta traumatiserad. Jag testade också om nose touchen hade funkat på en riktig bom, men det visade sig att hon nog kunde röra med nosen i targeten och att hon kunde tassa ner en liten bit på bommen, men inte kombinera ihop de två delarna ännu. Vi tränar vidare hemma på hyllan.
Yra tränade också mellan varven. Kontakter, speciellt gungan så att jag gjorde framför- och blindbyten. Funkade bra. Mest gjorde vi hopp i olika varietioner så att jag hade gott om försprång så att hon eventuellt skulle slarva och fälla i hastigheten. Yra fällde minsann inga ribbor så det var ju bra. Första när jag gjorde blindbyten började hon skrälla i, men vi gjorde genast om och hon verkade förstå att hon skulle koncentrera sig bättre.
Videor från både tävlingarna och Dimmas träning är nu nerladdade, men jag publicerar nog inte dem. Mitt flaxande är för pinsamt att se på.
Nala tränade inte alls idag. Hade tänkt låta henne göra lite då ribborna ju ändå är på marken när jag tränar med Dimma. Men Nala ville överhuvudtaget inte ens vara inne i hallen. Hon är jättestel i benen, speciellt bak, och hon vill inte hemma gympa på sin dyna. Ute går hon ganska bra om det är plogat men ligger det ens ett par centimeter snö så vill hon inte gå. Jag har en känsla av att det tidvis värker också. Det är knappast ehrlichiosen som spökar eftersom hon varken dricker eller kissar mer än vanligt. Stackars Nala vinter känns i hennes gamla leder.

Framåt i djup snö

Det är inte lätt att vara Nala i denna arktiska kyla och dessa mängder snö. BCna bryr sig inte. Som att stapla fram i snödrivor känns min handling också för tillfället. Du milde så jag är seg. Vi tävlade förr helgen och lyckades pressa fram en nolla på sista banan, men det satt nog hårt åt. Trots att jag gick på ennakoivan valssauksen kurssi var min handling allt annat än ennakoiva vilket videomaterialet obönhörligt visar. Yra däremot kan ennakoida och samlar sig inför hoppet eftersom jag tycks se ut som om jag tänker göra något. Vi har tränat rätt mycket och tidvis med helt bra framgång också. Jag gillar den nya mattan i vår hall helt sika mycket. Yras tassar fäster sjukt bra och samtidigt känns den skonsam för lederna också. Senast i går var Sari V. och skolade oss. Vi lärde oss att Yra inte tar mina bromskommandon på speciellt stort allvar, hmm. Tidigare ledde all form av inbromsning till vägran. Hon fäller ribbor då jag får för mycket försprång, morr, det här har vi faktiskt jobbat mycket på. Läser "niiston" bra och jobbar då fint i svängarna, jippii! Slalomingången var super och klarade bakombyte där och gjorde slalom till slut trots att jag blev efter, jess! Kontakterna har funkat fint nu med nya metoden både på träningen och faktiskt också på tävlingarna. Fick rådet att inte ha henne och vänta på kontakten ens på träningen eftersom hon då laddar upp för mycket energi på kontakten och sen inte klara av dem på tävlingarna. Klart och tydligt tasskommando alltså och sen ok så fort hon stannat. Verkar vara en bra lösning. Måste bara vara noggrann med att hon säkert sticker först på ok.
Sari är förresten ägare till Dimmas morfar är det visst så det var kul att kunna visa upp henne. Tydligen brås hon på mödernet var gäller benbyggnad, vilket betyder att hon är i klass med en rysk tungviktsbrottare, men så har hon ju ett lynne som passar till också. Dingdongdille är fortfarande den minst rumsrena valp man kan tänka sig även om hon faktiskt inte gjorde nåt inne i natt. Vi har jobbat vidare på lydnaden, följe, deck, sitt osv. Tränat kontakter lite på hyllan och att gå åtta mellan benen. Ute tränar vi på att varken anfalla pulkor eller andra hundar och speciellt inte joggare vilka är Dimmas stora favoriter. Ibland ser jag bara rött och ibland är hon världens goaste. Alltid är hon mycket nöjd med sig själv vilket ju är kul för henne.

Dimmas galna öron

Hela mitt gäng

Samma gamla

Jag har inte utvecklats som agilityhandler på senaste tiden. Är fortfarande stel i nacken och allmänt kökkö. Yra är på en hur-man-utför-kontakthindren-kur. Eller egentligen är det jag som övar mig i att vara mera konsekvent och att Yras tränings- och tvävlingskontakter skall se mera likadana ut.
I torsdags var vi och vaccinerade oss. Det var kul. Dimma väger 8,1 kg och Yra 13 kg exakt! Inte mycke.
Igår efter talkona tränade Yra slalomingångar och kontakter. Dimma tränade tunnel, som nu var lite böjd, och eteenmeno. Hon är helt duktig fast hon saknar Yras passion för grenen. Hemma har vi tränat lite kontaktfält. Det blir väl bra så småningom.

Både goda och dåliga nyheter

Jag är helt borta. Vet inte skillnad på höger och vänster och allt jag lär mig går in genom ena örat och ut genom andra. Stackars Yra som måste dras med mig. Vi blev diskade på alla tre banorna idag, helt på grund av mig. Yra räddade vad hon kunde, men jag var för sen, vänd åt fel håll, ofokuserad osv. Det var kanske inte så underligt eftersom jag har ordentlig nackspärr efter att jag fick snö i nacken från ett hustak. Egentligen borde jag ha förstått att stanna hemma, men det var första tävlingarna i nya hallen och det var siisti. Dimma var också med och umgicks med alla. Hon är go' och glad och social bland andra, så det är ju fint. Hon träffade båda sina bröder och det var också kul. Kan koncentrera sig på mig (eller godis) när det behövs och vi tränade lite med ett hopp utan ribba. För Dimmas del var allstå dagen inte så dålig. Efter att vi tävlat färdigt och jag stod och såg på följande klass blev det förförlig uppståndelse för folk försökte fånga in förrymda hundar, o voi PRKL, det var mina små gullegryn, Nala och Yra som hade fått upp boxens dragkedja. Det blir till att sitta i bilen i fortsättningen om man inte hålls där man blir satt. Som plåster på såren vann jag utlottningen av en Pomppa-jacka. Eftersom Yra redan har en och Nala har flera får vi lösa ut den åt Dimma sen när hon vuxit färdigt. Inte så illa! Jag gillar Pomppa-jackor skarpt.

Varning för lång utläggning om träning

De flesta brukar så här i början av året göra upp planer för nästa år. Jag säger som förra året att tilanteen mukaan mennään.
Ett projekt har jag inlett som vi får se vart det leder. Det är nämligen enorm skillnad på hur jag och Yra samarbetar då vi tränar och då vi tävlar. På träningarna går det tidvis helt lysande, men sen går allt fel på tävlingarna. Tom. Yras champion bana var en total katastrof och det är ett under att vi kom helskinnade igenom. Felet ligger (inte helt överraskande) mellan öronen på mej. På träningarna vågar jag vara sas. offensiv och kräva av Yra medan jag på tävlingarna får panik av att hon går på så höga varv och börjar "varmistele" och mesa mig. Det leder till att Yra far omkring som hon hade eld i baken och kaoset är ett faktum. Alltså ska vi nu tävla lite mindre (utom förstås dom två tävlingarna jag redan anmält oss till) och träna mera så jag får in det rätta sättet att handla i ryggmärgen.
Vi började med att träna i St Karins. Kul bana. Inomhus på vintrarna är banorna ofta finlir eftersom det är ont om plats, men det här var en bana med långa avstånd och man måste på riktigt röra på sig. Det var många ställen som kändes obekväma för mig för jag måste helt enkelt lita på att Yra sköter sitt självständigt och jag måste våga röra på mig. Och visst gick det ju sen till sist. Yra kan mycket mer än jag tror att hon kan och när jag är tillräkligt självsäker hålls ribborna även om jag har försprång. Annat som överraskade var att Yra kan bordet, vilket är ett under eftersom vi har övat det typ två gånger nånsin och hon sett det kanske en gång på en tävling. Dessutom klarar hon visst av slalomingångar fastän jag är nära bara jag är tillräkligt tydlig med att nosen skall in i det mellanrummet där jag pekar och ingen annanstans. Och sist men inte minst lärde jag mig att Yra följer min blick så noga att även om min "liikesuunta", kropp och händer allt för perfekt så vänder hon dit jag tittar. Till sist gjorde vi hela banan felfritt med sånt där flow på när Yra och jag är helt på samma våglängd. Vitsi det är siisti!
Tisdagens tränigar var också kul. Det var annars inga konstigheter, men kontakterna måste hålla. Man måste få ordentligt med försprång på Aet, mycket sidoavstånd på gungan och vara i tid med handlingen efter bommen två gånger. Första gången hade vi kommit igenom med en nolla, men jag korrigerade gungan eftersom Yra trots att hon fint tog kontakten inte väntade på ok. De följande gångerna var hon ännu lättare på väg utan att lov så det fick vi kämpa lite med, men det behövs kämpas det vet jag ju. Aet funkade super varje gång och gungan och bommen sköter hon fint, men efter att hon tagit kontakten och stannat följer hon ända lätt med min rörelse istället för att vänta. Vet att vi får kämpa med det här ännu länge, men det går framåt hela tiden. Jag var också nöjd med min egen handling, faktiskt.
Igår tränade vi för andra gången i nya hallen. Den är ganska makee. Banan var riktigt svår. Från full fart in i snäva svängar. Det var en bra träning för det blev klart och tydligt hur viktig timingen är. Var man en millisekund för sen gjorde hunden fel hinder. Vi var inte helt hopplösa. Visade sig att Yra kan göra bommen till slut fastän jag bara går en tredje del av den. Måste dock säga ok lite för fort för min smak annars började hon vända sig bakåt för mycket. Alla snäva svängar fick vi tillslut också att fungera. I slutet då vi gjorde slalom fick hon igen ett av sina konstiga hjärnsläpp. Hon kom bort ett par gånger innan sista mellanrummet pga. av mitt handlingsfel, medges. Men av nån orsak kompenserade hon med att nog göra slalom tillslut, men sen svänga 90 grader till vänster in i en tunnel istället för att svänga höger tillbaks mot mig. Mysko! Hon uprepade det säkert tre fyra gånger så vi avslutade träningen med att bara köra slalom av och an för att bryta mönstret. Ibland blir hon lite konstigt, min lilla strömming.

Dimma var också i St Karins och visade upp sig för Tuulia och samtidigt lärde hon sig tunneln, det var ingen grej med det lätt som en plätt. Hon tittade lite på agility och överväger nu en karriär inom grenen. Kan man tunneln och target så är man ju praktiskt taget färdigt agilityhund, anyway. Det fattas ju bara slalom och lite annat småkrafs.
Hemma har vi tränat sidan och fot och det går rätt bra. Sitt och deck kan hon ju redan så egentligen har vi lydnaden som i en liten ask också!
Skämt och sido, jag tror jag för första gången på länge igen har en hund som tänker efter. Det är ju kul och intressant men det kräver att jag ställer om mina tankegångar lite. Hur hon tänker och vad hon upplever som belöning är inte helt klart för mig ännu. Tex. så har hon inte ännu bestämt sig för att lek och leksaker skall räknas som belöning fast det nog är roligt att härja med dem. Godis funkar ju alltid, men konstigt nog verkar muntlig belöning ofta var det bästa trots att hon egentligen är en mycket envis och självständig valp. Vet bara inte om jag vågor lita på att jag kommer särskilt långt med det. Hon kan ju faktiskt bestämma sig för att sluta lyssna en vacker dag.

Nala har mest bara varit Nala. jag tvättade Nala vilket gjorde Dimma helt förvirrad för plötsligt fanns det mycket mindre Nala kvar och hon luktade konstigt också. Nala blev tvungen att dar en ordentlig raivare på henne. Sen förstod Dimma att det var Nala.

FI-AVA Yra!

Yra tog sitt tredje certifikat idag och blev alltså champion! (Skall ännu bekräftas av kennelförbundet)

Puss, min super lilla blå!

Rädd eller inte?

Så var den nyårsnatten över. Mycket olika reaktioner från hundarna. Nala brydde sig inte alls så länge vi var inne, gillade inte smällarna ute, men klarade av att göra det som behövdes. Yra fick helt hepuli. Hon hade ätit så mycket pinnar i skogen tidigare på dagen så jag var tvungen att ta ut bara henne vid tiotiden då det redan smällde ordentligt. Hon reagerade som hon gör med ekorrar; hoppade och skällde och ville jaga efter smällarna. Jag fick dra för gardinerna inne för hon kunde liksom inte släppa det hela utan fjamsade från fönster till fönster och ville ut på balkongen. Pöllig hund. Dimma blev ordentligt skrämd av en bomb ute och ville sen bara ligga under sängen inne. Hon kom ibland fram och kollade vad jag gjorde så helt panikslagen var hon ändå inte. Hon åt också helt normalt och strax efter tolv hade hon tröttnat på att ligga under sängen så då kom hon fram och åt ben. Bra att hon hämtade sig så där bra, men vi får nog lov att träna på det där med ljud i framtiden.

Här är bilderna från igår.

Dimma är så duktig!

Yra kan hålla kontakten!

Nassa är minsann inte sämre än dom andra!