Vi skulle ju hålla juli fri från agility för Yras del, men eftersom Dimmas grupp skulle träffas kl. 20 i Ojanko och drive-in träningen började kl. 18 så for vi nu ändå. Banan var i princip en hoppbana för bara gungan var med och den också sist. Många raksträckor och raka tunnlar för att få upp farten. För en gångs skull var banan mycket lättare än vad den verkade innan. Yra funkade bra och jag hann i tid dit jag skulle. Största överraskningen var slalom ingången. Pinnarna var brevid en rak tunnel så att tunneln gjordes åt ena hållet och så slalom tillbaka. Jag måste dels göra ett bakom byte vid tunneln, men ändå få Yra att svänga åt rätt håll och sen göra ingången så att jag stod på andra sidan om slalom ungefär vid halva avståndet. Sillen gjorde det bra! Vi hade kommit igenom banan med en nolla om jag inte sen hade fått problem med rytmen efter slalom varje gång, men annars var det riktiga feel-good träningar. Jag trodde jag var jätte tiukka i min handling, men mina träningskompisar tyckte det var orättvis att jag bara behöver typ viska så reagerar Yra. Lilla blå är nu bara en sån snällis.
Dimma tränade också. Kontakterna har hon nån sorts aning om men hon vill absolut inte klättra över hela bommen. Med dom andra i gruppen gjorde vi en hyppysuora vilket hon ju kan så sen gjorde vi den via en tunnel och det gick lika bra. Hon söker en "icke" synlig tunnelända mycket säkrare än Yra. Efteråt fick hon leka lite med Kick som är malinois och bara en dag äldre. Det var kiva. Dimma är mycket duktigare utan koppel än Yra. Hon håller kontakt med mig är går förbi andra hundar riktigt fint. Yra bråkar ju inte heller, men hon har en tendens att "hillu" iväg om hon inte har koppel.
Nala tränar självständigt och har nu utvidgat sin yl-repertoar till, inte bara utryckningsfordon, utan också katolska kyrkans klockor och, hurra hurra, glassbilen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti