Tuorla 2012

Så är då midsommartävlingarna över för i år. Vi höll väl ganska normal standard. Den tjeckiska domaren hade gjort en ganska tricksig bana till att börja med. hade väl inte varit helt omöjlig att klara men nånstans vid halva tappade jag tron på att jag skulle hinna och då hann jag ju inte=disk. Andra banan var en helt vanlig hyppäre, inget konstigt, men Yra rev muren=5. Häremellan firade vi midsommar och fortsatte följande dag. Började med tjeckens hyppäre, den var lite mera krävande, men rolig och jag kände att jag hade både bra fiilis och en bra plan. Många diskade i början för att det inte gjorde som jag tänkte göra så jag var rätt nöjd. Början gick också bra ända tills jag  vid hinder 11 tappade både karta och kompass. Det är ingen kul känsla när hindren inte alls är där man tänkt sig att de skulle vara. Lilla blå är gudskelov en hund som räddar skivan och tack vare henne kom vi i mål med en nolla! Puss gumman! Vi påbörjade andra uppslaget i vår tävlingsbok dessutom. Sista banan var det inget konstigt med heller, men det hade börjat regna och Yra halkade av bommen och valde sen att inte ta de övriga kontakterna heller. Av nån anledning halkar hon nuförtiden väldigt ofta på bommen tror det beror på att hon tror att touch betyder att hon måste vända sig mot mig. Vi måste visst träna lite.
Resan gick bra i övrigt, förutom lite stress på slutet. Nala orkade bra och Dimma är en van resenär vid det här laget. Hon lärde sig dessutom att ge tass och gå "taakse". Hon artar sig hon med.

AgiSM

Yras första mästerskapstävlingar är överstökade. Ganska spännande var det ju nog. Började med hopp bana som inte var särskilt svår. Yra fällde längdhoppet, men annars var det tycker jag en bra bana. Tack vare lite påhejning från lag kamraterna orkade jag kämpa till slut trots att jag visste att vi hade ett fel under. Det lönade sig för vi kom nippnappa till final! Hurra, vi överträffade våra förväntningar! I finalen startade vi som första. Fast jag visste att vi inte hade chanser ville jag ändå gå ut och göra det bra. Tog kanske i lite väl mycket i början och två eller bara en ribba kom ner. Annars höll det ända till slutet då Yra bara lite snuddade vid gungan innan hon flög vidare. Så jee vi gjorde resultat på båda banorna och slutade på 28:de plats. Jag är jättenöjd, vi gjorde så gått vi kan för tillfället. Puss, lilla blå!
Nu måste vi satsa på hoppandet, vi river alltför många hinder. Och gungan, nå lite svineri kan jag bjussa på, SM till ära, men inte sen i fortsättningen.
Dimma var med som resesällskap och uppförde sig förhållandevis väl. Hon hann träffa halva släkten mellan varven. Bl.a. sin morfar som är 15 år. Sin mamma, som definitivt inte ville ha sina valpar tillbaka. Och alla syskon utom en syster. Dimma var rätt trött, hade varit på Bastö på lördagen, och tyckte inte att hennes syskon skulle komma och fjäska och bli krafsade. Hon hade mage att visa tänderna åt en syrra och fick ganska hård feed-back för det av mig, så sen bestämde hon sig för att släkten är värst och ville inte umgås alls. Surpuppa. Lekte nog sen fint med ickebesläktade hundar.
Vi hade en riktigt kul resa, förutom hemvägen då det öste ner. Nala slapp följa med den här gången och fick stanna hos momisen och Hannu och det var hon nog nöjd med.

Stackars Nala

Just som hon mådde så bra så var det färdigt igen. Från att ha varit helt frisk vaknade jag på onsdag av att hon gick omkring krum i ryggen och flämtade. Rörde man i henne så skrek hon. Fick släppa allt och åka iväg till veterinären där det visade sig att hon hade ont i nacken. Eftersom hon inte råkat ut för nån olycka misstänker man att hon har diskbråck i nacken. Det var meningen att hon skulle gå på värkmedicinkur i fem dagar för att lugna ner situationen, men Nala klarar inte av värkmedicinen så nu väntar vi på vidare instruktioner från veterinären. Ser inte ut som om vi skulle kunna åka på några FM tävlingar.