Träning så in i norden

På fredag var det dags för vår privatlektion. Vi började med "niistona" och surprise, surprise, vi fick dem att fungera när vi hade nån där som vet vad han talar om. Nu skall vi bara öva tills de sitter lika bra som kiertona. Sen fortsatte vi med banan, som var den samma som på tisdagen, och övade olika handlingsalternativ. Slutets "poispäinkäännös" eller "sylkkäre" ville inte riktigt sitta. Jag gjorde olika varje gång och fick inte timingen att passa, men annars är jag nöjd att märka att det nuförtiden finns olika alternativ för oss, vilket som är det snabbaste och när har jag ännu svårt att avgöra. Vi kom nästan igenom banan (28 hinder) med bara en fälld ribba och en kökkökäännös, inte illa. Visst märkte man att Yra blev trött på slutet, men inte att hon slutade ge sitt allt. Duktiga lilla blå.
Idag var vi och tränade spår. Vi har haft så lång paus så jag gick själv ett vanligt spår med tre pinnar och en liten jana. Var ganska orolig att Yra skulle fjamssa och allt skulle gå åt skogen när vinterpausen kanske börjar snart. Men det gick bra. Hon hade lite för hög fart och var kanske inte riktigt så noggrann som hon skulle kunna varit. Jag lät henne gå med lös lina och fundera själv och det gjorde hon bra. Alla pinnar lyfte hon säkert och "kulmat" var exakta. Strax innan den sista pinnen tappade hon helt bort sig, men löste det utan nån hjälp från mig. Så jag är riktigt nöjd. Hoppas vi ännu hinner träna innan det blir vinter, men om inte så blev det i alla fall en bra fiilis.
Sen åkte vi till Agrys egna mästerskap. Och nu för jag för en gångs skulle säga att min lilla svarta hund var SÅ duktig! Nala deltog i mölli klassen för jag ville bara att hon skulle ha det kul. Det gick helt super! Vi var snabba och ändå gick handlingen bra, kontakterna var snabba, inget fluktande på domaren. Helt otroligt, vi gjorde en nolla på tiden -16 och nånting. Wau, Nassa! Vi fick inget pris när vi ju egentligen inte är möllin, men vad gör det. Vi hade kul och det har lönat sig att träna lite också. Dessutom tycks kuren ha bitit, så Nala mår bra, eftersom hon faktiskt vill göra. (Hon anföll inte heller nån vilket ju alltid är trevligt)
Sen var det Yras tur. Början var sån att man måste lämna hunden bakom tre hinder. Yra ville ju naturligtvis tjuva. Tack vare Aijas varning hann jag stoppa henne innan första hindret och parkera madam Ys akter stadigt i starten pånytt och sen hölls hon. Just sånt här behöver vi; ordentliga situationer att visa unga damen vem som bestämmer. I övrigt var banan helt underlig, handlingen funkade halv taskigt, inga stora katastrofer förutom en vägran, men det tökki. Vi fick fel för bommens uppgång, men den vet jag att hon tog så det stör nog inte så mycket. Vägran var min moka, sånt är livet. Men det som stör mest är att tre ribbor kom ner. Det har inte varit ett problem på sista tiden. Yra halkade också flera gånger. Agrys plan borde ju nog vara ganska bra så jag förstår inte. Kanske det räcker med ett obekant underlag, lite osäker handling och föregående dags en-timmes träning plus spårningen för att förklara, men ändå.
När vi kom hem träffade vi en pudelvalp som bor här nära. Yra är helt skiträdd för den. Nala blir klart glad att se den, en annan som hon själv. Yra däremot klarar inte av den alls. Fick säga till på skarpen att hon inte fick morra, så då stod hon och skällde i högan sky istället. Den är ändå större än Nala och minst ett halvt år så valpigheten kan det inte bero på. Den är dessutom på alla sätt en god och glad typ så jag fattar inte vad det är som skrämmer Yra så mycket. Hon om nån är ju van att bli utsatt för pudelns kärna.

Kycklingyra

Flunssa, höstrusk och mycket jobb, hundisarna har all anledning att klaga. Det gör dom ändå inte utan var glada att få träna inomhus idag. Yra tränade "niiston". Jag vet inte hur vi ska få det att funka. Timingen eller nånting är fel. Vi kanske får hjälp med det i morgon på vår privat lektion. Nala tränade agility i största allmänhet. Det gick bra, ivern var stor och kontakterna och slalom börjar likna något. Jag börjar inbilla mig att det skulle vara nån idé att försöka tävla igen, men jag tror att jag bedrar mig, igen.
På hemvägen vandrade jag omkring i butiken och kunde inte komma på vad jag skulle vilja äta. Det skulle vara så enkelt om man kunde köpa färdig grillad broiler eller något liknande. För att döva mitt dåliga matte-samvete köpte jag ett grillat broilerben åt hundarna (och Ben & Jerry's åt mig själv för det får man om man är sjuk). Nu är ju inte mina hundar vana vid att vi har äkta köttprodukter hemma och hysterin blev därefter. Nala hade förstånd att riktigt njuta, men Yra blev helt tokig, deglet rann och varje liten smula gick ner utan att röra i gommen. Har aldrig sett en BC stirra så maniskt som Yra gjorde. Hon var helt slut efteråt. Hon har nog gått miste om mycket gott här i livet.

Höstsnuva

Jag har försökt bota min höstsnuva i två dagar och blivit mycket ömt omhändertagen av dom båda fyrbenta. Mina bihålor är nog så fulla av ni vet vad så jag skulle klara mig utan att ha Nala halvvägs in i näsan också, men dom är nog så plutiga när dom bryr sig. Nala och jag äter samma antibiotika, tro det eller ej.
Jag har också haft tid att göra höstens första julpyssel. Underverket kan skådas nedan.

Oops, we did it again!

Trots att jag steg upp i god tid lyckades jag inte få iväg oss förrän i sista minuten. Sen märkte jag att jag ju inte hade tankat på fredagen alltså kurvade jag in på macken och tankade och tog med mig en kaffe. Sen trodde jag att det skulle vara raka rör till Hyvinge, men nej. Det var en förfärlig dimma och vi sniglade oss framåt medan klockan närmade sig elva. I sista minuten kom jag ändå fram bara för att märka att tävlingen skulle börja i förtid. Det vara att gå bangången och sen försöka fnatta runt för att värma upp Yra innan vi skulle in. Det gick ju som man kunde tänka sig. Yra tjuvade och blev diskad på andra hindret och sen gick vi av.
Sen lyckades jag med någonting aldrig tidigare skådat. Jag lugnade ner mig. Vi gick en ordentlig promenad, jag tog in båda hundarna och boxen i hallen och övade lite. Sen var det dags för den andra banan. Vi övade mycket plats med Yra innan så vi var faktiskt riktigt sansade när vi gick in på banan. Startade tillsammans och gjorde en riktigt bra bana ända till sista hindret då vi blev diskade. Oops! Det var en kurvig slut "raka" och Yra hade irto helt super och jag trodde att jag hade rättat till hennes linje tillräkligt, men det hade jag tydligen inte så hon hoppade sista hoppet åt fel håll. Shit happens! Jag är i allafall jättenöjd med resten av banan. Kontakterna var just så som jag vill ha dem, svängarna var snäva och det kändes som om det gick jättefort och ändå var Yra "hanskassa" hela tiden.
Tredje och sista banan och jag tänkte det man inte får nämligen; det här känns lätt. Ingen stress i starten och så blir jag och väntar på Yra vid fjärde hindret bara för att sen märka att jag inte hinner föra henne till rätt ända av tunneln. Är jag dum i huvet? Resten av banan körde jag sen så fullt jag kunde och tog så mycket risker jag bara kan tänka mig. Förutom en liten vägran vid en annan tunnel gick det helt super! Det kändes igen som vi var jättesnabba. Jag gjorde en sylkkäre mellan Aet och muren och det gick bra. Kontakterna var igen fina och slutrakan skitsnabb.
Rätt mycke bra grejer men tre disk. igen.

Ibland hinner man med mycket

Igår hann vi bli diskade på samtliga banor (hela tre stycken) i Kyrkslätt. Första banan slutade redan vid första hindret, eftersom Yra inte bara tjuvstartade utan också lyckades fälla nästan hela hindret. Tog henne tillbaka och startade ordentligt och tog sedan kortaste vägen ut.
Andra banan var mycket bättre. Jag är riktigt nöjd med hur vi klarade "minorna" i början, men sen tog mina färdigheter slut. Det är en hemsk känsla att för varje hinder bli lite mera efter tills ingenting mera kan rädda situationen. Yra hoppade ett hinder åt fel håll. Resten av banan gick sen igen super. Sista banan för dagen var hopp. Början gick bra, men jag glömde att om man först kräver att hunden skall komma till en borde man sen i nåt skede ändå låta den hoppa annars blir hindret ogjort. Just det! Sen lät jag istället bli att föra överhuvudtaget, så vi misssade några hinder till. Snyggt jobbat av mig alltså. Den sista halvan av banan var i alla fall felfri och den kändes dessutom rätt snabb, men vad hjälpte det sen mera. På en enda eftermiddag hann jag göra allt från löjligt enkla nybörjarfel till grova missbedömningar och dessutom var jag långsam som en snigel. Självförtoendet som agilityhandler är inte på topp.

Idag har jag stigit upp i ottan, bytt till vinterdäck och städat bilen både invändigt och utvändigt. Tack pappa för hjälpen. Sen simmat babysim med brorsdöttrarna. Det var riktigt kul! Och sen ännu hunnit göra en långpromenad i skogen med hundarna. Allt detta innan klockan ens var två.

Träning och träning

Först tisdagens träning. Banan var inte supersvår, tvärtom. Vi klarade det mesta galant utom två ställen, bortåt svängen efter bommen och svängen efter längdhoppet, och dessa gick sen inte alls. Båda var sådana att det inte var bråttom och Yra jobbade bra, men jag fick inte mig själv att funka. Grovmotoriska färdigheter och koordination, obefintlig. Grrr, jag klar inte av att vara tredje klassare!
Idag tränade vi sedan samma sak i kortare snuttar och det funkade bra, men jag behövde inte heller röra mig utan kunde placera mig rätt från början.
Nass tränade också, först med rätt låg motivation. Till slut tog vi lite kontakter med godis som väntade och det gick super! God fart och framför allt självständigt. Jag har nog aldrig gjort så här med Nala eftersom det inte alls funkade med Nova. Men tur att vi båda gamla tanter ännu kan lära oss nya trix.

Videon från igår

Länken till gårdagens 0-bana finns nedan.

austerit.1g.fi/kuvat/Purina+HR-A+101010.AVI

Handlerna tycks ha geggamoja i benen. Smidig som en älg och vig som ett kylskåp. Inte undra på att vi förlorade 2 sek.

Första nollan!

Jess! Vi lyckades! Första nollan på första banan idag. Yra var i fin form och jag är faktiskt riktigt nöjd. Själv var jag lite seg vilket märktes i slutet när farten lite avtog, men början gick bra. Yra läste banan själv och sökte sig till hindren fint. Vi förlorade drygt 2 sek i tid och blev bara 9:de eftersom det var flera som gjorde bra banor, men bra i allafall.
Andra banan började med att jag inte riktigt hittade en bra lösning till hur jag skulle föra de fyra första hindren. Den lösning jag valde ledde till att Yra och jag krockade. Jag antog att vi hade fått fel för krocken och valde därför en svårare lösning i fortsättningen. Det funkade inte och vi blev diskade. Sen visade det sig att vi inte fått fel för krocken i början. Skit också! Där ser man att man aldrig skall anta något.
Inför den sista agility banan gick Yra rätt het. Sjöng sin egen musikal med hög röst. Tjuvstartade och blev diskad redan efter tre hinder (jag var inte ännu med på banan). Sen lyckades jag någorlunda samla ihop oss och stundtals var vi riktigt bra. Vi blev diskade ännu engång, men kontakterna höll (utom ev. gungan) och "välistävedot" och "sylkkären"i kortändan var bra.
Helt ok dag alltså fastän den räckte 10 h.
På lördagen var vi på Cabaroo-agilitydag. Där jag lyckades gör ett blindbyte mitt på en raksträcka och det visdae sig att Yra inte klarar av att jag tar för långt avstånd till slalom. I övrigt gick allt bra och vi avslutade med skogspromenad, första med Tiri och sen med Ringo och Dessi. Jag kan stolt berätta att Nala var riktigt social och på gott humör och inte försökte bita eller nypa nån en enda gång, Duktiga Nass, hon mår nog mycket bättre igen.

Pudelns kärna

Nala mår mycket bättre. Det är de goda nyheterna som är dåliga nyheter för omvärlden. Tack vare att hon mår bättre blir man påmind om vad pudelns kärna egentligen är. Det var rätt gulligt en tid när mina små tuti tillsammans i Yras säng. Nu mår Nala bra och behöver inte Yra att värma sig, alltså sover Yra på golvet. Man skulle tro att Nala som är rädd för allt skulle gilla att leka med Dessi som ju är i samma storlek. Men nej, det går inte om Dessi inte har som mål att bli skallig. Varför måste man lugga sina kompisar? De har känt varandra sen Nala var typ ett år gammal och Dessi försöker på inget sätt utmana Nala så varför måst man hela tiden "pomotta". Njutningen var stor idag när vi träffade lilla maltesern Nur. Ännu mindre än Nala och därför lovligt byte. Först stressade hon upp honom med att bara titta menande, sen luggade hon honom lite i nacken och till sist hade hon tassarna på ryggen på honom. Hon är så sympatisk, min lilla nippertippa.

Yra har bara hunnit träna agility den här veckan för vi missade spårningsträningarna. På tisdag filade vi på "poispäinkäännös" efter slalom, så att jag blev på andra sidan slalom medan Yra gjorde gungan på andra. Fick det att funka riktigt bra till sist. Vi hann inte göra resten av banan mer än en gång, men å andra sidan hade vi inte heller några problem där. Två ribbor kom ner för att min timing var fel pga. att jag var så mycke före Yra! Wau, sådan lyx är så ovanlig så det räknar jag inte ens som ett fel.
Idag tränade vi sväng bortåt med lite andra hinder och det gick riktigt bra. Vi tog också lite kontaktträning och slalomingångar.

Nala tränade också lite fast hon egentligen inte borde, men jag ville bespara omvärlden hennes överloppsenergi. Hon jobbade riktigt, bra hade igen grym fart på och noll koll på vad hon egentligen borde ha gjort. I hennes fall spelar det ju inte egentligen någon roll ifall svängarna blir tillräkligt snäva eller om hon hoppar från fel håll, bara hon har kul, så jag lät henne hållas.

Yra klarade BH-provet

Vi var i dag i Kervo på BH-prov. Lydnadsdelen var delvis helt urusel, men Yra bättrade mot slutet och vi blev godkända. Stadsdelen var det inga problem med så nu har vi förtjänat titeln BH. Det betyder i praktiken att vi i något skede får delta i tex. spårningsprov.
Direkt från Kervo åkte vi till Esbo och "kisastudion" för att se på VM i agility. Det blev silver i mediumklassen medan en bordercollie, två pudlar, två terriers och en schapendoes plus tre mattar hejade på.