Dimma på kurs

Det blev ju sen förstås kränä om Yras födelsedagsgodis igår. Alla hade fått broilerbullar med maten (Yra flest förstås), men Nala unnade inte Dimma hennes så hon gick och tog en bulle från Dimma utan att ens äta sina egna först. Dimma gav efter, men det gjorde inte jag så Dimma fick tillbaka sin bulle i alla fall.
Idag var Dimma på kurs. Eller egentligen jag. Temat var takaakierto, poispäinkäännös och sylkkäri, dessa skulle alla göras runt valbart objekt alltså inte med hopp så att man koncentrerar sig på handlingen. Det var jättesvårt för mig och inte det minsta svårt för Dimma. Sen gjorde vi också bakombyten och saksalainen funkade finemang! Sist gjorde  gjorde vi en serie med tre hopp där man skulle få hunden att gå runt utan att använda annan handling än kroppen, händerna i fickorna alltså. Det var skitsvårt, men började så småningom fungera.
Sen hade vi paus och så tog vi itu med slalom. Diagnosen blev att ohjurin inte kommer att ge vår slalom något mervärde. Dimma ogillar dem så mycket att det inte är värt att försöka vänja henne vid dem. Däremot kan hon nästan göra slalom med raka pinnar. Så nu är det meningen att vi skall gå tillbaka till kujakepit, ha dem nästan raka och kräva lite tankearbete av Dimma. Hon skall klura ut att hon måste göra slalom hela vägen och alla mellanrum för att få belöning. Detta för att hon på riktigt redan kan göra det och har rytmen i kroppen. Hmmm... har en känsla av deja vu. Ingångarna kan vi öva med en port var som helst.
Andra iakttagelser som gjordes om Dimma under kursen var att hon helst håller ett visst avstånd till mig, så vi måste på riktigt öva att hon kommer till en belöning i handen och att hon klarar av att jobba nära mig. Dimma tycker inte heller alls om att nånting rör i henne just därför är ohjurina helt onödiga. Dimma hälsar gärna på folk och är social och så, men att nån klappar henne tycker hon inte om. Hon blir varken rädd eller aggressiv och väjar inte undan heller utan låter sig klappas, men gillar det inte. Med tanke på att hon ju själv gärna hoppar på folk (och Yra) så undrar jag om det är nåt hon på riktigt bara inte tycker om eller om det är ett symptom på lite onödigt höga tankar om sig själv?

Yra 5 år!

Lilla blå är redan fem! Under det senaste året har hon helt plötsligt faktiskt blivit vuxen, men Yra är alltid Yra.
Vi firade på bästa möjliga sätt med att tävla. Vi följde ett ganska bekant mönster. Två första banorna var roliga och flytande och snabba. På första kom en ribba och muren ner, på andra muren och så väjde hon för mig på gungan. Sen på sista banan pinsmat dålig handling, inget flyt och definitivt plan b eller eventuellt c eller d på många ställen och sen ändå en nolla! Huvudsaken var i allafall att det var roligt! Nu har jag en hemlis, nämligen broilerbullar i kylskåpet åt födelsedagsbarnet.
Dimma uppförde sig någorlunda och fick träna lite kontakter vid sidan om. Aet börjar se bra ut och så gjorde vi lite på den riktiga gungan med Maris hjälp. Ganska bra faktiskt!
Nala låg i sin bur och tittade på och var förvånansvärt lugn och riktigt nöjd.
Nu ska vi mysa resten av kvällen och pussa och krama lilla blå.

Uppdatering igen!

Efter flera veckoslut av tävlande då det gick superbra, men det alltid smög sig in nåt litet fel kom då veckoslutet då min handling var alldeles super urusel, men vi gjorde ändå en nolla. Vad är juttun? Vi kan vara snabba och tidvis tom. snygga och missa nåt enstaka hinder eller kontaktfält och vara nära så nära vinst. Men sen när jag är helt borta så då krånglar vi oss till en nolla som verkligen inte får några stilpoäng och inte är nära en vinst ens. Stackars Yra som måste stå ut med mig. För att krångla till det har jag börjat lära henne nosetouch på kontakterna. Risken finns att hon får framtänderna i halsen, men förhoppningsvis får vi bort fokus lite från mig.
Dimma tränar också nosetouch och verkar tusen gånger bättre på det än Yra. Vi har inte ännu testat i praktiken, så få se. Senast på träningen var hon helt superbra! Vi hade faktiskt flow. Gjorde iofs. bara hopp (30 cm)och tunnlar, men ändå. Slalom har tagit flera steg bakåt igen. I mina svaga stunder tror jag att hon tycker att de verkar så krångliga att hon bara tänker låtsas om ingenting så att jag skall sluta försöka lära henne och övergå till roligare saker.