Hjärngympa i sjukstugan

Listan på krämpor är lång. Nalas stelhet visade sig bero på att ischias-nerven är i kläm så hon är hög på smärtstillande och skall inte röra sig mer än nödvändigt på två veckor. Sen borde det bli bra igen vilket är en del av de goda nyheterna den andra delen är att hon är vid god vigör för sin ålder och dessutom har stor proportion av muskler med hänsyn till sin kroppsvikt som är blygsamma 4,8 kg.
Yra har kennelhosta. Hon mår inte särskilt dåligt av den men nog av att inte få röra på sig. Självömkan når omåttliga proportioner. Som tur är vet hon inte att hon har två veckor av karantän från träningarna framför sig minst ifall ingen annan insjuknar.
Dimma är den enda friska för tillfället men det lär nog inte hålla länge så mycket har hon jobbat få att få smitta av Yra. I väntan på att hon också börjar hosta hinner jag oroa mig för hennes hörntand. Mjölktanden gick ju av och måste opereras bort. Nu kommer den nya tanden alldeles för långt bak och den ser dessutom inte helt normal ut tycker jag. Får se vad vi måste göra för att inte hennes bett skall bli åt skogen. det skulle ju vara helt kul med en hund med tänder speciellt hörntänder, men vad gör man?
Dimma fick komma ut med mig i skogen helt på tumis. När hon är ensam är hon en helt annan hund snäll och lyhörd, funkar som tanken. Vi hade det riktigt mysigt.
Inne tränade Nala och Yra tricks. Att lägga saker i burkar, stänga lådor och skåp osv. Nala var lite durrig, Yra lite väl ivrig, men båda lyckades. Dimma tränade lite lydnad och kontakter. Det är otroligt stor skillnad mellan de två BCrna. Yra upplever allt genom kroppen. Hon lär sig stora helheter snabbt bara det gäller fysiska grejer. Dimma däremot är en akademiker. Hon gör mycket noggrannt små delar och orkar koncentrera sig mycket bättre än Yra. Nästan för bra, jag skulle vilja att träningen skulle vara mera lek ännu i den här åldern.

Mini bråkig tränar

Idag i arla morgonstund (klockan var halv tio) körde jag iväg till hallen för att installera lite agility på Dimmas hårdskiva. Hade kameran med mig och allt. Det var ganska lyxigt att ha hallen nästan för sig själv.
Dilledong tränade först lite raksträcka. Det gick fint. Sen lite snurr runt hinder, framför byte osv. Det gick också fint. Sen lite rak tunnel, det gick som en dans och u-tunnel också då det svängde åt höger. Svängde den åt vänster så ville hon inte alls. Funderade en stund på om det var nåt med tunneln om den verkade för mörk åt det hållet eller vad det var, men bestämde mig för att det bara var nåt hon hade fått på hjärnan så jag var ganska sträng med att om jag säger igen så ska hon igenom tunneln. Som tur var hade jag rätt och nu kan hon också göra tunnlar som svänger åt vänster och är inte det minsta traumatiserad. Jag testade också om nose touchen hade funkat på en riktig bom, men det visade sig att hon nog kunde röra med nosen i targeten och att hon kunde tassa ner en liten bit på bommen, men inte kombinera ihop de två delarna ännu. Vi tränar vidare hemma på hyllan.
Yra tränade också mellan varven. Kontakter, speciellt gungan så att jag gjorde framför- och blindbyten. Funkade bra. Mest gjorde vi hopp i olika varietioner så att jag hade gott om försprång så att hon eventuellt skulle slarva och fälla i hastigheten. Yra fällde minsann inga ribbor så det var ju bra. Första när jag gjorde blindbyten började hon skrälla i, men vi gjorde genast om och hon verkade förstå att hon skulle koncentrera sig bättre.
Videor från både tävlingarna och Dimmas träning är nu nerladdade, men jag publicerar nog inte dem. Mitt flaxande är för pinsamt att se på.
Nala tränade inte alls idag. Hade tänkt låta henne göra lite då ribborna ju ändå är på marken när jag tränar med Dimma. Men Nala ville överhuvudtaget inte ens vara inne i hallen. Hon är jättestel i benen, speciellt bak, och hon vill inte hemma gympa på sin dyna. Ute går hon ganska bra om det är plogat men ligger det ens ett par centimeter snö så vill hon inte gå. Jag har en känsla av att det tidvis värker också. Det är knappast ehrlichiosen som spökar eftersom hon varken dricker eller kissar mer än vanligt. Stackars Nala vinter känns i hennes gamla leder.

Framåt i djup snö

Det är inte lätt att vara Nala i denna arktiska kyla och dessa mängder snö. BCna bryr sig inte. Som att stapla fram i snödrivor känns min handling också för tillfället. Du milde så jag är seg. Vi tävlade förr helgen och lyckades pressa fram en nolla på sista banan, men det satt nog hårt åt. Trots att jag gick på ennakoivan valssauksen kurssi var min handling allt annat än ennakoiva vilket videomaterialet obönhörligt visar. Yra däremot kan ennakoida och samlar sig inför hoppet eftersom jag tycks se ut som om jag tänker göra något. Vi har tränat rätt mycket och tidvis med helt bra framgång också. Jag gillar den nya mattan i vår hall helt sika mycket. Yras tassar fäster sjukt bra och samtidigt känns den skonsam för lederna också. Senast i går var Sari V. och skolade oss. Vi lärde oss att Yra inte tar mina bromskommandon på speciellt stort allvar, hmm. Tidigare ledde all form av inbromsning till vägran. Hon fäller ribbor då jag får för mycket försprång, morr, det här har vi faktiskt jobbat mycket på. Läser "niiston" bra och jobbar då fint i svängarna, jippii! Slalomingången var super och klarade bakombyte där och gjorde slalom till slut trots att jag blev efter, jess! Kontakterna har funkat fint nu med nya metoden både på träningen och faktiskt också på tävlingarna. Fick rådet att inte ha henne och vänta på kontakten ens på träningen eftersom hon då laddar upp för mycket energi på kontakten och sen inte klara av dem på tävlingarna. Klart och tydligt tasskommando alltså och sen ok så fort hon stannat. Verkar vara en bra lösning. Måste bara vara noggrann med att hon säkert sticker först på ok.
Sari är förresten ägare till Dimmas morfar är det visst så det var kul att kunna visa upp henne. Tydligen brås hon på mödernet var gäller benbyggnad, vilket betyder att hon är i klass med en rysk tungviktsbrottare, men så har hon ju ett lynne som passar till också. Dingdongdille är fortfarande den minst rumsrena valp man kan tänka sig även om hon faktiskt inte gjorde nåt inne i natt. Vi har jobbat vidare på lydnaden, följe, deck, sitt osv. Tränat kontakter lite på hyllan och att gå åtta mellan benen. Ute tränar vi på att varken anfalla pulkor eller andra hundar och speciellt inte joggare vilka är Dimmas stora favoriter. Ibland ser jag bara rött och ibland är hon världens goaste. Alltid är hon mycket nöjd med sig själv vilket ju är kul för henne.

Dimmas galna öron

Hela mitt gäng