Listan på krämpor är lång. Nalas stelhet visade sig bero på att ischias-nerven är i kläm så hon är hög på smärtstillande och skall inte röra sig mer än nödvändigt på två veckor. Sen borde det bli bra igen vilket är en del av de goda nyheterna den andra delen är att hon är vid god vigör för sin ålder och dessutom har stor proportion av muskler med hänsyn till sin kroppsvikt som är blygsamma 4,8 kg.
Yra har kennelhosta. Hon mår inte särskilt dåligt av den men nog av att inte få röra på sig. Självömkan når omåttliga proportioner. Som tur är vet hon inte att hon har två veckor av karantän från träningarna framför sig minst ifall ingen annan insjuknar.
Dimma är den enda friska för tillfället men det lär nog inte hålla länge så mycket har hon jobbat få att få smitta av Yra. I väntan på att hon också börjar hosta hinner jag oroa mig för hennes hörntand. Mjölktanden gick ju av och måste opereras bort. Nu kommer den nya tanden alldeles för långt bak och den ser dessutom inte helt normal ut tycker jag. Får se vad vi måste göra för att inte hennes bett skall bli åt skogen. det skulle ju vara helt kul med en hund med tänder speciellt hörntänder, men vad gör man?
Dimma fick komma ut med mig i skogen helt på tumis. När hon är ensam är hon en helt annan hund snäll och lyhörd, funkar som tanken. Vi hade det riktigt mysigt.
Inne tränade Nala och Yra tricks. Att lägga saker i burkar, stänga lådor och skåp osv. Nala var lite durrig, Yra lite väl ivrig, men båda lyckades. Dimma tränade lite lydnad och kontakter. Det är otroligt stor skillnad mellan de två BCrna. Yra upplever allt genom kroppen. Hon lär sig stora helheter snabbt bara det gäller fysiska grejer. Dimma däremot är en akademiker. Hon gör mycket noggrannt små delar och orkar koncentrera sig mycket bättre än Yra. Nästan för bra, jag skulle vilja att träningen skulle vara mera lek ännu i den här åldern.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti