Håhåjaja!

Så är man tillbaka på jorden igen. Dagens träningar gick inte så bra. Av nån underlig anledning var Yra hela tiden bakom ryggen på mig. Hur jag än försökte så tolkade hon allt jag gjorde som blindbyten. Vår snabba bom gick i flygande fläng utan några som helst försök att stanna på kontakterna. Gungan flög hon över och snuddade bara ungefär vid mitten. Voi voi.
Flyttat har vi gjort i helgen och det gick rätt bra, men kul är det ju inte. Jag fick mycke hjälp så ett stort tack för det.
Igår tränade vi lydnad för oss själva. BH-provets följe gick super! Vi tog lite inkallning, sitt och ligg från fot och fjärren och jag är riktigt nöjd med allt. Sen fick vi så mycket publik så jag blev störd och vill bort. Nala hann också träna lite. Fot var glatt och hoppsigt och hon gjorde någonsorts konstiga trepunktssvängar när vi vände vänster. Platsliggning klarade hon 25 sek så att jag stod fem meter ifrån, duktigt Nala!
Mer har vi inte hunnit med på sistone.

Sprungit som små djur

Idag fick vi verkligen springa. Jag har aldrig sprungit så mycket i hela mitt liv, sprungit och till sist äntligen hunnit. Till och med Juha måste pröva för att se om man kunde hinna och nog kunde man till slut. Det var kul att se Yra göra med nån annan och visst hennes bom är ju nog ganska snygg. Hon tar den släta delen i två steg. Svängen efter tunneln på slutet kämpade vi också med och även här måste Juha pröva lite först innan jag lyckades. Vi hade rätt mycke publik till slut också. Vi tränade nog i 45 minuter minst och lärde oss massor. Yra var rätt utmattad innan det hela var över men hon kämpade hela vägen och gav sig inte en tum. Hon är så fin min lilla blå! Och jag gav mig inte heller, duktiga jag! Kommer nog att vara rätt sönder i morgon. Yra skulle gärna ännu vilja leka men jag pallar inte. Men vitsi det är siisti när det är siisti (så här på god högsvenska)!

Uppdatering

Man är tydligen så "very busy" så man inte har hunnit skriva.

Detta har hänt:
Yras mamma Nevada var hos oss ett veckoslut. Vi klarade veckoslutet utan större problem eftersom mor och dotter behandlade varann som luft. Vi hann simma på Bastö (alla) på lördag och tävla i Kyrkslätt (Yra) på söndag. Det var inte snyggt så det är tur att det gick fort. När vi kom hem hade Yras löptid börjat, äntligen! Oops, men jag kollade henne före tävlingen.

Vi fick ändå träna på tisdag och det gick också fort och jag fick vara riktigt stolt över lilla blå som tydligen kan göra bommen på två sekunder.

Mellan varven har Nala hunnit träna följande:
Rulla runt
Flat
Pupu
Städa
100 nya sätt att reta Yra.

Yra har tränat:
Fot; mycket fint
Fjärren; helt perfekt för tillfället
Inkallning; ok, ligg kunde vara snabbare.
Vittring; lyckats fem gånger nu
Tricks: pupu, lyfta bakfoten, backa upp i soffan, städa, snurra runt med framfötterna på jumppabollen, balansera på jumppabollen.
Esineruutu; första gången "kiertä" hon alla träd och använde inte nosen alls. Fullt ös-medvetslös. Det rykte ur mina öron när jag förde hem henne och sedan letade reda på alla förmål själv. Senare samma dag tog vi om det och denna gång gjorde hon snygga stick och alla föremål var tillbaka inom 40 sekunder. Vad det nu var som gjorde att hon inte fattade vad det var fråga om första gången.
1 m-hoppet; kommer nog över, men tekniken, argh!

Nästa veckoslut skall vi flytta så jag ställer migden klassiska frågan; varifrån kommer all den här råinan?

Sommaren fortsätter

Sommarvädret fortsätter fastän semestern är över och det är ju skönt. Det var ändå inte för hett för att träna igår. Banan var inte för svår, men ändå utmanande och det gällde att springa fort. Yra gjorde bra ifrån sig. "Irto" helt bra och alla snäva svängar gick som förväntat bra, bara jag hann med i tid. Jag hade lite svårt att sikta in framförbytet efter Aet så att jag inte gjorde det omöjligt för Yra att göra slalomingången rätt, men annars var det inga omöjliga ställen på banan. Kontakterna funkade exemplariskt trots att hon måste göra dem självständigt och på bommen stannade hon och väntade så att jag hann göra ett blindbyte. Ja visst kan hon ju på träningarna!

Här är några bilder som Mari tog i Hvitträsk, när vi var där på söndagen och badade. Yra är verkligen kul att simma med och hon hölls i vattnet tills tänderna började klappra. Nala simmade också lite.

Tävling

Vi inledde höstens tävlingssäsong i Järvenpää i över 30 graders hetta. Avkylningen funkade bra på alla andra områden än på Yras lilla huvud där temperaturen steg långt över kokpunkten, kan jag tänka mig. Stackars Nala frös i sitt avkylningstäcke för jag hade luftkonditioneringen på för fullt i bilen på hemvägen, detta samtidigt som Yra ännu flåsade lite.
Första banan var agility och den kändes på någotsätt trång. Jag visste inte hur jag skulle planera mina egna linjer utan att behöva väja hela tiden. Yras linjer funkade bra så jag är helt nöjd med handlingen. Inget frågande alls utan rakt på nästa hinder och bakombytet gick utan problem. Vi hade visst också snabbaste tiden. Tyvärr lät Yra bli att ta kontakterna, alla tre! Alla var sådana att man skulle svänga nittio grader efter kontakten, men har vi inte just fått beröm på träningarna för att hon tar kontakten bombsäkert ändå! På slutet föll en ribba. Berodde antagligen på att jag "käskyttä" lite väl kraftigt, för istället för de tre hindrena som låg logiskt som följande skulle hon in i tunneln. Till min stora förvåning visade det sig sedan att vi var det enda ekipaget (bordercollie eller kelpie) som gjort ett resultat och därför blev vi rasklubbens mästare i andra klass. Det är ju en merit det också, väl?
Andra banan var en hoppbana. Skulle tror jag ha passat oss som tummen i r-, men det fick vi aldrig veta eftersom Yra tjuvade. Great, här e vi igen! Skit också! Skit skit skit!