Sprungit som små djur

Idag fick vi verkligen springa. Jag har aldrig sprungit så mycket i hela mitt liv, sprungit och till sist äntligen hunnit. Till och med Juha måste pröva för att se om man kunde hinna och nog kunde man till slut. Det var kul att se Yra göra med nån annan och visst hennes bom är ju nog ganska snygg. Hon tar den släta delen i två steg. Svängen efter tunneln på slutet kämpade vi också med och även här måste Juha pröva lite först innan jag lyckades. Vi hade rätt mycke publik till slut också. Vi tränade nog i 45 minuter minst och lärde oss massor. Yra var rätt utmattad innan det hela var över men hon kämpade hela vägen och gav sig inte en tum. Hon är så fin min lilla blå! Och jag gav mig inte heller, duktiga jag! Kommer nog att vara rätt sönder i morgon. Yra skulle gärna ännu vilja leka men jag pallar inte. Men vitsi det är siisti när det är siisti (så här på god högsvenska)!