Vi inledde höstens tävlingssäsong i Järvenpää i över 30 graders hetta. Avkylningen funkade bra på alla andra områden än på Yras lilla huvud där temperaturen steg långt över kokpunkten, kan jag tänka mig. Stackars Nala frös i sitt avkylningstäcke för jag hade luftkonditioneringen på för fullt i bilen på hemvägen, detta samtidigt som Yra ännu flåsade lite.
Första banan var agility och den kändes på någotsätt trång. Jag visste inte hur jag skulle planera mina egna linjer utan att behöva väja hela tiden. Yras linjer funkade bra så jag är helt nöjd med handlingen. Inget frågande alls utan rakt på nästa hinder och bakombytet gick utan problem. Vi hade visst också snabbaste tiden. Tyvärr lät Yra bli att ta kontakterna, alla tre! Alla var sådana att man skulle svänga nittio grader efter kontakten, men har vi inte just fått beröm på träningarna för att hon tar kontakten bombsäkert ändå! På slutet föll en ribba. Berodde antagligen på att jag "käskyttä" lite väl kraftigt, för istället för de tre hindrena som låg logiskt som följande skulle hon in i tunneln. Till min stora förvåning visade det sig sedan att vi var det enda ekipaget (bordercollie eller kelpie) som gjort ett resultat och därför blev vi rasklubbens mästare i andra klass. Det är ju en merit det också, väl?
Andra banan var en hoppbana. Skulle tror jag ha passat oss som tummen i r-, men det fick vi aldrig veta eftersom Yra tjuvade. Great, här e vi igen! Skit också! Skit skit skit!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti