Nassa har tränat lydnad, forfarande med stor iver. Drog igenom alla moment hon kan och det gick riktigt bra. Iofs. om Yra skulle följa så som Nassa gör så skulle jag slänga in handduken, men för att vara Nala så är det bra; lite löst och lite vida svängar, men glatt och kontakten är bra. Ligg, stop och sitt under march är riktigt bra. Inkallningen och hoppet är bra för det mesta och super bra om hon kommer ihåg att vänta på kommando också. Apporten är halvbra, hon väntar inte på kommando här heller och vänder ganska ofta för tidigt vilket leder till att hon sitter med ryggen emot en bit framför mig istället för brevid som hon borde. Rutan börjar så småningom att arta sig, ibland vill hon apportera konerna istället men det är ändå lite fiffigare än att bara putta omkull dem som Yra gör. Fjärrens sitt-ligg byten funkar också även om jag inte riktigt varit tillräkligt långt ifån ännu. Attityden är super hela tiden. Vitsi hon kan ju allt! MEN på plats ligger hon inte. Alltså inget tävlande för Nala.
Yra har tränat hon med. Fot-alla gång"arter". Riktigt snyggt nu med hjälp av knackis, men jag vet att när korven försvinner så börjar blicken och flacka och hon glider iväg. Nå, jag försöker få inklämt (med hjälp av knackkorv) i det lilla huvudet var den riktiga platsen är så att jag med gott samvete kan säga till på skarpen sen om hon beter sig som en gris. Det är sammasak som med tjuvstartandet i agility, jag måste hitta på rätt sätt att övertyga henne om att det inte duger att vara för långtfram. Egentligen borde det ju vara så att det skall vara mera lönande för henne att hållas rätt, men precis som med tjuvandet så har det blivit en grej för henne det här att vara steget före hela tiden.
Rutan börjar vara riktigt snabb nu. Hon låter konerna vara ifred nu, jess! Har tränat omväxlande med och utan läpyskä och det funkar bra. Märkte senast då jag inte hade läpyskä att hon "hittade" en egen. Jag undrade varför hon hela tiden ställde sig lite till höger i rutan och det visade sig att där låg en sten i gräsmattan som jag inte hade märkt. Problemlösning enligt Yra!
Vittringen är bra ena dagen och urusel den andra. Det är mycket såsande, lyftande och smakande på fel, suck. En dag när hon lyfte på varenda en sa jag ganska bestämt nätt! och då tog hon ju så på snote så hon började göra fjärren istället. Där mitt bland kapulorna gjorde hon ligg-stå byten ifall matte kanske skulle bli glad för det. Du milde, hur har jag lyckats fucka upp det här på det här viset? För det mesta hittar hon ändå rätt efter många om och men och blir då rikligt belönad. Jag måste bara fortsätta att göra det möjligast lätt för henne och hoppas att det så småningom blir mindre stressigt.
Idag gjorde vi dirigerad för första gången på länge och det gick bättre än vad jag väntade mig. Faktiskt var det ingen tvekan alls om riktningarna. Tror att det berodde på att vi faktiskt hade gott om platsoch långa avstånd emellan.
Idag började jag lära Yra märket. Tanken var att hon skulle bjuda själv. Med klickern i högsta hugg satte vi igång. Yra bjöd ju på en hel del oönskat beteende. Hon stjälpte och puffade iväg märket på ungefär tvåhundra olika sätt och försökte också kasta det på mig. Hur insåg jag inte att det här skulle hända? Vi kämpade i månader med att få henne att inte putta omkull rutans koner så varför skulle hon låta märket stå? När ingenting imponerade på mig prövade hon med att bara stå stilla bakom märket, jihuu! Stor fest! Upprepade tre gånger och sen tog vi paus. En timme senare tränade vi lite till och Yra hade tydligt fattat idén. Jess, inte illa för att vara första gången. Snart blir det löptid och då skall vi tror jag satsa på att få VOI-klassens moment klara. Plus-minus vittringen, eventuellt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti