Jag har gjort spår åt Yra varannan eller var tredje dag. Hon har orkat bra trots värmen och pinnarna har hon också lyft fint. Det sista spåret gick dock helt åt pipan. När jag kom tillbaka från att ha trampat spåret fick jag till min förvåning se Yra rusa omkring på backen. Hon hade öppnat dörren och släppt ut sig själv och Nala. Sen hittade hon inte mig alltså "spårade" hon mig dit jag gått för att göra spåret. Hon kom tillbaka efter mycket hojtande och vi väntade en timme och så gick vi iväg. Hon fick inte alls upp spåret utan sicksackade omkring och hittade tillsist de två första pinnarna, men från fel håll. Sista biten spårade hon fint, men den sista pinnen låg två meter från den plats där jag lämnat den. Konstigt? Jag har funderat om det berodde på värmen eller vad det var att hon inte fick upp spåret, men jag kommer inte på någon annan förklaring än att hon faktiskt hann söka igenom hela spåret då hon rymde.
Vi har också tränat lydnad; rutan, fjärren, "tunnaren" och inkallningen. Klara framsteg på alla håll utom "tunnaren". Vissa dagar ser det ljusare ut och andra har hon ingen koll alls. Jag får väl bara hålla ut och tro på att noll-koll dagarna blir färre.
Agility har vi också tränat förstås. Jag riggade upp slalompinnarna. Yra tränade ingångar och gjorde faktiskt stora framsteg. Klarade avo-kulma från fem-sex meter. Inte illa för att vara min förarfixerade hund. Vi tränade "irtoamista" annars också men planen är ju inte särskilt stor så jag vet inte om det gjorde någon nytta. Nassa tränade också lite agility och var väldigt ivrig. Hon gör slalom med hujsig fart bara hon får en golfboll i belöning. På tisdag var vi i Kivistö och tränade på riktigt. Annars var det väl ok, men varken jag eller Yra klarade av värmen så ribbor kom ner och Yra var bokstavligen limmad vid mig.
Yra har försökt valla också en del. Vi har ju inga får så hon får hålla tillgodo med det som finns. Det som finns är simmande släktingar som man kan simma runt och hålla nära stranden. Dessutom finns Lisa som nog låter sig vallas, men ibland distreherar lite med att kasta pinnar. Emellanåt finns det också turister i stora viken att valla, men matte blir måttligt glad och släpar hem en i koppel om man gör det. Bull-änderna är mest mottagliga för ens försök, men får definitivt övertaget på djupt vatten. Det är svårt att vara vallhund, matte måste väl göra något åt saken.
Nu är Yra en mycket sur liten hund som ligger och tjurar under bordet. Det är orättvist att måsta vara i stan. Nala är nöjd, små pudlar kan inte vara i skogen hur länge som helst då börjar det växa mossa på dem. Vi ska tvätta bort den imorgon.
Trött hund vilar i skuggan.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti