Yrisen och jag gick ut på långpromenad idag på tumis. Skönt för henne att få gå i ordentlig takt utan ludidjuren. Bra för mig också att svettas lite. Halvvägs tog vi en toko-paus. Hade bestämt mig för att träna följ på "allvar" dvs. ingen knackis för halvbra prestationer. Yra var rätt förvånad över att jag var så tiukka men hon varvade faktiskt ner och följandet kändes bättre. När vi sen skulle göra fjärren märktes osäkerheten. Istället för att lyssna på kommandon bjöd hon bara på vad som helst för byten. Inte helt oväntat och jag fick till slut igenom några fina byten och avslutade där. Tog ett par inkallnings-stop och dom var helt lysande. Stor belöning för det. Sträng linje i fortsättningen, alltså, hon vänjer sig nog.
Efteråt åkte vi alla till skogen. Nova orkade riktigt bra och klarade sig trots att det hann bli helt mörkt. Nala fick iofs inte lämna henne med mer än ett par steg, men hon snubblade inte alls, nästan. På slutrakan verkade hon lite trött och jag bar henne en stund och så försökte hon följa Maris ficklampa, men annars var hon otroligt pigg. Nala tog tillfället i akt och härjade lite med Yra medan Nova var i famnen. De skulle kunna vara så goda kompisar om Nova bara tillät. Får se vad dom säger om Nova i fredag.
28.10.2009
24.10.2009
Agi-träning
Den här tiden på året är det verkligen skönt att kunna träna inomhus. Vi var i Juvamalmen igen i morse. Vi tränade "irtoamista" med Yrisen. Det var rätt kämpigt, men mot slutet blev det lite bättre. Vi har trots allt en hel del kvar. Nala tränade också lite. Hon hade en ny katt-leksak; en liten mus med äkta päls som pep. Den var kiva, så hon hade fart på. Hon gjorde gungan också riktigt fint. Vi tränade bara lite för att hålla ivern kvar.
På eftermiddagen gjorde jag ett spår åt Yra. Det blev bara c. 30 m, men under laget var ganska svårt trodde jag. Yra var dock säker på vad hon gjorde. Fick upp spåret direkt och drog iväg. Var kanske lite slarvigare. Hon kom i allafall rätt och hittade denna gången pinnen. Tog upp pinnen och släppte direkt när jag berömde henne. Lite strul på slutet alltså, men annars ok.
Medan vi väntade tog vi lite lydnad. Fritt följ igen. Klickade för att hon höll huvudet uppe och då hölls platsen också bättre. Belönade bara med korv. Tog också svängar så att jag sprang. Det gick överraskande bra med korv för hon gick inte så på övervarv. Bestämde mig för att göra helomvändningarna till höger istället för vänster. Vi kommer annars alltid att krocka och dessutom blev de inte alls vida. Vi tog också inkallningens stop. Snygga eftersom hon var så lugn. Dessutom några apporteringar så att hon måste hålla klabben länge. Det gick fint ute, hon blev inte alls så frustrerad som hon blir här inne.
Sistochslutligen en bra dag.
På eftermiddagen gjorde jag ett spår åt Yra. Det blev bara c. 30 m, men under laget var ganska svårt trodde jag. Yra var dock säker på vad hon gjorde. Fick upp spåret direkt och drog iväg. Var kanske lite slarvigare. Hon kom i allafall rätt och hittade denna gången pinnen. Tog upp pinnen och släppte direkt när jag berömde henne. Lite strul på slutet alltså, men annars ok.
Medan vi väntade tog vi lite lydnad. Fritt följ igen. Klickade för att hon höll huvudet uppe och då hölls platsen också bättre. Belönade bara med korv. Tog också svängar så att jag sprang. Det gick överraskande bra med korv för hon gick inte så på övervarv. Bestämde mig för att göra helomvändningarna till höger istället för vänster. Vi kommer annars alltid att krocka och dessutom blev de inte alls vida. Vi tog också inkallningens stop. Snygga eftersom hon var så lugn. Dessutom några apporteringar så att hon måste hålla klabben länge. Det gick fint ute, hon blev inte alls så frustrerad som hon blir här inne.
Sistochslutligen en bra dag.
18.10.2009
Lite av allt
Jag hade flunssa hela förra veckan och hundarna hade det tråkigt. Därför måste vi ta ut allt under veckoslutet. På lördagen var vi hos Jessica och tränade lydnad. Vi gick igenom hela programmet i öppna klassen och man kan definitivt konstatera att vi inte är mogna att starta ännu i höst. Men Yra var GLAD! Mycket GLAD! Jag var förberedd på att hon skulle gå på övervarv efter en lugn vecka men jag hoppades ju att hon skulle koncentrera sig lite bättre.
Plats gick i alla fall under omständigheterna väl. Hon var inte på väg bort fastän hon reagerade på allt runtomkring.
Följandet var ju så hoppsigt som det bara kan vara. Speciellt när farten ökar då klarar hon inte av att hålla sig i skinnet. Men som sagt; hon var glad!
Inkallningen var snabb och helt utan ett stop. Men Yra var glad!
Apporten var snabb också den, men Yra väntade inte på kommando och hon släpper pinnen för fort. Mera träning alltså, men Yra var glad.
Ligg och stå från följet var fin fina. Jippii, då var vi båda glada!
Rutan gick bra på nära håll, men när avståndet blev längre vågade hon sig inte ända fram. Orsaken är nog att våra egna gräsmattor är lite mindre än Jessicas så vi har inte övat med så där långt avstånd. Får bara komma ihåg att inte låta Yra vända tillbaka till mig när hon blir osäker.
På vägen hem gick vi en runda i skogen och jag passade på att göra ett spår åt Yra. Det blev knappt 50 meter och jag lämnade en pinne i slutet. Det fick vila en halv timme. Det var en massa hössel i början innan Yra fattade att sätta ner näsan. Sen när hon väl gjorde det hittade hon ju spåret direkt. Hon jobbade faktiskt otroligt bra. Snabbt och säkert och garanterat rakt på spåret hela tiden. Pinnen på slutet var hon måttligt intresserad av men plockade upp den i alla fall. Hon hade helst velat fortsätta spåra. Bra början tyckte jag själv.
Idag åkte vi hela vägen till Tammerfors och tillbaka för två HYL. Ve och förbannelse! Jag Hade inte tänkt att Yra skulle bry sig om att tävlingarna hölls i en manege. Men hon flippade helt när hon kom in. Gick ner i vallnings-ställning och svävade omkring som ett skitso helt i sin egen värld. Som tur var fick hon syn på hindren och återvände till jorden.
Första banan började med att jag förde henne tillbaka till starten tre gånger innan hon gick med på att vänta. Fjärde hindret var muren och den ångade hon förbi uppå bommen och blev alltså diskad. Vi fortsatte banan till slut snabbt och hysteriskt. Yra vägrade framför varje hinder i princip. Slutet var hopp, rak tunnel, hopp, hopp. Jag var ungefär vid halva tunneln när Yra kom i mål och rev sista ribban eftersom hon vände tillbaka mot mig så snävt. Du milde, ingen bra prestation alltså.
Inför andra banan kändes Yra lite mera fokuserad. Jag lämnade henne sittande, fromm som ett lamm, i starten. Yes, tänkte jag, det lönade sig att slåss med henne om starten på den första banan. Jag kom ungefär till första hindret då jag ur ögonvrån såg ett skitigt streck dra förbi. Det var Yra. Hopp, hopp, hopp, bommen gjorde hon i express fart (vilket var precis så som banan gick), men sen tog självförtroendet slut och hon fick en vägran för ringen. Vi fortsatte banan utan att nu i onödan använda bromsarna. Vi fick två vägror till vilket betydde att vi blev diskade. En av dem borde ha varit en femma tycker jag. Dessutom fick vi en femma nån annanstans, fällde kanske en ribba. Men det spelar nog ingen roll för det var ingen strålande uppvisning.
Den lilla grisen! Stryk borde hon få som tjuvar. Vi har en hel del kvar innan vi blir bra, men Yra var glad.
Plats gick i alla fall under omständigheterna väl. Hon var inte på väg bort fastän hon reagerade på allt runtomkring.
Följandet var ju så hoppsigt som det bara kan vara. Speciellt när farten ökar då klarar hon inte av att hålla sig i skinnet. Men som sagt; hon var glad!
Inkallningen var snabb och helt utan ett stop. Men Yra var glad!
Apporten var snabb också den, men Yra väntade inte på kommando och hon släpper pinnen för fort. Mera träning alltså, men Yra var glad.
Ligg och stå från följet var fin fina. Jippii, då var vi båda glada!
Rutan gick bra på nära håll, men när avståndet blev längre vågade hon sig inte ända fram. Orsaken är nog att våra egna gräsmattor är lite mindre än Jessicas så vi har inte övat med så där långt avstånd. Får bara komma ihåg att inte låta Yra vända tillbaka till mig när hon blir osäker.
På vägen hem gick vi en runda i skogen och jag passade på att göra ett spår åt Yra. Det blev knappt 50 meter och jag lämnade en pinne i slutet. Det fick vila en halv timme. Det var en massa hössel i början innan Yra fattade att sätta ner näsan. Sen när hon väl gjorde det hittade hon ju spåret direkt. Hon jobbade faktiskt otroligt bra. Snabbt och säkert och garanterat rakt på spåret hela tiden. Pinnen på slutet var hon måttligt intresserad av men plockade upp den i alla fall. Hon hade helst velat fortsätta spåra. Bra början tyckte jag själv.
Idag åkte vi hela vägen till Tammerfors och tillbaka för två HYL. Ve och förbannelse! Jag Hade inte tänkt att Yra skulle bry sig om att tävlingarna hölls i en manege. Men hon flippade helt när hon kom in. Gick ner i vallnings-ställning och svävade omkring som ett skitso helt i sin egen värld. Som tur var fick hon syn på hindren och återvände till jorden.
Första banan började med att jag förde henne tillbaka till starten tre gånger innan hon gick med på att vänta. Fjärde hindret var muren och den ångade hon förbi uppå bommen och blev alltså diskad. Vi fortsatte banan till slut snabbt och hysteriskt. Yra vägrade framför varje hinder i princip. Slutet var hopp, rak tunnel, hopp, hopp. Jag var ungefär vid halva tunneln när Yra kom i mål och rev sista ribban eftersom hon vände tillbaka mot mig så snävt. Du milde, ingen bra prestation alltså.
Inför andra banan kändes Yra lite mera fokuserad. Jag lämnade henne sittande, fromm som ett lamm, i starten. Yes, tänkte jag, det lönade sig att slåss med henne om starten på den första banan. Jag kom ungefär till första hindret då jag ur ögonvrån såg ett skitigt streck dra förbi. Det var Yra. Hopp, hopp, hopp, bommen gjorde hon i express fart (vilket var precis så som banan gick), men sen tog självförtroendet slut och hon fick en vägran för ringen. Vi fortsatte banan utan att nu i onödan använda bromsarna. Vi fick två vägror till vilket betydde att vi blev diskade. En av dem borde ha varit en femma tycker jag. Dessutom fick vi en femma nån annanstans, fällde kanske en ribba. Men det spelar nog ingen roll för det var ingen strålande uppvisning.
Den lilla grisen! Stryk borde hon få som tjuvar. Vi har en hel del kvar innan vi blir bra, men Yra var glad.
5.10.2009
Trix
Idag har vi tränat trix. Jag stannade hemma eftersom Nova har mått så dåligt. Under dagens lopp har hon blivit mycket bättre, men anfallen har satt sina spår. Nu på kvällen orkade hon ett helt varv runt parken, men sen inte mera uppför trappan. Baktassarna håller inte utan hon stiger i kors och snubblar. Här inne går det bra så hon blir nog bättre hela tiden. Hon har så mycket fight i sig den hunden så det är helt otroligt. Lilla Noopen, bara hon inte skulle behöva kämpa så mycket.
Nova tränade förstås också tricks. Hon fick pyttesmå köttbitar (för att inte irritera magen) för att ge pussar och bita mig i fingret och annat enkelt. Det var skönt att se att hon nog e helt med i alla fall.
Nala tränade target. Det tycker hon är skitkul. Jag hade plattan i vardagsrummet och så skickade jag henne från tamburen och sovrummet. Hon tog kortaste vägen över möblerna, självklart! Dessutom gjorde vi slalom och gick på baktassarna. Hon kan gå hur långt som helst på bara två ben. Sen lekte vi bara en lång stund det gjorde henne så gott att få pynja med mig på tumis. Hon e så himla söt när hon leker, precis som en liten valp.
Yra tränade AVO-hoppet och OMG, det lyckades! Hon hoppade och satte sig! Jag höll redan på att ge upp. Yra tränade också pudel-trix dvs. att stå på bakbenen och ge pussar. Man skall ha goda nerver för att träna pussar med Yra. Hon ger en kanske en snäll liten puss eller också smäller hon tassen rakt i nyllet på en. Man hinner inte väja det går så snabbt. Hon har grymt svårt med självbehärskningen det är därför hon måste träna sånt här.
All den här hjärngymnastiken har tröttat ut gänget så nu ska jag se på tv.
Nova tränade förstås också tricks. Hon fick pyttesmå köttbitar (för att inte irritera magen) för att ge pussar och bita mig i fingret och annat enkelt. Det var skönt att se att hon nog e helt med i alla fall.
Nala tränade target. Det tycker hon är skitkul. Jag hade plattan i vardagsrummet och så skickade jag henne från tamburen och sovrummet. Hon tog kortaste vägen över möblerna, självklart! Dessutom gjorde vi slalom och gick på baktassarna. Hon kan gå hur långt som helst på bara två ben. Sen lekte vi bara en lång stund det gjorde henne så gott att få pynja med mig på tumis. Hon e så himla söt när hon leker, precis som en liten valp.
Yra tränade AVO-hoppet och OMG, det lyckades! Hon hoppade och satte sig! Jag höll redan på att ge upp. Yra tränade också pudel-trix dvs. att stå på bakbenen och ge pussar. Man skall ha goda nerver för att träna pussar med Yra. Hon ger en kanske en snäll liten puss eller också smäller hon tassen rakt i nyllet på en. Man hinner inte väja det går så snabbt. Hon har grymt svårt med självbehärskningen det är därför hon måste träna sånt här.
All den här hjärngymnastiken har tröttat ut gänget så nu ska jag se på tv.
4.10.2009
Hösten är här
Hösten är här på allvar. Det stormar och regnar och det är mörkt, suck! Yra och jag har tränat en hel del - med varierande framgång. Det här veckoslutet har vi tävlat - utan framgång.
Yra gillar kokt skinka märkte jag av en händelse. Tack vare skinkan har lydnadsträningen varit riktigt lyckad den senaste veckan. AVO rörelserna börjar vara klara, förutom hoppet. Hon fattar inte att hon skall sätta sig. Det faller henne inte ens in att det skulle kunna vara det jag är ute efter. Vi får bara försöka och försöka. För eller senare kommer väl den där aha-upplevelsen.
Vi startade fem gånger i agility detta veckoslut. Resultat:
15
HYL
HYL
HYL
HYL
Inte så bra alltså. På alla banorna hade vi våra brillianta stunder och någon total katastrof. Det goda var att Yras självförtroende höll bra. Det allra sämsta var att hon tjuvade, på den sista banan så fult så vi gick ut direkt. Måste kanske tävla lite igen med Nala (bara hennes knä håller) så kanske jag uppskattar Yras övermåttliga iver lite mera igen.
Yra gillar kokt skinka märkte jag av en händelse. Tack vare skinkan har lydnadsträningen varit riktigt lyckad den senaste veckan. AVO rörelserna börjar vara klara, förutom hoppet. Hon fattar inte att hon skall sätta sig. Det faller henne inte ens in att det skulle kunna vara det jag är ute efter. Vi får bara försöka och försöka. För eller senare kommer väl den där aha-upplevelsen.
Vi startade fem gånger i agility detta veckoslut. Resultat:
15
HYL
HYL
HYL
HYL
Inte så bra alltså. På alla banorna hade vi våra brillianta stunder och någon total katastrof. Det goda var att Yras självförtroende höll bra. Det allra sämsta var att hon tjuvade, på den sista banan så fult så vi gick ut direkt. Måste kanske tävla lite igen med Nala (bara hennes knä håller) så kanske jag uppskattar Yras övermåttliga iver lite mera igen.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)