På det viset

Gränsen för hur många banor vi kan diskas på begränsas endast av arrangörerna. 4/4 för oss igår. Första: gick av för Yra tjuvade. Andra: tjuvade inte men lämnade hjärnan på start linjen, rev de tre första hindren och sen fel ända av tunneln, wau! Tredje: kom inte åt att tjuva trots upprepade försök, var sen så frustrerad att hon rev de flesta ribborna och drog till sist i väg till fel ända av tunneln (vi hade blivit diskade på två andra ställen också). Fjärde: kom igen inte åt att tjuva. Hade hysterisk fart, men stannade och väntade på kontakten (det räddade nästan hela dagen) sen var jag så överraskad så jag klåpade de tre följande hindren=Hyl. Efter det ren bana! Det var liksom ganska kämpigt måste jag säga. Vi imponerade inte på någon och Yra var uppe i så höga varv att det var skrämmande. Trots nästan nio timmar i -14 grader klarade vi oss rätt väl. Nala bäst, Yra relativt bra och matte bra ända tills vi kom hem.
På lördag tävlade jag med Ringo. Det var aningen mindre hysteriskt. Första banan blev vi diskade på för jag läste hunden fel och gjorde ett bakombyte istället för blindbyte, vilket alltså inte funkade. Andra banan kom jag ju inte ihåg att där Yra tar två steg tar Ringo fem och därför drog jag honom förbi ett hinder. Sista banan var en nolla med lite övertid. Nu hade jag äntligen fått tag på hur jag skulle göra och Ringo skötte kontakterna som ett proffs. Jag är alltså inte helt hopplös jag heller.

Stackars Nassa

Voi voi, Nala var idag hos veterinären och orsaken till hennes hälta visade sig vara ""hauisjänteen venähdys". Ingen aning om vad det kan vara på svenska. Typisk skada ifall hunden halkar. Vårt nya laminatgolv har alltså krävt sitt första offer. I bästa fall räcker det med en veckas vila, men i värsta fall blir skadan kronisk och nu är det ju mitt lilla olycksdjur det gäller. Hur jag skall kunna hålla Nala lugn och Yra uttröttad i en vecka är ett ännu olöst mysterium. Speciellt som det ser ut som om jobbet igen skulle kräva rätt mycket resten av veckan.

Plåster på såren

Dagens träningar var balsam för min sårade agilitysjäl. Vitsi vi var bra. Jag kom igen ihåg att jag har en BC och tog risker som alla lönade sig. Det var såååå siisti! Under över alla under vi hade 2 on 2 off kontakter idag på riktigt! Öste knackis i Yra som bara den för att hon sku förstå att det lönar sig att stanna OCH vänta. Sen gjorde vi helt lysande kontakter på gungan fast jag "leijeröi" bommen och ett hopp. Vi hade kommit igenom hela banan om jag inte tagit om bommen. Nog för att hon tog kontakten, men inte perfekt och idag hade jag bestämt mig för att inte tåla nån bullshit. I starten försökte hon på alla grisfasoner hon bara kunde hitta på. T.o.m. att sticka och hoppa innan jag ens hunnit lämna henne. Yra prövar tydligen om jag faktiskt menar allvar och det gjorde jag. Men inte ens startproblem kunde förstöra det att vi igen var bra. Vågar mig nog trots allt på att föra Ringo på lördagen. Sen tränar vi kanske starter hela söndagen med Yra om det behövs.

Obegåvade tränar

Lahjattomat treenaa sägs det ju och det stämmer för vår del. Man kan tom. var så obegåvad att man inte lär sig av det man gör på träningen. Nedan länken till tisdagens träningsvideor.

http://austerit.1g.fi/kuvat/videoita/Yran+treenit+16.11.2010/

Om dagens tävling kan man säga så mycket att Yra inte hölls i starten och matte inte skötte handlingen. Resultatet blev därefter. Här sätter vi punkt för klagandet.

Det var en helt kul resa till Åbo i alla fall. Fick använda långa ljusen i bilen. Spännande! Har inte gjort det sen de glada årena med Kurttu. Focusen har inte färdats på mörka vägar utanför ring III i någon större utsträckning tydligen.

Nala har haltat från och till sen i går kväll, då det var riktigt illa. Hon ville inte sätta tyngden alls på höger framtass. Har inte märkt att hon skulle ha stött sig och jag hittar inget synligt fel. Idag har hon sprungit och hoppat in och ut ur bilen helt frivilligt (utan lov) och utan problem, men sen emellanåt haltat kraftigt. Tycker inte att det är tassen som verkar sjuk utan mera axeln eller armbågen. Jag skulle gissa att hon halkat och förstäckt frambenet för golvet är så halt, men varför går hon då och håller benet uppe? Skulle tro att det är det värsta för en sjuk muskel. Vi skall till veterinären i alla fall på onsdag så då får vi se ifall vila inte har hjälpt.

Yras träning

Yra tränade igår i Kivistö och Mari var där och filmade. Jag skrev visst att jag fanittaa Aijas lugna behärskade stil. Yra gör det inte. Fullt ös-meningslös var mottot, speciellt i början. Inte en tanke på ribbor, kontakter odyl. körde bara för fullt. Som tur fick jag lite ordning på det hela. Det är lärorikt att se sig själv, men det är också fruktansvärt pinsamt. I suck! Tror att jag springer jättefort då jag tar i allt vad jag orkar, men på videon tassar jag nu fram lite smånätt. Jag har tydligen inga lårmuskler. Och jag ska sen tävla i helgen. Tack i alla fall Mari! Skall sätta en link till videorna bara jag kommer över mig själv.

Skogsträning

Efter en rätt stressig arbetsvecka då tom. agilityträningarna måste lämnas emellan (när har det nånsin hänt?). Fanns alla skäl att ta igen. Så varning för långrandig träningsbeskrivning.

På lördag morgon åkte vi iväg på spårningsövning. Den här gången gjorde vi spår åt varandra. Medan de åldrades gjorde vi esineruutu. Yra jobbade helt bra då hon såg att förmålen blev förda, men annars tog modet slut på hälften. Det går en magisk gräns vid ungefär tio meter, längre än det kan man inte gå ifall man inte säkert vet att et finns en orsak. Med tanke på att det är en tid sedan vi gjort det här på riktigt så är jag nöjd att det gick bra med lite hjälp.
Sen spårade vi. Jag är förvånad att det var så liten skillnad för Yra att någon annan hade gått spåret. Hon kollade i och för sig "takajälki" vilket hon annars sällan gör men annars höll hon samma intensitet som normalt. De två första pinnarna blåste hon förbi, men de sista fyra lyfte hon säkert. Slutet av spåret gick över ett område med många fallna småträd, så hon fick verkligen hoppa över och jobba för att inte tappa spåret. Jag blev också tvungen att spänna linan lite för att den inte skulle trassla och det brukar hon inte tycka om, men koncentrationen höll ändå. När sen den andra hunden gjorde sitt spår missade den också sina första pinnar som var uppe på samma bergshöjd som våra. Antagligen hade en annan hundägare traskat över och råddat våra spår just där. Riktigt bra träning var det faktiskt och vi fick mycket gjort. Inte gjorde det något att det regnade hela tiden. Nassa fick springa lite i skogen sen också. Vi börjar ha rutin på våt skogsterräng.

Idag var det tottis. Det var svinkallt vill jag bara påpeka så till att börja med. Vi gjorde plats ligg i grupp. Första delen gick bra då jag stod med ryggen åt och en person gick runt hundarna. Den andra delen gjorde jag så att jag gick och gömde mig och då blev Yra orolig och satte sig upp, aja baja. Steg fram och kommenderade ner henne och gömde mig pånytt och sen hölls hon och var mycket lugnare. Vi har igen inte tränat platsligg i gömman så det var nog bara det och det faktum att blåsten var så kall att hon nästan hackade tänder. Sen gjorde vi persongruppen och följet var riktigt fint, bravo. Efter det skulle vi göra sitt från marsch och av nån anledning började Yra gå väldigt het. Fick sitt ändå att lyckas och skulle ta ligg men då började nog "mopon keuli" ordentligt. Ingen aning varför hon gick upp i sådana varv av ett helt vanligt moment så jag fick ta till p-ordet för att få henne att skärpa sig. Ligg var sen också helt bra efter det. Sist tog vi eteenmeno med bollen på kanske 12 meters avstånd. Helt perfekt! Använde rösten rätt ordentligt med tanke på Yras rätt höga "viretila" och det var men grym fart hon lade sig. Jag är nöjd med att hon tycks börja kunna fungera också när hon är uppe i höga varv.
Efter träningen åkte vi till skogen och fick sällskap av Mari, Ringo, Dessi samt Aija och nyblivna AVA Saimi! Hurra och jättegrattis! De är SÅ värda det. Vi fanittaa nu deras lugna och säkra stil.

Grattis Yra 3 år!

Lilla blå fyller 3 år idag! Hon har firat i goda vänners sällskap i en mörk och våt skog. Helt perfekt enligt Yra.
Tre år har gått otroligt snabbt samtidigt som jag inte riktigt kommer ihåg hur hon var som valp. Go' e hon i alla fall.

Hundägare

När höstvädret verkligen visar sig från sin värsta sida; det blåser, det regnar småspik vågrätt och det dessutom är mörkt redan kl 17, går man som hundägare ändå ut i skogen (utrustad med ficklampa, stövlar och regnkläder) i drygt en timme och tycker att det är riktigt trevligt.
Tack för sällskapet!