Varför?

Varför får vi aldrig vinna? Vi gjorde en perfekt bana. Yra fungerade som om hon läste mina tankar och vi var mer än tre sekunder snabbare än någon annan, men sen visade sig att första ribban hade fallit långt efter att vi lämnat starten bakom oss och resultatet ändrades i efterhand till en femma. Det känns rätt bittert faktiskt fast jag försöker hålla kvar minnet av hur häftigt det är när allt bara flyter på perfekt. Lilla blå är bäst i världen.
Vi har tränat kontakter och inte haft några som helst problem med uppgångarna. Nedgångarna ger mig gråa hår. Jag skulle hemskt gärna gå tillbaka till running-kontakter, men det finns ju både för och nackdelar. Dels blir handlingen efter ibland nästan omöjlig om hon inte väntar, men vi har ofta svårt att klara oss tidsmässigt så har vi ändå nån chans om hon väntar? Impulsen att följa med min rörelse är så stark hos Yra så hur hårda metoder kommer jag att måsta ta till för att få henne att låta bli och vill jag "knäcka" henne på det viset. Om vi går tillbaks till running måste de tränas in ordentligt så att hon säkert vet vad som krävs och att hon tar kontakten även om jag tar avstånd. Suck!
Dagens träning gjorde igen sitt för att man skall få dålig fiilis. Som tur är är Yra världens mest positiva hund och så länge hon njuter är väl allt bra. Hemma tränade vi baktasslyft, hon har koll på sin kropp den hunden.
Dimma har tränat hon också. Efter alla leksaker jag köpt och testat visade det sig att en gammal strumpa med torrfoder i är det som får igång Dimma. Hon har varit riktigt duktig. Fortfarande har hon svårt att springa rakt fram om jag springer brevid, får jag försprång går det bättre och helst springer hon själv iväg till leksaken. Vi har också gjort vår första slalomträning med "kujakepit". Hemma tränar vi kontaktfält och idag lyckades vi få med lite mera rörelse och Dimdim var duktig. Denna hunden skall ha 2on2off kontakter!
På lördagen träffade Dimma sin pappa och jag kan bara konstatera att; sådan far, sådan dotter! De är väldigt lika till sättet.
Nala verkar vara bättre i ryggen, men hon är på fruktansvärt dåligt humör för det mesta. Hemma leker hon nog med Dimma, men vill inte träna med mig och utomhus skall man akta sig för henne.