Vi har tränat. Nala har tränat tricks så att hon inte skall känna sig förbisedd. Nu har hon lärt sig att snurra runt med framfötterna på en burk och bakfötterna i marken. Dessutom kan hon visa var mitt lillfinger och min tumme är. Mycket användbar kunskap. Helst vill hon dock visa var hennes egen svans är. För det är ju det stora mysteriet i Nalas liv; att svansen alltid är där bak hur man än vänder sig. Hon har dessutom visat vad som avlägset kan tolkas som vänlighet mot Dimma.
Yra har tränat mest agility. Sammanfattningsvis kan man säga att vi börjar komma upp till en nivå där allt är möjligt bara min handlig håller. Hon "irtor" fint, är estehakuinen och ibland kan jag tom. göra blindbyten utan att ribban faller. Bara jag är i tid alltså.
Dipadapa har tränat hon med. Hon är lite kinkig med vilka leksaker hon gillar, men en mjukis utan fyllning är favo. Hon kan både sitt och deck-kommandona nu på riktigt. Så bra man nu kan kunna om man är nio veckor gammal. Har en aning om vad touch kommandot betyder. Idag då hon var så ivrig med sin nya leksak tränade vi eteen och visst irto hon ju till leksaken. Sen tränade vi att gå runt en kon. Det gick bra det med. Hon har också börjat förstå att hon måste sitta för att få mat och att man inte får hänga i Yras öron när vi är ute och går. Det senare bryr hon sig inte alltid om och ordet nej struntar hon totalt i. Hon är dessutom så långt ifrån rumsren som en hund bara kan vara. Men det går framåt i alla fall. Det roliga med att träna med Dimma är att fem minuter räcker för att hon skall måsta ta igen sig i en timme så då får man lite lugn och ro.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti