Hade liksom bestämt att vi skulle satsa på färre grenar med Yra och det vi skulle minska på var lydnaden, men sen ordnades det en kurs och sen anmälde jag oss och sen måste vi ju liksom gå. Det jag speciellt hade anmält att jag ville träna var följet och Yras allmänna överivrighet. Fröken var ju i sitt esse. Energi för sju och framtassarna hölls inte alls i marken. Jag förberedde mig för förödmjukelsen, men jag blev inte alls mobbad. Det konstaterades att Yras grundpostion är jättebra så länge jag står stilla, men hon fattar inte att hon skall hålla den också när jag går. Som råd fick vi att varje gång hon "keulii" stannar jag och rör inte mig igen innan hon rättat sin position. Inga kommandon eller korrigeringar, väntar bara att hon bjuder det rätta. Funkade helt sjukt bra där i allafall. Fick också rådet att använda godis istället för leksak som belöning. Leksaken gör att hon går på övervarv ifall hon inte hinner/får leka av sig med den, vilket ju i Yras fall tar en timme minst.
Sen tränade vi ruta och att Yra skall hitta mittposition utan target. Efter lite vims i början började hon bjuda riktigt bra. Hon pallade faktiskt med att då hon kom fel så sa jag inget utan väntade att hon skulle korrigera sig själv. Tricket var att få belöningen till henne i rutan innan hon hann ändra ställning igen.
Vad lärde vi oss alltså idag? Jo, Yra ska tänka själv, hon klarar det faktiskt utan att stressa. Tvärtom blir hon mycket motiverad av problemlösning. För hon är en smart hund och hon bjuder på en massa hela tiden. Typ medan jag fick feed-back av skolarna så jumppade hon på med allt möjligt. Vissa i publiken trodde nog att hon bara var valp ännu fast hon ju borde vara i mogen ålder.
Med dagens träning i tankarna är vi rätt långt ifrån tävligsklara, ljusår ifrån faktiskt. Å andra sidan kom jag igen på vilka Yras starka sidor är. Hon är roligt min lilla blå.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti