För en gångs skull blev vi inte diskade

Vi var igen i Hyvinge. Två agility banor och en hopp stod som vanligt på programmet. Banorna var svårt och jag var inte den enda som tyckte det. Det var i alla fall roliga banor där man inte kom i mål ifall inte allting klaffade. Resultatlistorna talar sitt tydliga språk.
Första banan började bra men sen var det hopp, ring och Aet i raklinje. Aet skulle man alltså inte till utan man skulle in i en tunnel på sidan om. Strax innan det var Yras tur krockade en hund med ringen riktigt ordentligt. Därför lät jag Yra hoppa ringen innan jag började vråla och då var det ju för sent hon hann röra vid Aet. Resten av banan var jag nöjd med trots att Yra vägrade när jag försökte göra ett bakombyte vid längdhoppet som var vänt mot väggen. Det var inte överraskande men jag ville försöka eftersom vi ändå redan var diskade.
Andra banan fin början, men sen gick det som senast. När jag tog emot henne bakom ett hopp och sen skulle vända tillbaks försvann hon bakom ryggen på mig. därför blev det en vägran och sen diskades vi lite senare när jag käskyttä för hårt och hon gjorde ett hopp åt fel håll.
Sista banan var hopp och den allmänna stämningen var att alla ville hem för den banan var "omöjlig". Det hjälpte inte annat än att köra för fullt. Vi kom igenom banan! Två ribbor och muren föll av för hög fart. Yra hinner ju inte hoppa ordentligt utan laddar bara på i dödsförakt känns det som och en vägran fick vi då jag var för sen och vi tänkte krocka. Men vi kom igenom banan med 20 fel och jag kan med gott samvete säga att mer kunde jag inte ha gett.
Alla banor var sådana där man fick köra för allt vad tygen höll och i Yras fall är det ju rätt hiskeligt fort. På ren svenska kan man säga att hon "irto" och var "estehakuinen". Kontakterna var helt lysande förutom en bom där hon stanna lite för sent. Slalomingångarna var det ingen tvekan om och trots att det krävde brösttoner hölls hon i starterna. Vi hade rätt kul med lilla blå.