Ännu mera allt möjligt

"I´m so excited, and I just can´t hide it, I´m about to loose control and I think I like it..." De va Yras åsikt om vallning de. Nu har hon då "sytty" dvs. hiffa vad idén med får är. Men när Yra väl kommer igång är det ju ett större projekt att få henne att lägga av eller ens lyssna, ens lite. Eller hålla käften när andra vallar. Matte hade ett ganska stort horn i pannan när dagen var över, men är ändå glad att hennes vallhund faktiskt är intresserad av får och att hon inte går av för hackor. Nej minsann, det krävdes två personer med stavar för att få stopp på henne i ett skede och på sista varvet en medelstor raivare från matte (framsteg alltså).


För att inte livet skall bli tråkigt tävlade vi idag. Yra gick rätt het innan hoppbanan, men hölls mer än väl i starten. Jobbade fint men hindren 5-10 var matte lite sen, ganska sen, sen, mycket sen, jätte sen och till sist helt för sen och Yra hoppade längdhindret snett. Slutet gick bra men sista ribban kom ner för jag var igen så långt efter. Ställvis riktigt bra och bakombytet funkade.
På agilitybanan var problemet att Yra väntar så bra i starten (trodde väl aldrig att det skulle va ett problem). Jag gick till andra hindret och drog i väg till Aet för att hinna valsa så Yra hade sån drive på andra hindret att hon rev. Sen gick det jättebra, gjorde ett blindbyte, duktiga jag! Men sen var farten på bommen alldeles för hög och Yra ramlade ner riktigt fult. Slutet snyggt, helt supersnyggt bakombyte fast jag säger det själv, men resultatet HYL eftersom jag tog om bommen.
Tidvis gick det riktigt bra, men helheten klaffade inte i dag heller. Det känns otroligt att Aija sa att när man ser Yra nu på banan så skulle man aldrig kunna tro att hon har haft några som helst problem med starterna. Då är det bara två månader sen som varje tävling slutade med "itku-potkuraivare" för att Yra tjuvade. Duktiga vi som fixade det.