Det var agility på tisdag. Banan verkade svårt och det var den också, men överraskande kul att göra. Några andra överraskningar var tex. att Yra "irto" så bra att hon gick runt många hinder istället för att bara hoppa rakt. Matte hann bättre till flera ställen än vad hon räknat med, oho! Och att Yra gjorde slalomingången utan problem. Tidvis lyckades matte få förningen att glida på utan ryck och pauser och utan att stanna upp och försäkra att Yra faktiskt gör det hon ska. Problemet är bara att ribborna ryker så det yr om det. Så nu är dilemmat; skall jag strunta i att hon fäller ribbor och hoppas att de börjar hållas bara hon vänjer sig vid att jag kör på eller gör det bara att hon tror att det är ok att fälla om man har bråttom? Det är frågan det.
Det var däremot klart från tidigare att Yra inte väntar tillräkligt på kontakterna. Jag skulle inte vilja börja nipotta om dom nu när dom annars är säkra och snabba, men vissa banor är bara sådana att man inte hinner om hon inte säkert står där och väntar. Även detta är alltså en fråga som måste funderas på. För alltid kan man inte göra som igår då jag använde ett kraftord (som börjar på P) med sådant eftertryck att jag nästan skrämde slag på tränaren.
Idag tränade vi lydnad i trädgården med otroligt dåligt resultat. Noll rätt på vittringen. Det gick bara inte och tillsist hade hon hunnit smaka på alla pinnar så att det inte längre var nån idé att fortsätta. Fot var också segt. Platsen höll hon helt ok, men idag brydde hon sig inte om att väja då jag svängde, suck! Till sist stred vi om att hon inte ville korrigera grundpositionen. Hoppas verkligen att det beror på att hon kommer att börja löpa snart för så här taskig attityd brukar Yra aldrig ha.
För att pigga upp oss gjorde vi tricks då vi kom hem. Först lärde jag dem båda att röra med nosen i en kula som jag riggade i ändan på en pinne. Med hjälp av detta lärde sig båda ganska bra att göra pupu-tricket dvs. sitta och lyfta frambenen. Nala gjorde självklart först; flat-var e svansen-hur ser man ut när man är arg-och sen pupu. Hon är helt galet söt. Yra hann också lära sig att stå på bakbenen framför mig med ryggen åt mig. Tur att någonting i allafall lyckades i dag.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti