Vi har råkat träffa flera katter den senaste veckan och Yra har älskat alla. Trots det kommer vårt hushåll att förbli en kattfri zon även i fortsättningen.
Lydnad har vi tränat bara för att få vittringen att fungera. Inga resultat hittills.
På tisdag tränade vi agility. 30 hinder! Banan var inte alls så illa som den verkade. Trots långa mellanrum, svåra vinklar till hoppen och man skulle hoppa muren flera gånger och turvis var följande hinder bommen eller tunneln under den. Vi klarade oss bra. Ett svårt moment var att få Yra att irto till längdhoppet, vilket inte lyckades. Som tur kunde vi byta taktik och göra ett framför byte efter längdhoppet istället. Långsammare alternativ helt säkert, men gick att genomföra. Fart var det annars ingen brist på. Det är länge sedan det kokat i Yrppans lilla huvud så där häftigt. Fick vara riktigt sträng med kontakterna och hennes sinnestämning var sådan att ett andetag vid fel tillfälle fick henne att spåra ur. Jag lyckades hålla ihop paketet rätt bra i allafall och trots "räkä poskella"-fart och riktigt snäva vinklar hölls ribborna där dom skulle. Missade inte på bom-tunnel-valen en enda gång. För första gången hade jag en känsla av att jag hade kontroll fastän Yra skippade all tankeverksamhet och bara öste på.
Idag övade vi handlingsteknik runt buskarna i trädgården. Yra tycker att det är sjukt kul att ösa på för allt vad benen håller i ett par minuter, sen ligga och flåsa under vinbärsbuskarna i ett par minuter och sen fortsätta igen. Nala gjorde också samma sak, mycket långsammare, och utan att på något sätt anstränga sig. Några varv sprang hon runt dahlian och soluret och var mycket nöjd med sin prestation.
På hem vägen kom det en gubbe emot, stannade och sa; -Päivää! åt Nala. Sen diskuterade de vädret en stund och sen sa gubben; -Terve! och gick vidare. Yra och jag var tydligen luft och hur Nala och gubben kunde vara så bekanta är ett mysterium.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti