Vädret är ännu varmt men på jobbet är det full rulle. Träningen har också kört igång på allvar. På tisdag tränade vi igen i Kivistö. Verkade inte svårt i början, men av nån anledning fick jag inte in rytmen och det blev en massa strul. På slutet var det en rak tunneln från vilken man skulle fortsätta rakt fram till hoppet och sen vända helt om och in i påsen. Här fick Yra för sig att hon i stället för att svänga till vänster med mig skulle svänga höger. Det lär inte ha varit fel på min handling, men resten av tiden gick åt till att försöka få Yrppan att svänga vänster. Skräp också! hon hade gjort helt normala vänstersvängar annars på banan så det hela berodde nog på att hon tokade banan fel, men det var jätte konstigt faktiskt.
På torsdagen gjorde vi korta "test" från B-landslagets träningar. Den första var tre hopp på raken. Tanken var att testa om hunden var snabbast om man kallade in den, om man skickade iväg den eller om man sprang brevid. Inte helt oväntat var det första alternativet sämst. När Yra har bråttom efter mig är hopptekniken helt åt skogen, ribborna strittade och farten var inte heller ok. Att skicka henne gick bra, nu hade hon rätt teknik och hoppen såg snygga ut, ingen överlopps steg emellan heller.Snabbast gick det om jag sprang med henne och så skall det just vara. Följande test var fem hopp i bredd. Först skulle man göra dem somen serpentin farm och tillbaka. Det gick fint, men jag borde ha pressat henne mera och hade då kunnat få bättre tid. Sen skulle man göra samma hopp men med "välistäveto". Jag fick ångest på direkten. Min motorik räcker inte till för att göra snabba svängar och springa baklänges och framlänges om vart annat för att få Yra mellan hindren. Vi fick ingen tid här då klåphandlern inte har nån styrsel i benen. Det här borde jag alltså öva fick jag som feedback. Jepp jepp, men jag har ingen större tillit till att jag nånsin kommer att bli särskilt vigulant. Sedan var det tur för slalom. Hopp-slalom-hopp och här lärde jag mig nåt nytt. Första alternativet var att försöka få upp farten med att vara nära slalom och pressa på. Detta klarade Yra inte alls. Hon körde på med principen "silmät kii ja seinän läpi". Hon tycks inte förstå att bromsa in då hon har ett fast objekt framför sig konstaterade tränaren. Lilla Yris hur skulle hon nu det. Då jag gav henne mera utrymme gick det bra och till min stora förvåning kunde jag dra ifrån ganska mycket också utan att hon avbröt. Bra att veta, men med tanke på att hon avbrutit slalom ganska lätt på senaste tiden så vågar jag nog inte pröva på det i en tävlingssituation i första taget.
Fjärde testet var hopp-bommen-hopp. Det här gick fort. Tydligen helt landslagsklass fort. Sen var det ju det där med att Yra nog tog kontakten fint men hennes väntande där är ju lite si så där. Äsch, jag hoppades att han inte skulle ha märkt det. Nå, senast då vi gjorde samma sak på Aet var det ganska klart och tydligt. För här var det svineri och det ordentligt. Hon har aldrig hoppat över kontakten så rejält som hon gjorde nu. Faktiskt tog hon kontakten riktigt fin med stop och allt på tisdagen (det var typ den enda glädjepunkten då). När jag sen äntligen fick henne övetygad så var Aet 2 sek långsammare. Det här håsandet måste vi få kontroll på fick vi som träningsläxa. Autsch! The truth hurts! Hoppas det börjar göra tillräkligt ont för att jag på riktigt skall ta itu med saken och det med hårdhanskarna (mot mig själv då förståss inte mot Yra).
Om inte annat så var det en mycket lärorik träning. Och Yra tyckte det var jättekul med korta helheter och mycket belöning.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti