Semestern är slut och vi är tillbaka i de gamla rullorna igen. Det första vi gjorde var att tappa vittringsapporteringen IGEN! Har inte orkat träna lydnad sen dess. Fattar inte vad det är med den och jag har helt totalt slut på idéer för hur vi skall korrigera den.
Träningarna har också börjat, vilket är kul även om den första gången var en uppvisning av rejält svineri av Yra. Hon hade fått för sig att man får göra lite hur man vill. Ja, ja vänta bara.
Nu har vi då inlett hösten tävlingsäsong, med mycket blandade känslor. Mest förvirrande var första banan igår i Kyrkslätt. Början var jättebra, men sen lämnade hundskrället de sista salompinnarna ogjorda och fortsatte banan. Den lilla grisen! Det har hon inte gjort på evigheter. Nå vi fortsatte, efter Aet håll jag på att krocka med domaren och sen var det bara slutrakan och i mål. Väl i mål konstaterade ett par bekanta att det var dumt av domaren att ge ett fel åt Yra då hon definitivt tog kontakten fast domaren själv stod i vägen. Tyckte inte att det hade så stor betydelse då vi ändå blivit diskade för att inte ha slutfört slalom, men det hade tydligen domaren också missat. Vi skulle alltså ha fått disk., men kunde nästan ha gjort en nolla om inte vi fått ett fel som vi inte gjorde. Mycket förvirrande!
Följande bana var ok. Två ställen var jag osäker på hur jag skulle göra och det kostade oss två vägror, men jag är inte helt missnöjd.
I dag åkte vi till Träskända. Första banan inledde vi med en mycket utdragen diskussion om Yras väntande i starten. Yra fattade inte alls varför jag höll på och jamsade. Till slut tappade även domaren (helt förståeligt) tålamodet och vi var tvugna att ge oss iväg, med den påföljden att det blev ett massa tjafs och Yra lämnade slalom på hälften igen och vi gick av banan för att lugna ner oss. Andra banan var bättre, inte min snyggaste prestation, men vi kom igenom den med bara en fälld ribba. Jag sa Yra mitt under hoppet på ett ställe där jag under bangången påminnt mig själv om att just här skall jag låta henne hoppa ifred och sen gjorde jag det ändå inte, suck! Tiden var halvdålig. Tredje banan; fick ta till en nödlösning i början då en viss liten BC inte väntar, men det funkade bra även om det nog inte hade varit den snabbaste lösningen. Sen gjorde jag en felbedömning och orsakade en disk. på ett helt lätt bakombyte bara för att jag håsade. Slutet gjorde jag sen med lite risker som lönade sig. Yrttan jobbade duktigt! Speciellt slalom var riktigt bra. Jag borde egentligen ha slutat och belönat där eftersom vi ändå var diskade, men jag testade ännu en helt blind tunnelingång vilket inte funkade alls.
Det gick alltså inte så bra fast inte totalt uruselt heller. Vi har rätt mycket att jobba på om man säger så, men det för bli en annan dag eftersom lilla blås huvud är mycket, mycket trött just nu.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti