Efter en helg med Yra som sitter fast i mig som ett plåster kändes det som att måsungen Dimma flög runt hela Vuokkoset på måndag. Tydligen var det dock inte så illa som det kändes. Det visade sig att Dimma visst kan putki-puomi erottelu bara hon får göra det själv utan min input :).Eftersom hon inte har några som helst problem med att irto så hann jag till en pakkovalssi efter raksträckan (3 hinder). Och efter mycket hinkkande så lyckades jag tom. tajma bakombytet på samma raksträcka till slalom på ett snyggt sätt. Inte så illa då träningen utgick från en MM-bana. Riktigt världsmästare skulle vi ju nog inte ha blivit.
Det är både häftigt och hemskt att Yras och Dimmas starka sidor är varandras motsatser. Med Dimma måste jag vara ennakoiva om jag skall ha nån chans att svänga henne innan hon gjort tre extra hinder och det känns faktiskt häftigt när det lyckas.Yra däremot blir jättestresad om hon vet att efter nästa hinder skall hon svänga. Det som Yra alltid kunnat utan att jag lärt henne är att samla sig och svänga snävt. Dimma ser inga som helst skäl till att göra det när hon lika bra kan kasta sig över. Utmaningar så det räcker. Jag skulle just nu helst träna varje dag, vet inte varifrån den här motivationen plötsligt dök upp.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti