Vi gjorde det äntligen! Nämligen steg till andra klass i agility. Det var så nära hela veckoslutet. På den första banan på lördagen fällde vi den sista ribban. SKIT! Det var helt och hållet mitt fel jag stannade upp och tänkte att nu gjorde vi det, och då rev ju Yra. Annars var det den bästa banan under veckoslutet. Lördagens andra bana gick åt skogen för att jag försökte för mycket och gav inte Yra ro att göra det hon skulle.
På den första banan i dag var kurvorna raka. Inga konstiga krummelurer alls så det var mest en löptävling. Och Yra drog ju på hon och jag med. Visste att ända chansen är att kuta så mycket jag bara kan och hoppas att jag hinner med så att hon inte vägrar. Vi lyckades undvika vägringarna, fast det var nära, men till slalompinnarna hade hon för hög fart och drog förbi. Trots att vi tog om dem hade hon en riktigt bra tid. Sista banan för veckoslutet var en "hyppäre" dvs, inga kontakthinder. Inga konstigheter här heller det var bara att springa rakt igenom. Några svängar blev lite långa och det var riktigt nära en vägran till den sista tunneln, men vi gjorde det! Nolla och andra plats! -13,25 var tiden, och då förlorade rätt mycket på vissa ställen.
Det allra bästa var att vi faktiskt jobbade ihop Yra och jag, var på samma våglängd så att säga. Dessutom tjuvade hon inte! Hon försökte både idag och igår på första banan, men jag fick henne tillbaka. På dom andra banorna hölls hon. Kanske det äntligen börjar gå hem. Jag tror att en viktigt sak var att jag tog av kopplet i tid så hon drog inte in på banan utan var tvungen att gå brevid. Det visade att det var jag som bestämde. Det känns skönt att komma vidare dessutom är det alltid så mycket färre hundar i tvåorna så tävlingarna tar inte hela dagen.
Nova var hos veterinären på fredag och allt är bra. Hon väger bara 4,9 kilo, så det skall kollas om det kanske beror på sköldkörteln. Dom proven får nu i alla fall vänta för nu har hon onti magen igen. När ska hon lära sig att inte äta allt hon hittar.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti