Först och främst jag själv. Yra knyckte till i kopplet på lördag och sen dess har min nacke varit sjuk. Idag ordinerade läkaren en rejäl kur smärtstillande och vila. Tanken var väl att jag skulle tuppa av och därmed också slappna av och inte spänna axlarna hela tiden. Vet inte ännu om det funkade men jag är nu tillbaka i verkligheten igen.
Sen Yra. Gårdagens träning tog ner oss på jorden igen. Bara för att man lyckas göra en nolla är man inte bra för det. Yra hade en svår dag igår, vilket betyder att alla svåra grejer lyckas första gången men sen inte mera för då har hon insett att det är något lurt på gång. Sen får man fila och fila på det igen. Dessutom måste vi göra banan i två delar så att vi inte gjorde bommen med fart för kontakterna är obefintliga. Eftersom våra egna träningar börjar först om två veckor är det nog smartast att inte låta henne vänja sig vid att blåsa förbi hur som helst. En del positivt var det faktiskt också. Aets kontakt tar Yra så säkert att jag kunde (och hann mer än väl) göra ett blindbyte efter. Slalomingången var också super. Hon kan svänga hon min lilla hund! Hopp"hässäkkän" i början och slutet funkade också bra. Jag gjorde någonsorts niisto-valssi-jaakotus som Juha inte riktigt visste vad det var. Det var min egen "move", väl genomtänkt och inte alls en räddning för att jag inte hann annat:)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti