Idag var vi för första gången och tävlade med de stora flickorna och pojkarna. Tidigt på morgonen styrde vi kosan mot Riihimöki där vi i regel alltid blir diskade.
Första banan var resultatet 15/-12,35, inte så värst dåligt med tanke på hur nervös jag var. Alla fel var ribbor även om också bommens kontakt var tveksam. Tror att hon inte riktigt fattade att ribborna nu var 5 cm högre. Hon hade nämligen fällt också på uppvärmningshindren. Vi tränade lite till i pausen.
Andra banan var en hoppbana. Damen försökte tjuva så jag satte henne tillbaka i starten. Tjuvade engång till och jag förde henne tillbaka igen och hoppades att domaren inte skulle tappa nerverna. Nu lät jag henne vänta bara en liten stund sa ok och så tog vi kortaste vägen ut och belöning. Det känns onödigt att öva sånt här på tävlingar, men nån hejd får det väl vara.
Tredje banan; lite trixigare agility. Denna gång hölls fröken Y i starten. Harmar lite att jag lät henne komma sen lite halv hafsigt, men vågade inte ta risken att hon skulle tjuva i allafall. Denna bana gick riktigt bra. En femma på Aet pga. att jag gjorde ett bakombyte och kom efter så hon vände sig så pass mycket att hon kom ner snett och rörde kontaktfältet bara med baken. 5/-11,17.
Summan av kardemumman är alltså att vi gjorde resultat på två banor av tre vilket är bättre än medeltalet. På basen av de här banorna är tredje klass inte omöjlig för oss. Vi blev c. 2-3 sekunder efter toppen så vi har endel att jobba på; speciellt måste kontakterna och starterna bli säkrare. Sen när det funkar kan jag sätta mera press på Yra för fortare kan hon definitivt springa (det gör hon i allafall på träningarna). Ett tips jag fick var att göra blindbyten i stället för framförbyten. Det borde göra det lättare för Yra att hoppa och dessutom vara snabbare alternativ än mina knaggliga valsser. Låter troligt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti