Yra SERT-A nr 2!

Jihuu! Matte går och myser för sig själv. Det här resultatet kom som en stor överraskning. Trodde inte särskilt mycket på framgång när jag styrde kosan mot Lempäälä via Korso. Hade festat på jobbet till kl ett på natten och Yra hade festat med Hannu och tennisbollen i snödrivorna. När jag kom fram visade det sig att det inte alls var en uppvärmd hall så jag hade alldeles för lite på mig, underlaget var halt och dessutom var där ett himla liv.
Under bangången kändes bana ett ändå helt ok. Bara två svårare ställen. Mest var jag oroad för om jag skulle få igång mig själv. Banan gick också helt bra. Yra fällde en ribba igen då jag gjorde ett blindbyte och hon fick för bråttom, men det första svårare stället gick utan problem. Det andra schabblade jag sen bort för att jag inte förde henne ända till tunneln och hon tog bommen i stället. Eget fel helt enkelt. Annars var jag riktigt nöjd; starten, kontakterna och handlingen var i övrigt bra. Hyvä hylly, alltså.
Andra banan var mycket svårare. Asiga förningar förbi lockande hinder. Avokulma till slalom efter en raksträcka. Flera ställen där framförbyten var det enda alternativet och jag är super dålig på dem, min fart stannar helt. Rak tunnel mitt under bommen så man själv måste springa runt och ribborna på 65 cm. Bäddat för katastrof kändes det som, men hipp hurra! Vi gjorde det! Yra jobbade fint, skitsnygga kontakter och hon höll huvudet kallt och hade tålamod att hoppa fast jag försökte få försprång där jag kunde. Hon hittade säkert bommen mellan två tunneländor och tog utan tvekan kontakten fast jag måste ta långt avstånd pga. de två tunnlarna som gick under. Slalomingången var super! Jag var inte helt kass heller utan orkade jobba och framförbytena gick bra utom det sista där jag blev och svaja. Därför blev slutrakan inte så snabb som den kunde ha varit, men Yra irto ändå fast jag ännu var på andra sidan om bommen. Fjärde plats igen,men det räckte igen för att få ett certifikat!
Yra var idag så som hon är när hon är som bäst lyhörd och fokuserad. Hon höll huvudet förvånansvärt kallt hela tiden. Matte är nöjd med att ha klarat handlingen riktigt bra trots sen natt och en hel del rödvin. (Vilket säger en del om vad min normala standard är). Tänker i fortsättningen undvika liknande situationer och bli en snabbare handler åt min duktiga lilla blå!