Fast det finns inte så mycket att berätta. Mest har vi bara gjort långa promenader nu när vädret äntligen blivit lite bättre. Vi har tränat agility också och det har varit rätt struligt. Vi är inte alls på samma våglängd nu Yra och jag. Saker som redan funkat bra en tid funkar nu inte alls och jag har svårt att läsa av i vilka situationer Yra kommer att irto och när hon inte kommer att göra det.
Har bestämt mig för att ta mig i kragen och satsa mera på lydnaden igen för snart kan man börja träna ute. Skaffade en ny metallapport och nu håller Yra den bättre än den gamla lilla. Rutan har vi jobbat med och upptäckt nya sätt att göra fel. Jag skulle ju ha Yra att bjuda självständigt på rätt plats i rutan. Jepp, bra idé, men det har lett till att fröken springer mot rutan, men 2-3 meter innan hon är där vänder hon om och backar in tills hon tycker att jag ser nöjd ut. Ööh, månne det står något i reglerna om att hunden skall springa med nosen inte svansen först? (Jag är ändå lite imppad över hur långt, rakt, fort och långt ifrån mig hon kan backa). Sitt, stå och ligg från marsch har vi lite paus med nu för hon lyssnar inte utan slänger in lite sitt, stå eller ligg på måfå och det brukar betyda att vi filat för mycket på dem. Följet är fortfarande mest hoppsigt, vissa dagar mer och vissa mindre. Kontakt håller hon däremot bättre för tillfället. Största problemet är väl att godis inte är tillräkligt belönande, leksaken är för kul och bollen vallar hon. Värför är det så lätt att träna tricks och så otroligt svårt att träna lydnadsmoment?
Nassa har just inte gjort någonting. Hon är mycket bättre i ryggen, men jag låter ännu henne vila lite till.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti