OMG! Vem sku ha trott att jag skulle tycka att det är kul att jogga? Min nya smällskära joggingjacka gör ju det förståss mycket roligare. Men faktiskt i dag så kom jag in i en lugn bra rytm och det kändes som om jag kunde fortsätta hur länge som helst. Hade inov-skorna på och dom var jättebra på både snö och is. Antagligen sprang jag inte särskilt långt i km räknat (c. 4 antagligen) så det är rätt långt kvar tills jag deltar i nån maraton, men i allafall, det här är klart mer än ingenting.
För Yrtti-Irmeli var det ingen match att springa, men hon tycker nog att det är kul omväxling. Det skall ganska mycket till innan jag springer ifrån henne, eller ens tills jag börjar springa så mycket att det utmanar hennes kondis. Tack vare Yra håller jag däremot snabbare takt än övriga joggare så det är ju bra med tanke på agilityn.
Så har vi lilla problemhunden Nassla. Hon springer gärna hon med och blir inte särskilt trött verkar det som. Men hon har svårt att hitta rytmen och/eller falla i trav överhuvudtaget. Faktiskt så har jag svårt att få henne att trava alls under några som helst omständigheter. Kan hon trava eller är hops hennes normala gångart? Och om det är så så skall jag bli orolig för hennes rygg, knän eller andra kroppsdelar? Har man hopsat i sju år kan man väl göra det i fortsättningen också, men det kanske är mera slitsamt för rygg och knän osv. i längden, ifall det här springandet nu fortsätter.
Väl hemma gjorde jag ännu mag-, rygg- och lårmuskler så jag skäms redan över hur mycket jag kommer att beklaga mig i morgon.
:D
VastaaPoista