De senaste dagarna har vi njutit av att ha gjort en nollbana och av det nu helt mänskliga vintervädret. På måndag gick vi en tur på isen. Det tyckte Yra var kul, men Nova och Nala bottnade inte pga. att det var så mycket snö så de var mindre glada. Det samlades snöbollar stora som tennisbollar inne i deras mantlar så man förstår ju att det var måttligt muntert.
På tisdag var det träning i Kivistö igen. Banan var helt sjukt svår och nu överdriver jag inte. Man gjorde samma hinder så många gånger att min lilla hjärna inte orkade komma ihåg vart jag skulle näst. Yra var i strålande form och hade skitkul när hon for omkring. Jag berömde henne för det för just hennes förarkänslighet har ju varit ett problem. Trots att vi som vanligt inte kom igenom banan helt och hållet en enda gång lyckades vi med så många svåra förningar så jag är riktigt nöjd. Yra jobbade fint långt ifrån mig och sökte sig till hindren självständigt. Vi gjorde flera super snygga blindbyten som jag tidigare aldrig hade vågat drömma om. Nu har vi ett tävlingsfritt veckoslut framför oss och det skall bli riktigt skönt.
Igår var det en fönsternisse här och installerade ventiler i fönstren så vi måste vara borta hemifrån ett par timmar. Eftersom det var lysande väder tänkte jag gå en långpromenad runt Fölisön. Dit gick vi alltså men det visade sig vara ett otrevligt projekt. Det låg så mycket snö på isen (fortfarande) så vi fick hålla oss på land. Där var det också för det mesta oplogat så vi gick efter varandra som små ankor, det var halt och slirigt och steg man utanför stigen sjönk man till knäna i snön. Vår planerade knappa tvåtimmars promenad tog två och en halvtimme och jag trodde att vi aldrig skulle komma fram. Men om den mängd motion man fått kan mätas i muskelvärk så borde jag vara i rätt god kondis nu:)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti